Om det man inte vet håller man tyst, säger Lusen och drar rånarluvan över huvudet. Det handlar om lönesystemet och då är det lätt att göra fel. Och om det finns en risk att göra fel är det bättre att tiga. Lusen är hård mot de hårda.
– Så allt är bra menar du?
– Allt som kan sägas kan sägas klart, förtydligar Lusen.
– Men kan du inte berätta om ert lönesystem?
– Jag har det lite körigt idag. En annan gång när det finns mer tid.
– Och när är det?
– När det är lugnt.
– Och när är det?

Lusen smyger tystare än djungelkatten. Då Lusen rör sig står blixten stilla. Du hittar aldrig Lusen – han hittar dig.
– Men ni har ett lönesystem?
– Ja, det har vi haft länge och vi ska absolut förhandla om det någon dag. Lösningen på livets problem är att leva på ett problemfritt sätt.
– Vad sa du? Menar du att vi inte ska tala om löner och lönesystem för att det är jobbigt? Är risken för stor att vi ska bli osams? Det är arbetsgivaren som har övertaget eftersom det är han som sitter på pengapåsen och kan ge lite extra till dem han gillar. Är det problemet?
– Också tankar kan falla omogna från trädet.
– Så det är omoget att vilja tala om lönesystem?

Lusen har tusen ögon och tusen öron. Att vakna i mörkret och se Lusen – en fasa för onda män. Sikta aldrig på Lusen.
– Du kan väl åtminstone svara?
– Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.

Den som ser Lusens ansikte dör en fasansfull död. Lusens röst isar blodet. Ord är handlingar. Mitt språks gränser är mitt universums gränser.
– Varför svarar du inte?
– Jag har det lite körigt just nu, men vi kan väl återkomma senare.

Då Lusen frågar svarar man, men du är inte Lusen. Det finns nätter då Lusen lämnar redaktionen och går på stadens gator som en vanlig man. Allt som kan sägas kan sägas klart. Om lönesystem tiger man.