Ibland kan radikala förändringar gå mycket snabbt. Något som verkar omöjligt sker helt plötsligt. Tänk på så olika saker som Sovjetunionens fall, ökad acceptans av homosexualitet, rökförbud i offentliga miljöer. Något som tycktes svårt eller omöjligt skedde plötsligt och nästan chockartat.
Om man betraktar alla dessa fenomen lite djupare kan man givetvis se hur många små förändringar föregått den abrupta ändringen. I åratal protesterade människor mot förtrycket i Sovjet; kampen för att homosexuellas rättigheter har varit lång; rökningens faror hade det varnats för i årtionden.

Förhoppningsvis är det så med de många akuta matproblemen, att många steg kommer att leda till förändring. Kanske har det tjatats och protesterats så mycket nu att en verkligt radikal politik inom jordbruk, fiske och djurhållning snart kommer att få ett rejält genomslag. För detta har ännu inte skett. Ja, om någon skulle leva i villfarelsen att matråvaruproduktion som regel är miljövänlig, så kan de sluta med att tro det på en gång.
Visst har otaliga förbättringar skett. Inte minst i Sverige är lagstiftningen när det gäller djurhållning, utsläpp och utfiskning bland de bästa i hela världen. Vi som bor här kan med rätta vara stolta över det.
Men samtidigt finns det oerhört många brister kvar. Tänk bara att ett jordbruk som medverkat till övergödning av både sjöar och hav, i grund och botten ännu får fortgå på i princip samma vis. Ännu används tonvis med gifter på åkrarna och fisken i många sjöar och i hela Östersjön är otjänlig (eller i alla fall i nära nog).
Dessutom tillåter vi import av tvivelaktiga varor, och det är märkligt att det inte pratas mer om denna situation där livsmedelskedjorna i princip agerar langare av varor som framställts på moraliskt tvivelaktigt vis – miljöförstörande och till ynkligt låga löner.
Det ironiska med detta nuläge är att en radikal miljö- och matpolitik säkerligen skulle accepteras av väljarkåren. En långsiktig förvandling av jordbruket till ett hållbart kretsloppssystem, (genom en hårdare reglering av besprutningar, human djurhållning, stöd till närproducerade råvaror i de offentliga köken och mycket annat) skulle de flesta invånarna stödja.

Men det finns två stora hinder för förändring. Ett är alltför många fega politiker som inte leder politiken, utan istället förvaltar och fiskar röster genom pengafixerad politik.
Det andra är EU. Det är vårt medlemskap i EU som förhindrar att vi skulle kunna förbjuda försäljning av varor som inte framställts etiskt, rättvist och miljövänligt. Varför ska det vara tillåtet att sälja till exempel grönsaker som skördats av lantarbetare till svältlöner, eller skaldjur och fisk som fötts upp i naturförstörande odling? Det räcker inte med samvetskampanjer längre, nu behövs förbud.
Om vi inte var bundna av EU-reglerna och om våra politiker vågade gå före, skulle det dels skapa ökad efterfrågan efter bra råvaror världen, dels stödja det inhemska lantbruket och bra livsmedelsföretag här i landet. Som ett obundet land skulle vi också förstärka vårt redan goda rykte som ett miljövänligt land. Varor från Sverige skulle kunna säljas som premium i utlandet. Till exempel i England och Tyskland där intresset för ekologisk mat är enormt. Och politikerna skulle inte längre kunna skylla på EU, utan vara tvungna att presentera progressiv politik för att bevara vårt viktiga naturkapital åt framtida generationer. Det som verkar omöjligt i dag kan ske hastigt och radikalt. Det finns en stark opinion för bra mat och miljö.
Nu är det upp till de politiska företrädarna att visa mod och göra det möjligt.