Skräpmat, läsk, hamburgare och pommes frites. Det är nog vad många tänker på om man börjar prata om käk från USA. Och till en stor del är det förstås sant. Amerikanerna är folket som drivit skräpmatskonsumtionen längst. De är fetast i världen. De dricker mest läsk av alla. Och de äter mest kött per capita.
Listan över snabbmatskedjor är också oändlig. Från de internationellt marknadsledande – McDonalds, Kentucky fried chicken, Subway, Pizza Hut och Starbucks – till andra storspelare som Burger King, Wendy’s, Dominos Pizza och Dunkin’ Donuts. Ner till udda kedjor som Fatburger, Five Guys och Voodoo Donuts.
Hela branschen omsätter 200 miljarder per år och har traditionellt varit de stora aktörernas spelplan. Men spridningen till enstaka krogar och småkedjor har blivit större, menar experter, och nästan alla de stora firmorna, inte minst McDonalds och Pizza Hut, får sämre och sämre betyg av konsumenterna.
Samtidigt finns det alltså en massa kreativitet som skapar nya spännande snabbmatsrestauranger. Så har sydafrikanska Nando’s Peri-Peri, asiatiskt influerade Bee & Tea och Blaze Pizza där kunderna själva komponerar sin pizza.

Det är något härligt över denna ständiga uppfinningsrikedom. Nya rätter föds hela tiden: sushi på strut, fiskbullar på grillspett, hamburgare inbakade i pizza, pizza på strut, chokladkakor inbakade i kakdeg, våffelpizza, pizzavåffla och nu senast svarta Darth Vadar-burgare vid premiären av de nya Star wars-filmen. Det finns också tendenser till knaprigare, fräschare mat med mera grönt.

Det tycks förresten som att kreativiteten är extra livlig på ställen där folk av olika ursprung blandas. Så är städer som London, New York, Hongkong, Singapore, Berlin, Bangkok och Macao, där enormt många invandrargrupper bemängs, matmässigt exceptionellt upphetsande. Något som bådar gott för allt mer kosmopolitiska Sveriges kulinariska framtid. Vilket redan märkts över landet, särskilt i stora och medelstora städer, där utbudet av etnisk mat ökat och breddats. Förr skulle man ha drömt om amerikansk blandariver kombinerat med européernas känsla för råvaror och teknik. Men över hela världen har enkelhet och fantasirikedom kommit i svang.
I stället för att förfasa sig över blandandet kan man låta sig inspireras av den. Faktum är att många kockar och krögare världen över har närmat sig snabbmat och djärva blandningar som fenomen. Redan för flera år sedan började det bli vanligare att gourmetkockar skaffade sig enkla bakfickekrogar med casual dining, eller lite lyxigare snabbmat. Ett helt nytt exempel är Ringens köpcenter i Stockholm där Magnus Nilsson på Fäviken har ett korvställe och flera andra toppkockar kör sina enklare varianter.
Den långsiktiga trenden är helt klart att folk vill äta gott och mysigt på restaurang, inte visa upp sig och känna sig förmer. Visst finns det ännu undantag, men tendens är ju sympatisk.

När min inspiration som matlagare tryter tar jag ibland internet till hjälp. Jag surfar på en huvudidé och provar mig fram. Måhända tar jag sushirullar fast med bacon, surkål och senap, eller låter sushin toppas av en majonnäs smaksatt med svartpeppar och apelsin.
Visst får man hålla tungan rätt i mun så att man inte förfaller till stekfläsk som sockerfriterats eller börja köra en överköttig kvadrupelburgare eller kombinerar blåbär och ädelost (smakar fruktansvärt).
Man får förstås tänka efter och sedan smaka sig fram, men tänk, världens alla recept väntar på att provas!