Sveriges jordbruk krymper, dag för dag. Med sorgliga konsekvenser för jobben på landsbygden och i livsmedelsindustrin, för det öppna vackra kulturlandskapet. Och för landets matsäkerhet i en allt oroligare omvärld.
Det är kris! Men debatteras väldigt lite i de alltmer urbana medierna, dominerade av journalister som tyvärr saknar kunskaper och insikter om modernäringen.
Allra värst är det för mjölkbönderna. På ett enda år har avräkningspriset, det vill säga bondens inkomst per liter minskat från 3 kronor och 67 öre till 2 kronor och 84 öre, alltså med nästan en fjärdedel. Allt fler producenter tvingas nu ta ur egen ficka för att hålla sig flytande. Men många har redan kastat in handsken. De senaste tio åren har antalet mjölklantbruk halverats, under 5 000 i hela landet.

Orsaken är den mördande konkurrensen från bönder i andra länder som tillåts producera med betydligt lägre kostnader – eftersom de har slappare regler för djurens välfärd, miljön och landskapet. Mellan 2002 och 2011 ökade importen av yoghurt och fil med 150 procent, smör med 1 300 procent och mjölk och grädde med 2 700 procent. Utvecklingen efter 2011 är densamma.
Men trenden drabbar också andra delar av den svenska livsmedelsproduktionen. Svenskarnas köttkonsumtion har ökat med 40 procent de senaste tjugo åren – men varannan biff är i dag importerad. Vi äter dubbelt så mycket grönsaker i dag som 1990 – medan till exempel svenska tomatodlare slås ut.

Kan vår nye landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) få bukt med dessa problem? Han har utlovat en ny livsmedelsstrategi. Och konstaterar att nationen Sveriges självförsörjningsgrad på mat tillhör de allra lägsta i världen. Samtidigt som 600 000 hektar prima jord ligger för fäfot i en värld där livsmedelsproduktionen totalt måste fördubblas till seklets mitt.

Bucht vill vända på kuttingen och bädda för att Sverige på sikt i stället ökar sin export av mat. Det borde kunna bli en success story! Men allt hänger på prismekanismerna, och om konsumenten är beredd att inte bara med munnen prisa våra inhemska livsmedel utan också betala mer för att äta dem.
Regeringen måste också sänka böndernas produktionskostnad. Bucht antyder lägre dieselskatt, frivillig ursprungsmärkning av mejeriprodukter och minskad eller helt borttagen handelsgödselavgift.
Ja, för att hejda den snabba utslagningen måste troligen många vägar prövas, även sådana som kortsiktigt kan tyckas strida mot gröna ideal.

Akut behöver mjölkbönderna hjälp att lösa sin likviditetskris, så att de slipper betala för att producera ett av människans främsta livsmedel! Här behövs statliga initiativ, men också lokala. På Ica i jämtländska Åre prövade man 2012 att ta ut 1,20 kronor mer för mellan- och standardmjölken, varav 20 öre går till moms. Ica Åre skjuter sedan till ytterligare två kronor per liter. Tre kronor mer per liter går dämed till bönderna i Kall, Åre, Mörsil och Undersåker. Projektet kallas ”Mjölk är tjockare än vatten”, och anspelar på det faktum att vatten på flaska säljs för betydligt högre pris än mjölk.
Ett mycket bra initiativ, väl värt att prövas på andra håll!