Ska mänskligheten ta ett kliv framåt i kampen mot den globala uppvärmningen? Ja, det finns skäl att hysa viss optimism efter FN:s klimatkonferens i New York nu i september och inför den i Chile i december. Liksom inför den nya EU-kommissionen och Finlands roll som EU:s ordförandeland denna höst.
I vår individualistiska tid älskar vi – och inte minst media – att peka på enskilda personer som klimathjältar eller dito skurkar. Trots att vi vet att det är en grov förenkling och att klimatdramat minst lika mycket handlar om tunga systemtekniken, marknadsekonomin, politiken. Ändå behöver vi sporras av Greta Thunberg, den osannolika 16-åringen som ger kämpaglöd åt en hel ungdomsgeneration.

Själv fascineras jag just nu av två andra kvinnor som plötsligt fått betydande makt att påverka klimatpolitiken.
Den ena är Ursula von der Leyen, som otippat blev EU-kommissionens nya ordförande. Hon har gjort en oväntad rivstart med sitt utspel om Europa som den ”första klimatneutrala kontinenten”. Frans Timmermans, hennes viceordförande har fått uppdraget att:
• Inom 100 dagar lägga fram förslag om hur EU ska bli klimatneutralt senast 2050 och speeda upp takten i minskningen av européernas utsläpp med 50 procent till 2030 (idag gäller 40 procent).
• Inrätta en ”rättvis övergångsfond” som ska hjälpa kolberoende länder som Polen att ställa om.
• Utvärdera en skatt på utsläpp för varor som importeras till EU.
• Sätta upp en europeisk ”klimatpakt” där industrier, skolor, civilsamhälle och regioner ska samarbeta kring nya beteenden som kan minska vår klimatpåverkan.
Ett långtgående program som Sveriges regering givetvis kommer att stötta upp.

Den andra kvinnan med klimatpower är Krista Mikkonen, Finlands klimat-
och miljöminister. Den nya finska rödgröna regeringen är ju höstens ordförande i EU, och Mikkonen kommer att driva frågorna hårt och målmedvetet. På hemmaplan har hon fått igenom att Finland ska vara klimatneutralt 2035; jämfört med Sverige som 2045 ska ha noll påverkan på planetens uppvärmning.

FN:s klimatmöte i New York var en förberedelse för den stora klimatkonferensen i Chile 2–13 december (COP 25). Där och då ska EU presentera sitt nya radikala program och försöka få övriga länder med sig. Sverige har en nyckelroll; tillsammans med Indien och World Economic Forum har vi arbetat fram förslag som ska hjälpa världens tunga industrier att ställa om från kol och olja till förnybara processer.
Till grund för detta ligger vårt nationella program ”Fossilfria Sverige”, med det svenska näringslivets egna klimatfärdplaner. I dagsläget har 15 industribranscher – bland annat kemi, gruv, stål, transport, livsmedel – presenterat sina mål och åtgärder. Ett unikt arbetssätt som ska inspirera världen.
I skrivande stund kommer forskare vid Stockholm Resilience Center med en rapport som påstår att 70 procent av de globala utsläppen kan knytas till de 100 största företagen. Om detta visar sig korrekt öppnar sig en intressant ”genväg” att dramatiskt minska värdens klimatpåverkan.