Stefan Edman: Skogen räcker till – om vi planerar klokt

Nr 1/2021

Hör du till dem, inklusive mig själv, som älskar att ha julgranen kvar ända in i februari? Jag njuter av ljusen och dofterna. Och närheten till denne stickige kamrat som invandrade i landet för kanske 2 500 år sedan. Tallen och björken fanns här sedan istiden när Picea Abies, rödgranen, kom hit från både syd och ost.
I dagens Sverige, till nästan 70 procent skogbeklätt, dominerar den stort. Det har sin rot i den massiva granplantering som genomfördes vid förra sekelskiftet, när skogarna var bitvis skövlade och behövde restaureras. Ett tidigt välfärdsprojekt! 1903 fick vi vår första skogsvårdslag om skötsel och återplantering. Och nu, drygt hundra år senare är granen – tillsammans med tallen förstås – en ryggrad i svensk ekonomi med massor av arbetstillfällen och ett exportvärde på uppemot 30 miljarder. Pengar som ger staten skatteintäkter som bland annat plöjs ner i skola, vägar, äldreomsorg och annan offentlig ekonomi.

Skogen är människans goda bundsförvant i arbetet på att hejda den globala uppvärmningen. Att det finns 7 procent mer skogsvegetation i världen idag än 1985, trots regnskogsskövling, är därför en god nyhet. Den del av den årliga skogstillväxten som blir kvar i naturen fångar genom fotosyntesen in 43 miljoner ton koldioxid, motsvarande 80 procent av de årliga svenska utsläppen. Och lagrar dem tillsvidare i stam, rötter och mark (Källa: Skogforsk).
Men räcker den svenska skogen till för allt vi önskar oss av den? Klimatvänliga trähus (istället för bostäder av betong och tegel!), fossilfria bränslen och plaster – och miljöer för biologisk mångfald och så förstås svamp, bär och rekreation?

Nja, med dagens skogsbruk blir det tufft, säger professor Tomas Lundmark i Umeå i en ny studie. Jomenvisst går det, säger forskare vid Luleå Tekniska universitet. Om vi tänker till ordentligt!
Många tror att storsatsningen på svenska biodrivmedel för bilar och bussar innebär att hela träd nu ska kokas till bränsle. Men det är en missuppfattning! Drivmedlen görs av det som blir över när man producerar timmer och pappersmassa. Det är grenar och ris efter avverkningar, sågspån och bark från sågverk och så kallade lutar från massa- och pappersbruken. Så ju mer timmerskog vi får fram för att bygga hus som lagrar kol, desto mer rester blir det alltså för att göra allt det där andra som är så avgörande för en klimatomställning av Sverige.
De närmaste åren måste markägare och politiker göra flera smarta avvägningar. För att lyckas med det behövs en långsiktigt hållbar etik. Och då finns ingen bättre guide än Ola Engelmark, docent i skogsekologi och själv skogsbrukare, som i sina böcker, senast nu Skogen på andra sidan hyggena hjälper oss att tänka klart. Filosofiskt och praktiskt visar han hur Sverige kan och måste utveckla ”en mångfald av mångbruk med hög förädling och samtidigt ge plats för kulturen och naturens rikedom av djur, insekter, växter, svampar, lavar, markens mikrober”.
Du käre läsare har kanske ingen egen skog. Det har inte jag heller. Men alla som tycker om att ströva i skogen borde läsa Engelmark där han så skickligt lyckas förena sakkunskap med vidsynthet på ett ofta poetiskt språk.