För några veckor sedan kom IPCC:s nya klimatrapport, utarbetad av 91 forskare från 40 länder. Kärnan i rapporten är vilken skillnad i klimateffekter som blir följden av 1,5 grads medeltemperaturuppvärmning jämfört med 2 grader. Forskarna anser att denna halva grad sannolikt är på liv och död för hundratals miljoner människor och för den biologiska mångfalden.
Om vi lyckas hejda uppvärmningen vid 1,5 grad betyder det dramatiskt mindre torka, översvämningar, isavsmältning, extremväder, sjukdomar, flyktingskap och problem med vatten- och livsmedelsförsörjning.
För att lyckas måste dock de globala växthusgasutsläppen skäras ned med 45 procent i spannet 2010–2030, och 2050 vara netto noll. Vi måste också ”suga ut” delar av fossilepokens överskott av koldioxid i luften, genom upptagning i nytillkommande skogsarealer, effektivare markanvändning i jord- och skogsbruk, nedpumpning av koldioxid i jordskorpan med mer.

I skrivande stund har det gått drygt sex veckor sedan valet. Och fortfarande gäckar de ledande politikerna varandra med diverse utspel och inviter. Under tiden kan ju vi vanliga dödliga försöka räkna ut vilken regeringskonstellation som skulle bli bäst på att minska Sveriges påverkan på det globala klimatet – och därmed samtidigt trigga svenskt näringsliv till grön lönsam teknik och förbättra Sveriges ekonomi. Frågor som i valrörelsen rankades högt av oss medborgare.
Sveriges riksdag har ju redan antagit två övergripande mål för klimatpolitiken:
• År 2045 ska vi vara ett fossilfritt välfärdsland som inte skadar klimatet.
•År 2030 ska vi som en hållplats på vägen dit ha minskat våra utsläpp från trafiksektorn med 70 procent.
Enligt Naturvårdsverkets kalkyler kan vi först konstatera att inget av de åtta riksdagspartierna med det de hittills gjort och lovat göra kommer att klara dessa två mål.
Här behövs alltså en rejäl skärpning, främst vad gäller styrmedel – lagar, skatter, bonus, regler, livsstilsförändringar.

Men de åtta skiljer sig förstås också åt: Sämst i klassen är Sverigedemokraterna, detta supernationalistiska parti som inkonsekvent nog saknar nationell klimatpolitik utan vill göra alla insatser i andra länder; dock vill de sänka skatten på klimatförstörande bensin här hemma.
Näst sämst är Kristdemokraterna som vill att staten ska subventionera kärnkraften så att den kan vara kvar ännu några decennier trots att de privata ägarna insett att den är olönsam; det betyder att en fortsatt snabb utbyggnad av den numera lönsammare förnybara kraften – sol, vind, vatten – riskerar att hämmas.
Moderaterna fokuserar tydligt på minskade utsläpp från industrin men säger liksom övriga Alliansen nej till den årliga indexhöjningen av koldioxidavgiften på bensin och diesel i trafiken: dessutom vill de avveckla flygskatten.
Centerns klimatpolitik placerades av väljarna på andra plats efter Miljöpartiets: den har många positiva inslag men tar bort flygskatten.
Vänsterpartiet fick i somras högt betyg av Svenska Naturskyddsföreningen.
Liberalerna har en del goda förslag.
Liksom Socialdemokraterna som dock varit förvånansvärt passiva som parti i regeringen och överlåtit miljö- och klimatpolitiken till Miljöpartiet. Ibland har S tyvärr bromsat MP i dessa frågor.

Nå, vilken regering borde då vara bäst på att stärka Sveriges ansvar i klimatdramat de kommande fyra åren? Personligen hoppas jag på S+MP+C+L med stöd av V i riksdagen. En rödgrön majoritet för en klimatradikal riksdag!