Bonden som talar med kossor

Nr 11/2022

För drygt ett år sedan invigdes Finngarne gård utanför Norrtälje som Arlas ”innovationsgård” – ett samarbete för att driva på forskning och metodutveckling, och testa nya koncept och ny teknik. 

Arla har byggt en konferensbyggnad på gården, med fiberuppkoppling och storbildskärm. Här tar man emot besök av delegationer från kunder och partners som har strömmat till sedan pandemin började avta i våras.

– Vi vill gärna visa upp modern mjölkproduktion och synliggöra Arlas mjölkbönder, som ju är våra ägare. Dessutom hoppas vi kunna attrahera kunskap och idéer, säger Daniel Karlson från Arlas medlemsservice.

Sedan innovationsgården invigdes har Daniel Karlson hållit i Jörgen Ericssons kalender när det gäller bokningar av besök på gården. Trots robotar och hypermodern teknik är arbetet som mjölkbonde tidskrävande. 

– Jag måste ta hand om djuren och personalen också. Det skulle inte fungera för mig att svara på samtal och sköta bokningar. Jobbet har ju förändrats en del för mig eftersom jag tar emot besökare och visar folk runt. Och det är verkligen kul att träffa människor från olika branscher och att få förmedla kunskap som inte riktigt finns i samhället idag. Avståndet mellan producent och konsument har blivit väldigt stort, så det känns som en viktig del att berätta om hur vi jobbar och hur vår vardag ser ut, säger Jörgen Ericsson.

Finngarne gård har varit i familjens ägo och gått i arv sedan 1921, då Jörgen Ericssons farfars far köpte gården och började mjölka tolv kossor. 

1967 tog Jörgens pappa och farbror över driften.

– De byggde ut en del 1974. På den tiden var det fortfarande mycket handjobb. Man bar mjölken i spannar och hällde i tankarna. Men under slutet av 1970-talet var det en ganska snabb utvecklingsfas inom svenskt lantbruk. Automatisk utgödsling kom -78 och det tog naturligtvis bort en del slit. Under den tiden byggdes det även ett ensilagetorn och en spannmålstork på gården. Så det hände mycket på några år, berättar Jörgen Ericsson.

För Jörgen blev det förstås en del jobb på gården under skoltiden. Men när han gick ut skolan 1988 ville han prova på nåt annat.

– Jag jobbade på byggen i ett par år men kände sedan att arbetet på gården var roligare och mer intressant, så det var ett naturligt steg för mig.

Han berättar att hans pappa frikostigt delade med sig av sin långvariga erfarenhet under åren när de skötte gården och djuren tillsammans – så när han själv tog över efter sin pappa och sin farbror 2009 så kände han sig redo att ta ansvaret.

Några år efter övertagandet började Jörgen Ericsson planera för att bygga ut verksamheten. Dels för att öka mjölkproduktionen, och dels för en bättre djurhållning och minskad miljöpåverkan.

Han landade till slut i en stor satsning på helt nytt stall med lösdrift och en ökning från 80 till 230 mjölkande kor.

– Jag åkte runt och tittade på andra anläggningar och en förebild jag haft är Ulf Carlsson på Knutby prästgård. Han är jätte-duktig och har en likvärdig anläggning.

För två år sedan stod det nya stallet klart. I dag går alla kor på lösdrift i stallet, fyra mjölkrobotar sköter mjölkningen och gödselrobotar tar hand om utgödslingen. Det mesta sköts av datorer, och appar för övervakning och andra sysslor har blivit vardag för den moderna bonden.

Alla kossor i stallet har också en aktivitetsmätare i ett halsband. Den registrerar aktivitet och rörelsemönster och identifi-erar när kon går in i mjölkroboten. Halsbandet mäter även idisslingen, som indikerar hur mycket kon äter. Minskar matintaget kan det innebära att kon går in i en sjukdomsfas.

– Där har vi vunnit väldigt mycket. Ofta kan vi fånga upp djur som är på väg att bli sjuka på ett tidigt stadium och försöka vända trenden. Tidigare fick ju ögat avgöra om en ko var sjuk. Nu kan vi förebygga och, till exempel, slippa behandla med penicillin. Vi har regelbundna besök av besättningsveterinär två gånger i månaden, men akuta besök av veterinär har minskat, säger Jörgen Ericsson.

Men även med ny teknik och sju anställda så är mjölkbondens jobb fortfarande betydligt mer än en normal heltidssyssla. Jörgen Ericsson är först på plats i stallet, redan halv sex på morgonen. Dagarna slutar ibland först vid 22-tiden – och korna mjölkar även på helgerna. Mest hektiskt är det under skördetiden på sommarhalvåret. Finngarne gård är självförsörjande på gräs som odlas på 600 hektar, en yta som kan jämföras med 1 200 fotbollsplaner.

– Man måste ha ett brinnande intresse för att vara mjölkbonde, konstaterar Jörgen Ericsson.

• Ingen semester?

– Ska faktiskt ta en vecka ledigt i höst och resa bort med min sambo Pernilla. Numera har jag så bra och duktig personal att de själva kan fatta beslut och lösa problem som uppstår.  

Relaterade artiklar