Rekord i motioner
Livsklubben på Arla i Kvibille vill öka trycket inför nästa avtalsrörelse
Hur påverkar man årets avtalsrörelse? Ett sätt är att skriva en motion. Det har Livsklubbarna inom Arlas koncernfack gjort. På ysteriet i Kvibille har man inte bara skickat en motion till förbundet utan hela sju. Det är rekordmånga.
Ann-Charlotte Hernborg är inte bara klubbordförande utan också ledamot i Livs förbundsstyrelse och det innebär att hon har bra koll på det som händer. Förberedelserna inför årets avtalsrörelse är i full gång.
Klubbarnas ansvar
Demokratin är beroende av att många är aktiva. Det gäller både stora och små klubbar. Förr hade avdelningarna och deras styrelser möjlighet att peppa förtroendevalda att delta, till exempel genom att skriva en motion, men efter omorganiseringen av Livs vilar det ansvaret direkt på klubbarna.
– Jag tror att vi som jobbar på stora arbetsplatser och inom stora koncerner har en viktig uppgift att stödja dem som jobbar på mindre arbetsplatser. Vi kan fungera som faddrar, ungefär så som vi gjorde i gamla Halmstadsavdelningen, säger Ann-Charlotte Hernborg.
Att skriva en motion kräver en del eftertanke. Det gäller att förklara varför och sedan landa i en logisk och begriplig ”att-sats”.
Lång facklig erfarenhet
Hon har själv en lång facklig erfarenhet, började jobba på ysteriet i Kvibille 1990. Då var det i utlastningen. Hon var borta något år på grund av arbetsbrist och barn. Nu jobbar hon i processen, men de fackliga uppdragen tar en stor del av hennes tid.
– Egentligen borde det ha varit någon annan i klubben som gick runt med er i ysteriet, men det var ingen som ville, så det blev jag till slut, men vi ska se till att vi talar med Torbjörn Andersson som är vice ordförande.
Vi börjar från slutet. I ostlagret förvaras det som gjort Kvibille berömt, cheddarostar på höga hyllor. Mot slutet spritas vissa av ostarna för att få olika smak. Det sker efter kundernas önskemål i fyra olika färger. Rödfärgat vax betyder glögg, grönt calvados, brunt whisky.
– Den svartvaxade är den finaste cheddarn, extra lagrad i 12–14 månader. Grundvikten är 2,7 kilo. De stora väger 4,2 kilo. Den färgas svart mot slutet.
Alberto Esplana jobbar i vaxningen. Han började på Kvibille 1984 och har varit med i facket hela tiden.
– Jag tycker att tryggheten i anställningen är det viktigaste i avtalsrörelsen. Det ska vara lika villkor. Det ska vara en rättvis lön och det innebär ”lika lön för lika arbete”.
”Lönerna har halkat efter”
Stefan Svensson som kör in ostarna till vaxningen har också jobbat länge, 25 år.
– Jag tycker att våra löner har halkat efter, om man jämför med dem som jobbar i kommunen. Förra avtalet gav inte mycket. Nu behöver vi ta igen det. Att vi fortfarande har någorlunda löner beror på helg?arbetet.
I ysteriet jobbar de flesta var tredje helg.
Chris Persson, som är kassör i klubben och suttit i förhandlingsdelegationen på lokalnivå, är också missnöjd med löneutvecklingen.
– Vi har halkat efter. När jag började som mejeriarbetare 1981 tyckte många att vi tjänade bra. Så är det inte längre, säger han.
• Vem jämför du dig med nu?
– Jag talade med en kille som var egenföretagare. Han kunde ta ut en nettolön på 150 kronor i timmen. Livsmedel är inte någon bra bransch. Vi är pressade av handeln som kör med egna märkesvaror, EMV. Det köper jag aldrig. Det blir inga Ica-märken för mig. Jag tycker att den som tillverkat en vara ska få betalt för den.
Alexander Birgersson har jobbat i fyra år och vill också ha mer i lön. Vem vill inte ha det? Men han säger också att det vore trevligt med bättre högtalare på jobbet så att det går att lyssna på radio.
– Det skulle förbättra arbetsmiljön.
Vi går till ädelosten som också gjort Kvibille känt. Torbjörn Andersson, som är vice klubbordförande och också huvudskyddsombud, har pejl på motionerna som de skickat in till förbundet.
– Jag tycker att den som handlar om förstadagsintyg är mycket viktig. Det ska inte vara rutin att arbetsgivaren kräver det. Så var det inte tänkt. Det ska vara först efter att en rehabiliteringsutredning inte gett resultat.
Inte bara ”hemmaboende”
Han nämner också motionen angående permission. I Livsmedelsavtalet punkt 5.6 står det att permission kan beviljas vid ”plötsligt svårt sjukdomsfall hos hemmaboende nära anhörig”.
– Så ser inte våra relationer ut längre. Vi lever inte alltid ”hemmaboende” med dem som står oss närmast i livet. Man har förhållande som särbo, plastmamma och plastpappa. Man kanske inte ens bor med sina egna barn.
Därför vill klubben att ordet ”hemma?boende” tas bort och att ”särbo” läggs till som nära anhörig.
”Livskompen är bra”
I ädelförpackningen jobbar Anna Svensson. Hon jobbar inte heltid, eftersom hon har ett barn. Arbetstiderna är för henne en viktig fråga.
– Livskompen är mycket bra. Jag tar ut den i ledig tid för att följa sonen.
Ann-Charlotte Hernborg håller med. Idag är kompen 47,5 timmer per år. När pingstdagen ersattes av nationaldagen, 6:e juni, tillkom ytterligare 2,5 timmar.
