Nu ska förändringarna som Livs förra kongress beslutade om finslipas

Förbundets nya organisation behöver förstärkas ytterligare. En rad förslag till förändringar presenteras i en rapport om organisationsförändringen. Den ska behandlas på Livs kongress i juni. Medlemmar uppmanas också att skriva motioner utifrån rapporten.
Det var på kongressen 2009 som beslutet togs att göra en omfattande organisationsförändring. Förbundets avdelningar lades ned och fem regioner bildades. En beslutsorganisation i två nivåer och en verkställande organisation i tre nivåer infördes. Den nya ordningen började gälla från 1 juli 2009 parallellt med att den gamla organisationen avvecklades.
Rapporten, som finns att ladda ner på förbundets hemsida, spänner över två och ett halvt år med den nya organisationen, 2009-2012. Det är intressant läsning. Så är det också en stor förändring som förbundet har genomgått och det fanns en hel del oro för hur det skulle gå.
Eller för att citera Eva Guovelin, Livs tredje ordförande, när hon föredrog förslaget på kongressen 2009:
”Jag förstår att många känner osäkerhet inför det nya, det är högst mänskligt. Förslaget till ny organisation bygger dock inte på att vi befinner oss i nöd eller ser oss som ett sjunkande skepp. Vi gör den här förändringen för att möta framtiden som en ännu starkare fackförening.”

Mest demokratiska förbundet
Hon kan nu konstatera att det gått bra, att förväntningarna i mångt och mycket har infriats.
– Vi är idag LO:s mest demokratiska förbund, det är lite fräckt.
Det står också att läsa i rapporten. Hur kan det komma sig? Jo, representativ demokrati bygger på nyckeltal utifrån medlemstal. Livs har i jämförelse med andra LO-förbund i särklass flest ombud, det vill säga i förhållande till hur många medlemmar ombuden på kongressen representerar. Detsamma gäller ombuden på förbundsmötet, högsta beslutande organ mellan kongresserna.
– Det här har varit möjligt tack vare att vi är ett mindre förbund. Störst är inte alltid bäst, säger Eva Guovelin.
• Det är en mycket stor förändring som förbundet har genomgått, eller hur?
– Ja, det är lite hisnande. Jag tror inget annat förbund har avskaffat avdelningarna så som vi har gjort. När vi säger till andra förbund att vi inte har några avdelningar så förstår de inte riktigt vad det är vi har gjort. Ofta tror de inte att vi har någon verksamhet i regionerna, men vi har ju både verksamhet och förtroendevalda. Allt det finns kvar.
Bakgrunden till rapporten som nu ligger klar är det beslut som togs på kongressen 2009. Då beslöts att en utvärdering av organisationsförändringen skulle ske löpande. Uppdraget gick till förbundets revisorer som riktat enkäter till vanliga medlemmar, förbundsmötesledamöter, ombudsmän och deltagarna på de klubbordförandekonferenser som hållits. Revisorerna har också intervjuat samtliga verkställande utskott.
– På så sätt har vi redan fångat upp en del av det som inte fungerat. Verksamhetsträffar och budgetträffar har setts över och justeringar har gjorts för att få dessa att fungera bättre, säger Eva Guovelin och fortsätter:
– Det har delvis varit en jobbig process men det är svårt att veta alla detaljer från början när man gör något som aldrig gjorts innan, det här har varit något helt oprövat.
• Det fanns ju en del kritiska röster från början, är de mer positiva idag?
– Det är de inte rakt av. Det finns fortfarande kritik.

Fler som träffas
Hon berättar att kritiken handlar om att det upplevs ha blivit färre tillfällen för förtroendevalda att träffas ute i regionerna och att de ute i regionerna upplever sig mer bakbundna när det gäller ekonomin jämfört med tidigare. Men de förtroendevalda som träffas på verksamhetsträffarna träffas hela vardagar jämfört med de som deltog på avdelningarnas rep­resentantskapsmöten som ofta träffades kvällar eller helger. Regionerna har generellt sett inte fått mindre pengar att röra sig med jämfört med vad avdelningarna hade tidigare.
• Har du varit nervös för vad som skulle komma fram i rapporten?
– Nej, jag har haft en känsla av att det gått förhållandevis bra även om det funnits kritik och att allt inte fungerat optimalt.
• Vilka är de största utmaningarna framåt?
– Att rekrytera fler medlemmar.
För trots att det varit ett prioriterat område så tappade Livs flest medlemmar förra året procentuellt sett jämfört med de andra LO-förbunden.
• Är det lättare eller svårare i den nya organisationen att rekrytera nya medlemmar?
– Det borde vara lättare. Den nya organisationen erbjuder större möjligheter att agera snabbt och gemensamt oavsett vad det handlar om.

Läs rapporten!
Hon uppmanar alla att läsa rapporten, speciellt de som är intresserade av organisationsfrågor och de som kanske upplever att organisationen inte fungerar som de tycker att den borde göra.
– Det finns nu en möjlighet att skriva motioner utifrån rapporten.
Hon konstaterar att det går att grotta ner sig i den, att det finns mycket intressanta fakta att ta del av i bilagorna, både vad gäller utvecklingen på regional nivå och vad gäller förbundet i sin helhet.
Hon påpekar att det gäller att motionen antas på ett medlemsmöte för att det ska räknas som att hela klubben står bakom motionen. Annars blir det en motion från enskilda medlemmar.
– Det ger en motion större tyngd om den kommer från en klubb, det vill säga har behandlats på ett klubbmöte.

Förslag till förändringar
Hon understryker att det i slutet av rapporten finns ett antal förslag till förändringar som kongressen också har att ta ställning till. Det handlar bland annat om att fortsätta utveckla och stärka befintliga klubbar och att bilda nya klubbar, att uppdraget som regionalt arbetsplatsombud måste klargöras i stadgarna och att verksamhetsträffarnas utformning och innehåll måste utvecklas.
– Förbundsstyrelsen föreslår dessa förändringar utifrån revisorernas rapporter och utifrån det faktaunderlag som tagits fram, förklarar hon.
• Vad har fungerat sämst som du ser det?
– Det har alltid varit svårt att få medlemmar på små arbetsplatser engagerade. De är svåra att fånga upp, så har det varit även i den nya organisationen.
• Vad har fungerat bäst?
– Det är svårt att peka ut något enskilt område på den korta tid som varit. Men det som varit positivt är att så många varit engagerade i organisationsförändringen. Det är många som velat att det här skulle bli bra och som har varit med och påverkat förändringen. Detaljer har kommit på plats successivt.
Hon tillstår att det i nuläget är ovisst om hur kongressen kommer att gå. Det är det sista stora provet för den nya organisationen.
– Det värsta sceneriet är en dålig representation från klubbarna, att de inte tar tillvara på möjligheten att vara med. Det vore ett stort underbetyg, säger hon och fortsätter:
– Jag hoppas klubbarna verkligen använder möjligheten att påverka, annars förlorar kongressen sin legitimitet. Det är på kongressen som man fattar beslut om vad som är viktigt framåt.

Kongressutbildning för ombuden
Hon har själv fullt upp med kongressförberedelser. I april kommer alla de valda ombuden att få utbildning.
– Vi jobbar också med att få arbetsplatser utan klubb att nominera och få fram ombud. Det kommer att bli spännande att se hur väl vi lyckas.
Det kommer att vara många fler kongress­ombud jämfört med tidigare år. Det kommer också vara många ombud som aldrig varit på en kongress. Det är i sig en utmaning, konstaterar hon.
– Kongressen är demokratins högborg. Det handlar inte bara om hur väl representerade medlemmarna är utan också hur kongressen är organiserad och hur den genomförs.