Håkan Persson har insyn i handelns hårda prispress

– Jag tror att det behövs kon­sum­entmakt som utgår från de verkliga förhållandena inom mat­produktionen, som är mer insatt i fakta och kan påverka genom demonstrationer och kam­panjer, säger Håkan Pers­son, klubbordförande på Atria i Malmö och ledamot i Livs för­bundsstyrelse.
Som exempel ger han Livs nuvarande kampanj mot illvillig inhyrning av styckare på Scan och det finns flera liknande exempel. 2010 demonstrerade Stadexarbetarna och krävde att deras vd skulle avgå för att han inte längre klarade av sitt jobb. (Se artikel på nästa uppslag.)
Nu är det mars 2013 och köttindustrin har gått in i en djup kris, men det beror inte på den senaste skandalen med hästkött. Den är bara symtom på ett sjukt system. Det verkliga problemet är handelns makt. Ica, Coop och Axfood (eller för den delen möbeljätten Ikea) bestämmer utbudet och pressar lönsamheten hos industrin och bönderna.
Som arbetstagarerepresentant i Atrias bolagsstyrelse har Håkan Persson en unik inblick i hur upphandlingen går till. Om det är en EMV-produkt, som Ikeas köttbullar eller Icas spagetti, styr handeln fullkomligt.
Handeln gör en kravspecifikation som listar vad produkten ska innehålla och bestämmer ett riktpris. Det ordnas en nätauktion. Den producent som är intresserad kan koppla upp sig och börja lägga bud.
– Det är som ett omvänt husköp. Det är inte den som ligger högst som vinner utan lägst. När väl ordern är i hamn uppstår frågan om hur det ska gå att få ekonomi i det. Vad är den största kostnaden? Råvaror står för 60-65 procent. Man köper det billigaste köttet på den internationella marknaden och uppmärksammar kanske inte om kontrollen gjorts ordentligt och så blir det hästköttsskandaler.

En trojansk häst
Det är där vi står idag. Man kan konstatera att konsumenterna har fått en trojansk häst i gåva av handeln. Visst har de fått billiga matpriser men frågan är vad de gömmer. Vad är det för krigslist?
– Idag finns ingen konsumentmakt värd namnet. Det är Ica som bestämmer utbudet i butikerna genom sin prissättning. Är det lockpris på falukorv en vecka så äter svenska folket falukorv. Ica har mer än 50 procent av marknaden.
Så länge en dansk eller tysk fläskfilé kostar 59 kronor och en svensk 109 kronor så kommer konsumenterna att köpa den importerade, men säga att de vill ha svenskt djurskydd om de får frågan.
Den traditionella konsumentmakten – att välja mellan två eller flera varor i butikshyllorna på Ica Maxi, Coop Forum eller Hemköp – är död och begraven. Nu gäller det att utveckla en ny och mer kvalificerad konsumentmakt och till den har facket mycket att bidra med, menar Håkan Persson.
– Det är ju vi som tillverkar falukorven. Vi vet vad den innehåller och vi vill vara stolta över det vi gör.
Han menar att konsumentmakten är i behov av både mer ”osvenska metoder”, typ demonstrationer och kampanjer, och mer djuplodande kunskaper. Ett exempel han ger är ”mjölkkriget” som bröt ut i Skåne 2009 efter att Coop valt att gå över till Arla Foods som huvudleverantör och teckna ett centralt avtal. Den stora jätten påstod att den kunde erbjuda ett bättre sortiment, billigare priser och minskad miljöpåverkan.
– Vi har ju alltid druckit Skånemejeriers mjölk i Skåne så det här tyckte vi inte om och mejeriet ligger inte långt från oss i Fosie industriområde här i Malmö. Vi har mycket samarbete med mejeriklubben och vi gjorde gemensam sak med dem. Vi åkte till olika Coop Forum och demonstrerade. Vi var bland annat i Burlöv, delade ut flygblad och diskuterade med konsumenter.
Där i Burlöv var också Sverigedemokraterna som gjorde samma sak, demonstrerade, men utifrån en vädjan om lokalpatriotism: ”Vi i Skåne älskar våra skånska bönder, våra skånska kor och vår skånska mjölk.”
– Jag var noga med att vi använde strikta miljöargument. Att köra Arlas mjölk från Jönköping hit ner när vi har ett eget mejeriföretag i Malmö, Kristianstad och Österlen kan inte vara vettigt ur transportsynpunkt. Det hade inte varit bra om Arla fått en ännu mer dominerande ställning.

Globala jättar äger
Dessutom förändrades allt i en handvändning något år senare. De skånska bönderna sålde då sitt föreningsägda mejeri till den privatägda franska jätten Lactalis, som är världens största mejeriföretag. Arla Foods, som sedan många år varit en global jätte under dansk ledning, köpte i samma veva Milko i Dalarna och Värmland. Någon lokalpatriotism är därefter inte längre möjlig.
Det gäller all storskalig så kallad ”skånsk” livsmedelsindustri. Den är inte skånsk. Det företag Håkan Persson jobbar på, Atria, är finskägt. Samma sak med Scan. Absolut vodka ägs av franska spritjätten Pernod Ricard. Ugglarps är Danish Crown, världen största fläskexportör. Findus är ägt av ett Londonbaserat riskkapitalbolag. Felix av norska Orkla.
Den nya konsumentmakten kan uppenbarligen inte utgå från lokalpatriotism. Då kan den inte förändra något av verklig betydelse. Det är Håkan Persson medveten om och han tror att också medlemmarna är det.
– Det blev tydligt vid den senaste storstrejken i finska livsmedelsindustrin. Jag berättade om den på ett av klubbens medlemsmöten och gjorde klart för vår svenska fabriksledning att vi inte kommer att befatta oss med någon produktion som flyttas från Finland till Sverige på grund av konflikten. Det förstod medlemmarna och ställde sig bakom.