– Det krävs ökat fokus och mer systematiska insatser för att öka organisationsgraden inom Livs. Idag ligger den på omkring 70 procent, säger Eva Guovelin, Livs tredje ordförande.
Hon anser att medlemsrekrytering är en av de viktigaste fackliga framtidsfrågorna. Det finns erfarenheter från andra förbund, bland annat Handels, som visar att det relativt snabbt går att nå bättre resultat om man jobbar systematiskt, sätter upp tydliga mål och sedan utvärderar olika insatser mot dem.

Det Eva Guovelin vill få till stånd är ett mer systematiskt arbetssätt inom förbundet. En viktig del i det är klubbarna. Det är ett synligt fackligt arbete på arbetsplatsen som gör att fler går med. Livs har utsett klubbansvariga i regionerna och utvecklat en klubbutvecklingsmodell och det finns en klubbhandbok på Livs intranät.
Hur viktiga är klubbarna?
– De är A och O. Det är genom dem medlemmarna blir involverade och ser nyttan med medlemskapet.
Men medlemsnyttan behöver inte alltid handla om kollektivavtal och arbetsvillkor. Arbetskompisarna är ofta det som många medlemmar anser gör jobbet värt att gå till och här kan klubben göra mycket genom att stärka gemenskapen. Eva Guovelin talar om att det finns klubbar som ordnar egna fotbollsturneringar, grillkvällar och shoppingresor till Ullared. Då kan det vara svårare att inte vara medlem.
Många tycker som på Leröy att medlemskapet borde belönas med högre lön, säg att man får en 50-öring mer i timmen. Då skulle det bli tydligt varför man ska vara med i facket. Varför gör inte Livs så?
– Därför att det går emot själva den fackliga idén. Vi ska inte konkurrera med varandra genom att arbeta till lägre löner än de vi kommit överens om. Det är rent egenintresse. Det skapar motiv för arbetsgivaren att anställa oorganiserade som är billigare.