Starka fackklubbar
i Ghana söker
efter globala svar

Från fransktalande Benin kommer mannen som ska skapa ett fackligt nätverk. Hans namn är Siméon Dossou, och nätverket ska omfatta inte bara fackföreningarna vid de transnationella företagen i Västafrika. Det ska sträcka sig till Asien, Latinamerika och avlägsna Sverige.

[Ur nummer: 10/2007] Livsmedelsarbetarna vid de transnationella företagen är stolta över sina starka fackklubbar, även de som jobbar på företag som har status som ekonomiska frizoner i landet är organiserade, och alla tillhör det stora ghananska industrifacket – Industrial and Commercial Union, ICU.
På en liten geografisk yta, i hamnstaden Tema, tre mil utanför huvudstaden Accra, har många transnationella företag slagit upp moderna fabriker. Det är också här i Tema som mötet med Siméon Dossou ska hållas i ett nybyggt kontorshus.

Till stora salen
Några av männen kommer direkt från nattskiftet. Andra ska snart iväg till jobbet. De flyttar in stolar i Morgan Ayawines stora ombudsmannarum, som snabbt blir alldeles för fullt.
– Vi får flytta mötet till salen, konstaterar Morgan Ayawine.
Ett podium ordnas, bänkar placeras ut. Det är ett 50-tal personer från Nestlé, Unilever, tonfiskfabriken Pioneer Food Cannery och de stora kakaoproducenterna Cocoa Processing Company och Barry Callebaut. Organisationsgraden är hög. I Tema är cirka 75 procent av arbetarna med i facket.
Morgan Ayawine förklarar lite mer om syftet med mötet och Siméons roll, som koordinator i Västafrika för det globala yrkesfacket, IUL. Siméon fyller på med betydelsen av att varje klubbordförande efteråt ger honom sin e-mailadress.
– Vi måste nätverka, säger Siméon Dossou. Det är viktigt. Vi har alla tillgång till datorer och internet. Vi måste börja utbyta information. Besluten i de globala företagen fattas i toppen på huvudkontoren. Där har ni som lokala fackliga företrädare ingen möjlighet att förhandla, men IUL kan det, och för att det globala facket ska kunna göra det behövs kunskaper om hur det ser ut på fabrikerna runt om i världen. Denna information har ni. Och ni måste dela med er av den, vad ni uppnått, era problem och framgångar.
– Se på arbetsgivarna, säger Morgan Ayawine. De har mycket effektiva nätverk. De bara ringer sina kollegor och säger, kan du vara snäll och ge mig den och den uppgiften och så får de den direkt i telefon.
Siméon Dossou berättar om sitt projekt, hur han och andra IUL-koordinatörer placerade i Sydafrika, Latinamerika, Asien och Europa arbetar med att knyta ihop fackliga kunskaper om arbetsvillkoren inom fyra utvalda företag – Nestlé, Unilever, Coca Cola och Heineken. IUL har tagit fram ett gemensamt studiematerial om outsourcing på engelska, franska och spanska som ska användas på seminarier.
– Inför förhandlingar på Nestlé i Bangladesh ville facket ha exempel på 40 timmars arbetsvecka. Jag svarade att det fanns här i Ghana och så skickade jag en kopia på det ghananska kollektivavtalet.

Motorvägar och skumpiga vägar
Han har kommit med bil från Benin. Han har kört 30 mil på ibland helt okej motorväg och ibland mycket skumpiga vägar. Tidigare har han varit i Kenya, Senegal och Elfenbenskusten, för att skapa kontakter och ta reda på om det finns kollektivavtal och behov av internationellt stöd. Han talar både franska och engelska. Det är viktigt eftersom man i länderna i Västafrika antingen talar det ena eller det andra språket. Som före detta brittisk koloni är Ghana engelsktalande. Det var också det första självständiga landet söder om Sahara – och i år firas 50-års jubileum.
Det är många på mötet som vill ha ett globalt svar på de problem som de möter på det lokala planet på sina arbetsplatser. Det handlar om ersättning vid arbetsskador, förebyggande arbetsmiljöarbete, minskning av antalet fast anställda och ökning av antalet tillfälliga och osäkra jobb.
Hur gör facken inom de transnationella företagen i andra länder? Vad gör det globala yrkesfacket, IUL, i Genève?
Siméon Dossou tar Unilever som exempel. I augusti fattade den brittisk-holländska ledningen ett beslut om att minska antalet anställda med 20000 personer på världsbasis, allt för att slimma organisationen och öka vinsten. IUL:s koordinator i Europa skickade ut informationen och Siméon förmedlade den vidare. En rad negativa åtgärder är att vänta, såsom nedläggningar av fabriker, minskning av antalet fast anställda, fler tillfälliga och utkontrakterade jobb.
Ordföranden i fackklubben på Unilevers fabrik i Tema, Wilson Ameteffe, säger att det tidigare fanns två fabriker i Ghana. En har lagts ner. Vad gäller säkerhetsarbetet har man kommit långt. Det är högprioriterat. Problemet har varit outsourcing. De som jobbar i paketeringen har sagts upp och tvingats ta anställning hos entreprenadföretag.

En viktig seger
Facket, ICU, har lyckats teckna avtal med flera av dessa entreprenadföretag som utför arbete hos Unilever. På det sättet har man kunnat behålla medlemmarna och upprätthålla de grundläggande rättigheterna. Det ses som en viktig seger.
Som klubbordförande vid Nestlés fabrik i Tema är King Opey imponerad.
– Vi måste göra något liknande hos oss, säger han. De kontraktsanställda är diskriminerade. De har inte tillgång till samma säkerhetsinstruktioner. De får inte den retroaktiva höjningen i nya avtalet. För oss är det svårt att föra deras talan. ”De är inte era medlemmar” säger ledningen och då backar man lite.
Annars tycker han att arbetsmiljöarbetet tas på stort allvar och görs på ett bra sätt på Nestlé. För att trycka på kan han alltid hänvisa till företagets måtto: ”Säkerhet är inte förhandlingsbart”.
De stora arbetsmiljöproblemen i Tema finns hos tonfiskfabriken, Pioneer Foods Cannery, som är helt inriktad på export till Europa, bland annat EMV åt den brittiska livsmedelskedjan Tesco. Många kvinnor i paketeringen har haft värk i rygg och nacke på grund av upprepat ensidigt arbete och allt för få raster, endast en på 30 minuter under hela arbetsdagen. 92 kvinnor har förtidspensionerats av medicinska skäl.
När vi besöker tonfiskfabriken nästa dag är det knökfullt i klubbens lokal. Det ska bli information om det ny kollektivavtalet som träffats efter flera månaders förhandlingar och en del medlemmar är missnöjda.
Klubbordföranden Charles Azure låter regionens ombudsman Morgan Ayawine förklara de många turerna. Ett viktigt mål var att slippa den subjektiva lönesättningen som företaget ville införa. Det lyckades man med, men man fick backa på andra punkter.
Som IUL:s koordinator får Simeon avsluta mötet och han säger att det är bra att de är missnöjda. Det är de också i Benin. Det driver på utvecklingen, men ibland måste man kompromissa för jobbens skull.