Storsatsning för att minska olyckor och skador på Atria Lithells

Arbetsskador och olyckor tillhör vardagen. Trots det får få livsmedelsarbetare introduktion i arbetsmiljö. De anställda på Atria Lithells i Fosie tillhör undantagen.

[Ur nummer: 01/2005] De är tio till antalet. De började sin arbetsdag klockan sex som vanligt. De flesta är klädda i sina vita arbetskläder. Men de ska inte jobba ute i produktionen på hela dagen. Istället ska de få åtta timmars introduktion i arbetsmiljö. De utgör en av de sista grupperna. Målsättningen är att alla på företaget, så väl kollektivanställda som tjänstemän, ska ha deltagit före årets slut.
Det är kolsvart ute och halvmörkt i rummet när overhead-bilderna avlöser varandra. Huvudskyddsombud Benny Kolnby har tillsammans med Kent Friman, vice huvudskyddsombud, lagt upp dagens program.
– Vem är ytterst ansvarig för arbetsmiljön på anläggningen? frågar Benny Kolnby.
Svaret på hans fråga kan te sig självklart men ändå inte. Viss diskussion uppstår tills deltagarna enas om att det är Atria Lithells styrelseordförande, Seppo Paatelainen, som är ytterst ansvarig.
Efter att ha gått igenom arbetsgivarens skyldigheter går Benny Kolnby även igenom de anställdas skyldigheter, som att använda befintliga skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning.
Därefter ger klubbordförande Håkan Persson en kort historik till dagens arbetsmarknadslagar.
– Det började med gruvstrejken 1969. Det var en politisk strejk riktad mot regeringen. Gruvarbetarna krävde regler och lagar på arbetsmarknadens område, framför allt när det gällde arbetsmiljön, säger han och fortsätter:
– Jag tycker att det är viktigt att veta bakgrunden. Det är inte så att lagar och avtal ramlat ned från ovan.
Han går sedan noggrant igenom vilka lagar som strejken utmynnade i, bland annat medbestämmandelagen, semesterlagen, studieledighetslagen, förtroendemannalagen, arbetstidslagen, styrelserepresentationslagen och anställningsskyddslagen.
Kent Friman håller sedan ett kort föredrag om lösningar på en arbetsmiljöfråga. Vem vänder man sig till i första hand? Vad händer med bristen man påtalat? Vad gör man om man får nobben? Det hela kan låta en aning torrt och tråkigt. Men Kent Friman kan konsten att göra det hela både spännande och roligt. Det blir många tillfällen till skratt under hans genomgång.

Lång arbetscykel är bäst
Därefter får deltagarna ta del av Ingegerd Wallins kunskaper. Hon är sjukgymnast och berättar utförligt hur det går till när hon ser över ergonomin på fabriken.
Det handlar om en noggrann analys av arbetet. Det som hon tittar på är arbetscykeln, ju längre den är desto bättre för kroppen.
– Det är viktigt att de som tillverkar maskiner tänker på dem som ska jobba vid dessa. Tyvärr gör tillverkarna väldigt sällan det.
Hon rekommenderar rotation mellan så många arbetsställen som möjligt. Farliga arbetsställningar uppstår när arbetshöjden är för låg. Att lyfta och vrida sig samtidigt är riktigt farligt.

Något måste göras
Helene Hermansson, som i vanliga fall arbetar i färdigmaten, lyssnar uppmärksamt. Hon har arbetat på fabriken i 25 år. Den fortbildning som hon hittills genomgått har helt och hållet varit inriktad på hygien. Hon uppskattar att få lära sig mer om arbetsmiljöfrågor. Inte minst när det gäller lagar och avtal.
Hon och hennes arbetskamrater har tagit upp att arbetet är tungt och att hjälpmedel behövs. Hittills har dock inget hänt mer än att folk varit där och tittat. Något måste göras åt deras arbetssituation, har sjukgymnasten sagt. Själv har Helene Hermansson ständig värk efter många års arbete. Det är hon inte ensam om.
– Det otäcka med förslitningsskador är att de kommer smygande. Utan värktabletter skulle jag idag inte klara av mitt jobb. Jag har varit sjukskriven men nu är jag tillbaka och kämpar på. Det är inte roligt att gå hemma, man saknar den sociala gemenskapen.
Yvonne Helgesson-Sjöbeck arbetar i prismärkningen. Även hon har arbetat i 25 år på fabriken och även hon vet vad brister i arbetsmiljön vill säga. Hon är sjukpensionär på halvtid på grund av en förslitningsskada. Dessutom råkade hon i somras ut för en arbetsolycka. Hon snubblade ute i produktionen och bröt armen. Hon har fortfarande ont och arbetstränar nu två timmar varannan dag.
– Tanken är att jag ska känna efter hur mycket jag klarar av. Men helt bra blir jag aldrig.
Hon välkomnar den introduktion i arbetsmiljö som nu alla får på företaget. Det finns en hel del frågor som hon vill ha svar på.

Alla ska få svar
Benny Kolnby och hans kollegor som håller i de olika programpunkterna gör sitt bästa för att alla ska få svar på sina funderingar. Arbetsmiljö är ett ämne som engagerar. Det blir också tillfälle till grupparbete för extra fördjupning. Bland annat får deltagarna träna sig i att fylla i tillbuds- och arbetsskadeanmälningar.
Mycket av dagens innehåll bygger på en cd-romskiva med namnet Aril – Arbetsmiljöintroduktion-Livsmedelsindustrin. Den tog Prevent tillsammans med fack och arbetsgivare fram redan för tre år sedan. Tanken var att ökade kunskaper skulle leda till att alla på en arbetsplats kan identifiera problem och komma med förslag till lösningar.
I Livs arbetsmiljöavtal finns numera inskrivet att det är arbetsgivarens uppgift att genom utbildning/introduktion se till att alla anställda har kunskaper om risker i det egna arbetet. Aril nämns här som ett bra verktyg.
– Här hade vi inga problem med att få arbetsgivaren med på tåget. Det fick vi redan innan rätten till introduktion skrevs in i vårt kollektivavtal, säger Benny Kolnby.
Fotnot: Benny Kolnby har fått Arbetsmiljöpriset 2004 av LO-distriktet i Skåne, se mål&medel nr 11-2004.