Multijätten Nestlé styr arbetarnas tid dygnet runt

– När det blir helg ska person-alen hålla sig hemma så att den kan kallas in vid behov. Ingen vet på förhand när han eller hon ska arbeta. Ingen kan planera sitt liv, säger Joan Morejon, facklig förtroendeman på Nestlé i Spanien.

[Ur nummer: 01/2005] Det är ett nytt gissel som kommit med dygnet-runt-produktionen på det stora transnationella mejeriföretaget Nestlé. Arbetsledningen har helt enkelt lagt beslag på de anställdas hela tid: dag, kväll, natt, helg. De ska enligt anställningsavtalet ”stå till förfogande”.
– Och de får inte betalt för att göra det, utan bara när de blir inkallade till arbetet, fortsätter han.
För svenska öron låter det som ett dåligt skämt, men det är alltså verklighet vid Nestlés yoghurtmejeri i Viladecans utanför Barcelona. Det är där som Joan Morejon har sin anställning.
Det är inget som arbetarna stillatigande har accepterat, utan de har proteststrejkat, berättar Joan Morejon, men det har inte gett något resultat.

Svaga fackföreningar
Det säger också något om styrkeförhållandena i Spanien. Facket är hårt trängt med få organiserade. Joan Morejon, som är fackligt förtroendevald på heltid i Comisiones Obreras, CCOO, den största av de spanska fackföreningarna, berättar att kravet på ett arbetstidsschema är prioriterat.
Så är det på Nestléfabriken och så är det på många andra arbetsplatser. Alla fackföreningar arbetar gemensamt för att få till stånd ett nationellt kollektivavtal som på ett generellt plan reglerar arbetstider, arbetsmiljö och minimilöner för hela Spanien.
– Det som är gemensamt ska regleras gemensamt, det som inte är det ska vara lokalt. Det är ju självklart inte samma sak att jobba med färska varor som med frysta för att ta ett exempel, men på sikt är det vad vi vill uppnå. Det som är globalt ska regleras globalt och det som är lokalt för varje arbetsplats ska regleras där.

EU driver arbetsmiljöfrågorna
Han jobbar koncernfackligt även på en internationell nivå inom Nestlé och har en bra överblick. Han säger att EU-direktiven på arbetsmarknadens område är viktiga i Spanien.
Den spanska arbetsmiljölagen från 1995 med föreskrifter om bland annat fackliga skyddsombud på arbetsplatserna är en följd av EU-direktiv.
Också fackföreningens arbetsmiljöinstitut, ISTAS, kan sägas vara en följd av EU:s normer och får bidrag från EU:s arbetsmiljöbyrå i Bilbao.
Institutet är betydelsefullt som informationskälla inte bara i Spanien utan också i Sydamerika för de spansktalande fackföreningarna där.

Goda exempel på nätet
På ISTAS webbsida finns bland annat ett digitalt arkiv, som fackligt aktiva kan använda och själva bidra till genom att skicka in exempel på de bästa skrivningarna i lokala avtal för att förbättra arbetsmiljön.
Arbetsmiljöfrågorna är viktiga i Spanien som i raskt tempo utvecklats till en välfärdsstat. Tidigare har man till exempel tillämpat systemet med att betala tillägg för dålig arbetsmiljö, men det håller man nu på att frångå. Och liksom i Sverige flyttar företagen de enkla och ofta farligaste jobben till Östeuropa och Sydamerika.
Strejkvapnet blir allt svårare att använda i Spanien, konstaterar Joan Morejon. Dels för att det stärker risken att företagen flyttar, dels för att det blivit en så stor andel tillfälliga anställningar. I nystartade företag kan så mycket som 80 procent av personalstyrkan vara korttidsanställd, berättar han. Det är ett gigantiskt samhällsproblem som har effekter på familjelivet. Ungdomar som inte kan få fast jobb kan inte heller få lån för att köpa lägenhet, bilda egen familj, utan bor kvar hemma.
– De har ofta också en mycket liten politisk och social medvetenhet. Den ungdom som växer upp idag är mycket opolitisk. Den har mycket utbildning men inte någon kunskap om solidaritet. Det finns naturligtvis en sektor som har det, men en stor saknar det.
Den solidaritet som finns är mycket öppen, menar han. Den gäller hela världen, men når inte fram till konkreta saker, till fackliga frågor. Om de måste riskera något själva blir de rädda, då finns den inte där.
Joan Morejon är själv uppvuxen i en annan tid. Han kommer från den fattiga sydkusten och flyttade i början av 60-talet till Katalonien, den relativt rika och utvecklade norra delen, för att arbeta ihop pengar till en Australienbiljett. Så var det tänkt, men han kom aldrig iväg, utan träffade sin blivande fru och fick en dotter.

Illegal under Franco
När han gick med i fackföreningen, CCOO, i början av 70-talet var denna fortfarande förbjuden av den fascistiska Francoregimen. Spaniens historia är motpolen till Östeuropas.
Här var det den förbjudna kommunistiska fackföreningen som stred för demokrati och det demokratiska USA som stödde diktaturen i utbyte mot militärbaser.
Idag tillhör denna historia det förflutna, men minnet lever fortfarande kvar i Spanien och är en av orsakerna till att landet har så många olika fackföreningar. Den stora nationella vid sidan CCOO är socialistiska UGT. Och de båda samarbetar. Därtill kommer en mängd lokala.
– Varje land har sina traditioner och sin historia som förklarar varför fackföreningen är organiserad på ett visst sätt, konstaterar Joan Morejon.