I alla år har arbetarna i nötpacken på Swedish Meats i Linköping varit tvungna att lyfta kartonger på 25 kilo. Att lösa detta till synes enkla arbets-miljöproblem har inte gått.

[Ur nummer: 02/2004] Pia Tjernlund har jobbat de senaste sex åren i nötpacken. För henne är de tunga lyften ett jätteproblem, hon är kort och hamnar alldeles för lågt vid linjen, och hon är tvungen att lyfta dessa kartonger på 25 kilo upp på en pall i kylrummet, stapla dem lager för lager. För henne blir det högt, långt över det ergonomiskt tillåtna, uppåt axelhöjd. Hon är 55 år och är tvungen att göra det.
– Vi behöver en lyftmygga, säger hon, en med sugproppar, och vi prövade också, men den gick inte att använda för locket på förpackningarna gick upp. Kartongerna var för tunga.

Kommer inte att orka
Hon tror inte att hon kommer att orka det här jobbet i tio år till. Hon får ont i armar och axlar. Hon kommer inte att orka till pension.
För den som kommer utifrån verkar det faktiskt obegripligt. Varför köper företaget inte bara in nya starkare kartonger som håller att lyfta i locket?
Den närmaste chefen i nötpacken, Stefan Jonsson, säger att beslutet om att införskaffa nya kartonger inte är något som han kan fatta beslut om, inte ens någon lokalt i Linköping kan göra det, utan det måste fattas högre upp inom koncernen, inköpen görs centralt för hela Swedish Meats.
– Du får fråga någon i koncernledningen.
Han tillägger att problemet med de tunga lyften kommer att lösas inom några veckor, då fläskstyckningen kommer att flyttas från Linköping och ett sorteringsverk blir ledigt.
Men varför har det inte hänt något tidigare? Dessa tunga lyft har funnits i alla år? Tidigare var kartongerna till och med tyngre, de vägde 30 kilo.
Förklaringarna är många. Besluten tas högre upp. De där uppe i ledningen stryker ansökningar om pengar till nytt kartongmaterial. Det måste vara samma kartonger på alla koncernens anläggningar. Ekonomin är kärv. Det är svårt att få rum med lyftanordningar i nötpacken eftersom utrymmet är så trångt. Man väntar på beslut om den framtida strukturen inom Swedish Meats.
Det är svårt att få klarhet i varför, men ett återkommande påstående är att företaget sagt att en lyftanordning bara är en rekommendation när vikten är mer än 15 kilo och under 25 kilo.
Och under tiden har man i nötpacken fått lyfta de tunga kartongerna, och staplat dem, lager för lager.
– Jag har tagit upp problemet många gånger, säger Mats Ahlström, skyddsombud i nötpacken. Det finns anteckningar i den systematiska arbetsmiljökontrollen. Men företaget har sagt att det bara är en rekommendation.
Katarine Björck, fackligt kontaktombud, säger samma sak. De hade till och med en stor diskussion för ett och ett halvt år sedan, då var det en kille i nötpacken som blev skadad i axeln. Och i somras var sjukgymnasten från företagshälsovården på plats och tittade på arbetsställningarna.
Men slutsatsen har varit densamma.
– De har sagt att de inte är tvungna att göra något, säger hon.

Olämpliga lyft
Eva Karin Klenell, handläggare på enheten för belastningsergonomi på Arbetsmiljöverket i Stockholm håller inte alls med företaget om den tolkningen. Föreskriften, AFS 1998:1, säger att det är olämpligt att lyfta kartonger över 25 kilo. Men den säger också att lyft över 15 kilo bör åtgärdas.
Med andra ord: Swedish Meats bör ta bort dessa lyft.
– Och så svårt kan det ju inte vara, konstaterar hon.
– Skyddsombudet borde ta dit arbetsmiljöinspektionen som tittar på problemet och ålägger arbetsgivaren att göra en riskbedömning.
Men det har gjorts.
Mathias Axelsson, huvudskyddsombud, säger att arbetsmiljöinspektionen har varit på plats många gånger. Och en riskbedömning har gjorts av sjukgymnasten, men att hon kommit fram till att företaget inte är tvingat att göra något eftersom lyfthjälp bara är en rekommendation.
Alltså, samma påstående. Och så händer inget. Tomgång.
Agneta Sundin på företagshälsovården, Kusthälsan, blir förvånad när jag refererar den version som arbetarna fått av hennes riskbedömning.
– Det har jag inte alls sagt, säger hon. Min bedömning är att lyften av kartongerna på 25 kilo är olämplig. Jag gav det betyget 3, vilket innebär att det bör åtgärdas. Även lyft på 15 kilo kan för en del vara för tungt om det sker i stor mängd och under tidspress.

Riskbedömning
Hon säger att det är självfallet så att människor har olika kapacitet och att en bedömning måste göras utifrån den svagaste länken i en kedja.
– Min roll är att utföra det uppdrag som företaget ger mig och det var att göra en riskbedömning. Därefter är det upp till beställaren, Swedish Meats, att hantera den. Vill de ha hjälp med åtgärdsförslag kallas vi in.
* Skulle ett arbetsmiljöavtal kunna förändra något. Skulle det göra en skillnad?
 – Ja, säger kontaktombudet Katarine Björck. Det tror jag skulle spela stor roll. Om det är avtal blir det ju avtalsbrott, och det skulle ha betydelse, för då handlar det ju om skadestånd. Det skulle vara mycket bra. Det skulle kunna sätta igång aktiviteten. Men jag tror varken företaget eller facket skulle vara intresserade i det här läget. Det är för mycket uppsägningar och neddragningar.
Klubbordföranden i Linköping, Michael Claesson, säger att han är intresserad.
– Helt klart behöver vi mer maktmedel, säger han. Finns det möjligheter att förhandla och sluta avtal och kräva skadestånd vid avtalsbrott är det bra. Det viktiga är att facket och företaget har en samsyn. Vi jobbar i en arbetsmiljö som inte är bra för vår hälsa. Vi måste hitta en gemensam uppfattning med arbetsgivaren om hur vi ska förbättra det här. Det handlar mycket om företagets chefer. De är olika bra vad det gäller att genomföra det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Han tror att lokala avtal vore bra, men de måste bli konkreta.
– Ju närmare folket på golvet innehållet i avtalet är, desto bättre. Då handlar det om vår verklighet. Då bli vi angelägna om att se till att avtalet uppfylls.