Berättelsen om Västerås Bagarn är en riktig solskenshistoria som verkligen behövs i dessa tider. Det är få som drar igång nya bagerier. Framför allt är det få anställda som istället för att bli arbetslösa vågar ta risken att starta eget.

[Ur nummer: 01/2003] Nils Winberg vågade. Han hade jobbat på Juvelbageriet i Västerås i många år när beslut om nedläggning fattades. Idén att starta eget var något som han och en kollega på tjänstemannasidan pratat om en längre tid. Men de hade hållit sina planer hemliga för de andra.
– Det fanns de som blev rätt arga när det hela i efterhand blev känt. De tyckte att vi skulle berättat om vad vi hade på gång men vi ansåg inte att det tjänat något till eftersom vi i stort sett inte skulle kunna anställa någon.
Vi sitter i fikarummet, det är midnatt. Ute i bageriet på Friledningsgatan i Västerås är arbetet i full gång. Så här natten till måndag är det mycket bröd som har beställts av butikerna.
Nils har sedan flera år dragit sig tillbaka och gått i pension men han har kommit förbi för att berätta om sitt livs bedrift. Stoltheten i rösten går inte att ta miste på.
Men det har tidvis varit ganska kämpigt låter han mig förstå. Framför allt i början var det mycket att stå i: finansiering, få tag på lokaler, fixa maskiner och mycket annat. När de väl kommit igång kom de att arbeta 10-14 timmar per dygn alla dagar i veckan.
– Men man orkar inte hålla på så hur länge som helst.
Han önskar att han varit lite yngre när det hela begav sig.
– Faran om man är för gammal är att man går in i väggen och får olika besvär, men jag har klarat mig.

En satsning som gick hem
Nils började som bagare 1952 och var medlem i Livs fram till 1994 då Juvelbageriet i Västerås lades ned. Att han hamnade på Juvel berodde på att en kompis lockade över honom, det skedde 1970. Ungefär samtidigt lanserades de första baguetterna i Sverige, och ansågs som en modegrej. Juvelbageriet i Västerås blev provbageri. Fler försökte men klarade inte av utmaningen då det krävdes speciella metoder, mer hantverksmässiga, för att baka detta franska bröd. Mjölets kvalité och styrka var mycket viktigt.
KFs satsning gick hem. Receptet hämtades från Frankrike och 500 000 kronor investerades. Tillverkningen höll till i en friliggande byggnad och lönsamheten var bra.
De var sju personer som jobbade med enbart baguetter. När det fanns planer på att lägga ner bageriet 1980 sade en i KFs styrelse ifrån. ”Norra Europas bästa baguetter ska vi inte ta bort.”
– De orden värmde, minns Nils Winberg.
De bakade 30 ton bröd, huvudsakligen baguetter, på Juvelbageriet 1994 då nedläggningen var ett faktum.
– Vi jobbade hårt för att hålla lönsamheten uppe men det hjälpte inte.
Nils skakar på huvudet. Han har fortfarande svårt att förstå nedläggningsbeslutet. Tillverkningen gick med vinst och var effektiv.
– Och det gick inte alls som ledningen hade tänkt sig. Det var inte så lätt att flytta den ganska komplicerade tillverkningen till annan ort.
Men för Nils med sitt unika yrkeskunnande gick det desto bättre.
– Konsumbutikerna var de första som knackade på dörren och ville handla av oss.
Men centralt inom kooperationen var de inte lika glada. De försökte begränsa butikernas inköp men lyckades inte med det.

Omsättningen mångdubblats
Västerås Bagarn har haft en enorm efterfrågan hela tiden. Från början omsatte de 2,4 miljoner kronor, idag handlar det om 20 miljoner. Så har de också gått från en anställd till 22 anställda.
En vision Nils hade från början har inte kunnat förverkligas nämligen bättre arbetstider för dem i produktionen.
– Jag och många med mig hade hoppats på det men det gick inte. Butikerna kräver att få brödet på morgonen för att fylla på hyllorna. Det spelar ingen roll att konsumenterna handlar sitt bröd på eftermiddagen. På så sätt har arbetstiderna bara blivit sämre och sämre.
Sedan starten har det gjorts en rad investeringar på Västerås Bagarn. Nu senast var det kaffebrödslinjen och en ny degblandare. Totalt kostade det 1 750 000 kronor så det är inga småsummor.
– Men vi har varit med så länge nu så vi vet att vi klarar det.
Idag har de ett brett sortiment och en trogen kundkrets. Baguetterna som storsäljare är dock på tillbakagång. Det har kommit bake-off baguetter från Frankrike, som körs hit med lastbil. Priset på bake-off baguetter är svårt att konkurrera med, endast 2-3 kronor per bröd.
Nils har som sagt dragit sig tillbaka och det har även den andra delägaren gjort. Nils dotter Pia har tagit över tillsammans med bagaren Mikael Andersson som Nils känner från Juveltiden.
– Det känns väldigt bra. Min dotter var med när vi startade. Hon jobbade inom sjukvården men blev arbetslös och var därför pådrivande att min dröm om att starta eget skulle bli verklighet.

Den först anställde
En annan viktig person som inte får glömmas bort är Miguel Zuniga. Han har också varit med sedan bageriet startade. Han var den som först anställdes. Innan hade han jobbat många år tillsammans med Nils Winberg och behärskade även han konsten att baka baguetter.
Han var utbildad bagare när han på 1970-talet kom som flykting till Sverige. På Juvel hade han arbetat sedan 1979. Han var klubbordförande under tiden som bageriet avvecklades.
Miguel berättar att han aldrig var inblandad i diskussionerna att starta eget även om han och Nils jobbade tätt ihop. Miguel hade fullt upp med att hjälpa medlemmarna inför nedläggningen.
– Vi ordnade med ett bra utbildningspaket, åtta veckor data och två veckor engelska. Men Nils tackade nej till denna satsning, det var då jag fick veta vad han hade för planer.

Tackat nej av ideologiska skäl
Det finns inte mycket maskiner, det mesta av arbetet är ett hantverk. Själv arbetar Miguel som trågare. Med van hand blandar han till degen, inget sneglande i recept. Han har allt i huvudet.
Miguel har fått förfrågan om att bli delägare men han har tackat nej.
– Det ideologiska vägde tyngst. Jag har aldrig drömt om att bli egen företagare. Det jag drömmer om är att arbeta för en bättre värld. Därför vill jag fortsätta att arbeta fackligt, det kunde jag inte göra om jag blev arbetsgivare.
Han arbetar heltid, ständig natt, men får anpassa sin arbetstid efter sina fackliga uppdrag. Förutom att han är aktiv i avdelningen sitter han också som ledamot i Livs förbundsstyrelse.
Han konstaterar att han bidragit till att lägga en bra grund hos den nye delägaren Mikael Andersson. Honom skickade Miguel en gång i tiden på facklig grundutbildning, det var när de arbetade tillsammans på Juvel.
Miguel hoppas nu dra igång en klubb på bageriet. Han hoppas kunna starta en under 2003. De är i alla fall 22 anställda. Sex av dessa kommer från Juvel.
– Vi har inga större problem men det är i alla fall bra att ha en klubb. Det är en bra form för att påverka till exempel arbetsmiljöfrågor. Dessutom får de som jobbar kunskap den vägen om avdelningens och förbundets arbete.
Miguel berättar att de är övervägande invandrare som jobbar på natten. Det har bara blivit så. Han vet egentligen inte varför, det är bättre betalt att arbeta natt men det är svårt att få svenskar att acceptera dessa arbetstider.
Den här natten arbetar Miguel med tre bröder från Irak närmare bestämt Kurdistan.
Ismael Ismael är den ende av de tre som är fast anställd. Mofak Ismael och Medi Ismael är än så länge bara vikarier.
– Jag trivs bra här. Visst kan det vara jobbigt att arbeta natt men för det mesta är det rätt okej, säger Ismael Ismael och fortsätter:
– Det är en bra arbetsplats och bra arbetskamrater och det är roligt att få jobba med händerna. Men jag hade aldrig trott att jag skulle bli bagare.
Ute i paketeringen arbetar Susanne Fredriksson. Hon har varit med ett bra tag och har full koll på att kunderna får det som de beställt. Hon rör sig snabbt mellan röda och orangea backar medan musiken flödar högt ur högtalaren. Två är sjuka så det gäller för henne att ligga i. Men hon har lång erfarenhet så hon reder ut det.
Susanne har även hon arbetat på Juvelbageriet. Hon konstaterar att det är lite märkligt hur saker och ting kan utvecklas.
– Jag hade hört ryktas att de tänkte starta eget men jag hade väl aldrig trott att jag skulle komma att hamna här. Det är verkligen en rolig grej. Och att det blivit så stort. Bageriet har bara vuxit och vuxit vilket fört med sig att min arbetsplats, paketeringen, flyttats runt ett antal gånger.
Hon berättar att bageriet idag levererar bröd till Dalarna, Mariefred, Arboga, Surahammar, Hallstahammar och Västerås.
– Det är mycket spring fram och tillbaka, bock och böj. Mycket att hålla reda på.
Det är hela tiden en kamp mot klockan, fem kommer de första bilarna och nu är det inte långt dit