Carlsbergs ledning vill ha längre arbetstid utan att betala

Kampen om arbetstiderna hårdnar efter att stupstocksregeln i det gamla branschavtalet tagits bort. På Carlsberg i Falkenberg utnyttjar arbetsgivaren sin nyvunna ”frihet” till att införa obetalda raster för de människor som jobbar skift.

[Ur nummer: 09/2005] Betald rast, obetald rast, måltidsuppehåll, paus… Orden är många och användningen har stor betydelse för dem som utför det slitsamma skiftarbetet i industrin. På Carlsberg i Falkenberg är det lejonparten av Livs 400 medlemmar.
Skiftarbete är dåligt för människans hälsa. Det har belagts och redovisats i ett mycket, mycket stort antal vetenskapliga rapporter och den kunskapen har också fått genomslag i kollektivavtalet. Veckoarbetstiden för skiftjobbare är förkortad till 38 timmar.

”Det finns andra sätt”
Staffan Bremander, informationsdirektör på Carlsberg i Falkenberg, säger att han och ledningen är medveten om personalens fina insatser, hur den har ställt upp och jobbat övertid och söndagar, men att det nu handlar om att sänka kostnaderna.
– Vi vill att personalen ska jobba mer utan att få mer i plånboken. Vi säger inte att vi inte kan lösa det här på ett annat sätt, men vi ber våra anställda jobba den här tiden utan ersättning.
Staffan Bremander vill att de anställda ska jobba fler timmar utan betalning, och han har tillsammans med sin företagsledning funnit ett sätt att genomdriva detta gratisarbete, nämligen med hjälp av obetalda raster.
Enligt arbetstidslagen har arbetsgivaren en skyldighet att efter 5 timmars arbete lägga ut en rast. Paragrafen syftar till att ge arbetstagaren möjlighet att göra ett uppehåll i arbetet, ta igen sig, gå till en personalrestaurang, gå ut på stan och utföra ett ärende av helt privat natur.
På Carlsberg vill ledningen införa en obetald rast på 30 minuter. Men jobbar man skift och det är mitt i natten och man befinner sig i ett industriområde och allt är stängt, kan man fråga sig vilken nytta man har av en obetald rast. Uppenbarligen inte så stor. Skiftarbetare har därför givits möjlighet att ersätta obetalda raster med måltidsuppehåll under arbetstid. Den lösningen är sanktionerad i arbetstidslagen.

Tre betalda pauser
Skiftarbetarna på Carlsberg har haft måltidsuppehåll under sina arbetspass. Under åtta timmars arbete har de haft rätt att göra tre pauser på femton minuter. Dessa pauser, uppehåll eller betalda raster – språkbruket är inte kristallklart – har varit en del av deras arbetstid. Arbetstidsschemat har varit reglerat i ett lokalt avtal.
På fredagar har skiftarbetarna tagit ut sin arbetstidsförkortning och slutat tidigare.
Vad Staffan Bremander nu vill är att tvinga in en obetald rast på varje skift, därmed skulle arbetstiden bara bli 7 timmar och 30 minuter. Närvarotiden på skiftet förblir 8 timmar, men det frigörs, så att säga, två helt nya timmar under veckan som han och företaget kan förfoga över – och de är gratis.
Det handlar naturligtvis om mycket pengar. 12-15 miljoner kronor på ett år.
Staffan Bremander menar att personalens ilska över förslaget är övergående och att besparingen är nödvändig eftersom Falkenbergs intäkter inte ökar. Vinst till den danske ägaren måste levereras och om det inte kan ske genom ökade intäkter måste det ske genom nya kostnadsbesparingar och dessa uppnås genom gratisarbete.
Livsklubben på Carlsberg i Falkenberg har sagt nej till företagets begäran att införa obetalda raster.
– Retas med personalen får företaget göra utan vår medverkan, säger Kjell Nilsson, ordförande i klubben.

Mönster bakom sparande
Han och Sten-Olof Svensson är Livs representanter i Carlsbergs europeiska företagsråd, EWC, och de kan se mönstret bakom företagets agerande. En plan för kostnadsbesparingar togs av företaget 2003, under namnet Production Exellence, och därefter har tumskruvarna på lokala platsledningar dragits åt. Tidigare har besparingsplanens genomförande lett till proteststrejker vid bryggerierna i Fredericia i Danmark, Northampton i England och Sinebrychoffs bryggeri i Kreva i Finland.
Arbetstidsförlängningen utan betalning är en hemmasnickrad idé från Carlsberg Sveriges ledning, men den har föregåtts av liknande försök inom andra branscher i Europa och Europafackets ståndpunkt är glasklar.
Längre arbetstid utan betalning kommer aldrig att vara en hållbar strategi för att klara konkurrensen från låglöneländerna i Östeuropa eller Kina, menar man.
Det är också vad Livsklubben har svarat företagsledningen, den har sagt nej till fler arbetstimmar och gratisarbete, men ja till mer och fullt betald produktionstid och så har förhandlingarna strandat.
I juni lyftes tvisten upp på central nivå. Parterna, Livs och arbetsgivarorganisationen Li, konstaterade att det nya Livsmedelsavtalet från 2004 tillåter arbetsgivaren att göra utläggningen av arbetstiden. Om arbetsgivaren gett sig sjutton på att införa obetalda raster också för skiftarbetare finns det inget i livsmedelsavtalet som stoppar det.
Någon stupstock finns inte längre.
Sten-Olof Svensson, som satt med i förhandlingsdelegationen under avtalsrörelsen 2004 då det gamla bryggeriavtalet slogs ihop med de andra branschavtalen, säger att han argumenterade för riskerna med att ge upp stupstocken, men att han till slut fick böja sig för majoriteten. I utbyte mot stupstocken fick Livs en löneökning beräknad till ett värde av 0,8 procent, vilket är protokollfört.

Ilska och frustration
Utgången av den centrala förhandlingen i juni i år blev att Livs accepterade tre dagars ledighet som kompensation för den förlängda arbets- och närvarotiden som motsvarar 12 arbetsdagar för arbetarna på Carlsberg i Falkenberg. Klubben sa fortfarande nej.
Efter det återstår ilska, frustration och en stor portion vardagsmotstånd.
Kjell Nilsson och Sten-Olof Svensson säger att den förlängda obetalda arbetstiden motsvarar värdet av två års löneökningar. De är borta.
– Vi har inga ambitioner att hjälpa företaget att lösa utläggningen av arbetstiden i de kommande lokala förhandlingarna, säger Kjell Nilsson. Inte när det görs på det här sättet, genom att tvinga fram obetalda raster och arbetstid till klockan 22.00 på fredagar.
Att jobba övertid under de hektiska sommarmånaderna har de flesta av de 400 anställda sagt nej till, som ett slags tyst protest mot företagets planer.
Eva Petterson, som jobbar i brygghuset, säger att hon har barn på fritis som nu tvingas gå längre tid. Hon blir allt mer ilsken.
– Det informationsmöte som företaget kallade till kändes som ett hotmöte. Går vi inte med på det här så blir vi nedlagda.
Gitt Jonsson, som jobbar i tappningen, menar att det inte bara är en övergående frustration. Det här kommer att märkas i vardagen, i hemmen, i möjligheten att som skiftarbetare ha en fungerande fritid och samvaro med familj och vänner.
– Folk köper inte detta, säger hon. Företaget måste dra tillbaka sitt förslag. Det är kortare arbetstid vi ska röra oss mot, inte längre.
Nils-Håkan Nilsson, skyddsombud, säger att det kommer att bli mängder av kostnader för företaget som inte syns, men som kommer att märkas.
– Konsekvenserna har inte på riktigt sätt utvärderats, säger han. Vi har begärt att Arbetsmiljöverket tittar på det. I företagets egen riskanalys står att man räknar med att antalet tillbud ökar och att orsaken till det är trötthet och irritation över närvarotiden, men att det är övergående, eftersom folk vänjer sig efter hand. Ett sådant resonemang kan jag som skyddsombud aldrig acceptera. Det är cyniskt Det är ett brott mot arbetsmiljölagen.
Peter Janson som utsetts av plockarna på lagret att framföra deras åsikter säger att det inte är någon bra känsla att tvingas göra samma jobb som förut, men till lägre lön. Två timmars mer arbete i veckan sätter sig i kroppen.
– Vi trodde vi skulle vinna detta, säger han. När vi betalar en så hög fackavgift hade vi förväntat oss en överenskommelse med ett annat innehåll. Vi är mycket besvikna på Livs förbundsledning.