Anställda sades upp för att ersättas av nya maskiner – men maskinerna köptes aldrig in

Delicato Bakverk AB sade förra året upp 25 anställda för att öka lönsamheten. Det skulle gå bra menade arbetsgivaren: Vi köper in maskinell utrustning.
Men det gjorde man inte. För dem som jobbar kvar blev arbetet en plåga.

[Ur nummer: 09/2004] Hon ger mig ett uppgivet leende till svar när jag frågar hur det är på jobbet. Vi ses av en slump på tunnelbanan i juni. Under årens lopp har jag lärt känna flera av kvinnorna som arbetar på Delicato. Kvinnan som jag nu träffar har arbetat många år i paketeringen. Hon berättar att tempot ökat rejält efter det att flera sagts upp. Det gjordes efter att en konsultfirma hade varit inne på företaget och kartlagt arbetet i produktionen. Hennes jobb var slitigt redan innan. Nu har det blivit ännu tuffare.
Hon var så sorgsen. Hur länge ska hon orka? Hur länge ska hennes arbetskamrater orka? I paketeringen är det bara kvinnor som arbetar. I stort sett alla är invandrare. Många av dem har problem med det svenska språket och svårt att få något annat jobb.

Kontaktar klubben
Efter semestern tar jag kontakt med Livs-klubben på Delicatos fabrik i Huddinge för att höra vad som egentligen händer på företaget. Vi bokar en tid då jag ska komma förbi.
Tomas Andersen, vice klubbordförande tillika huvudskyddsombud, underrättar ledningen om mitt besök. Han får då till svar att jag får besöka honom på klubbexpeditionen men jag får inte gå ut i produktionen och tala med dem som arbetar där. Inte heller vill ledningen låta sig intervjuas. Det är mycket ovanligt men samtidigt talande. Här är en arbetsgivare som vill mörka hur illa det är ställt på arbetsplatsen. Men jag har redan talat med en av dem som drabbats. Och kvinnan som jag mötte på tunnelbanan behövde inte säga mycket. Det var uppenbart att hon kände sig både trött och sliten.

Välkomnade rationaliseringar
Hur illa det är ställt på Delicato förstår jag dock först när Tomas Andersen berättar hur neddragningarna gått till.
– Vi var överens med företaget att något måste göras för att öka lönsamheten. Företaget har inte gått med vinst på flera år. Vi välkomnade rationaliseringar om det kunde leda till en bättre arbetsmiljö. Sjukfrånvaron är hög, framför allt har vi många långtidssjukskrivna.
Företaget anlitade konsultfirman Man Tec för att titta närmare på vad som kunde göras för att förbättra lönsamheten. I sin utredning kom Man Tec fram till att det var möjligt att säga upp 26,8 personer av de drygt 200 personerna i produktionen under förutsättning att företaget investerade i nya maskiner och även renoverade befintlig utrustning.
– Konsultfirmans förslag låg sedan till grund för den mbl-förhandling som vi hade med företaget om att 25 personer skulle sägas upp på grund av arbetsbrist.
Företaget valde dock att börja säga upp folk utan att göra de investeringar som konsultfirman föreslagit. Då slog skyddsombuden, Tomas Andersen och Yvonne Nordlund, som för närvarande är tjänstledig, larm. All produktion är upplagd efter löpande-band- principen. Arbetsuppgifterna är monotona och många dras med förslitningsskador.
– Det som bekymrade oss var den redan höga sjukfrånvaron på företaget. Därför ville vi få belyst vad som händer med personalen när arbetsbelastningen ökar utan att de hjälpmedel sätts in som konsultfirman rekommenderat. Vi vände oss till företaget och krävde en konsekvensanalys men det kravet fick vi inte gehör för, berättar Tomas Andersen.

Krävde utredning
Skyddsombuden gjorde då på uppdrag av Livsklubben en hemställan till Arbetsmiljöverket/Arbetsmiljöinspektionen i Stockholm enligt kap 6 paragraf 6 a arbetsmiljölagen. De begärde att inspektionen skulle ställa krav på att företaget utredde vad personalneddragningarna skulle få för konsekvenser för arbetsmiljön samt att verket skulle ställa krav på att företaget satte in hjälpmedel innan personalreduceringarna gjordes i produktionen.
Arbetsmiljöinspektionen beslöt dock att inte meddela något förbud eller föreläggande. Istället fick företaget underrättelse om eventuellt föreläggande om inte en konsekvensanalys och en riskbedömning genomfördes.
– Vi blev besvikna på arbetsmiljöinspektionen. Vi hade hoppats på mer stöd. Som vi ser det har de varit alldeles för snälla mot företaget och inte gett vår arbetsgivare smisk på fingrarna vilket vi hade förväntat oss, säger Tomas Andersen.
Det har nu snart gått ett år sedan de gjorde sin hemställan. En konsekvensanalys har visserligen gjorts av företagshälsovården och den har skickats in till arbetsmiljöinspektionen.
– Det var en bra analys som företagshälsovården gjorde. Först valde dock arbetsgivaren att bara skicka in valda delar. Vi tog då kontakt med arbetsmiljöinspektionen och anmärkte på detta och då krävde man in analysen i sin helhet. Det var i december förra året. Därefter har vi inte hört något mer från inspektionen.
Klubbstyrelsen trycker på så gott de kan för att förbättra situationen ute i produktionen.
– Vi tar upp behovet av investeringar varenda gång vi har möte med företagsledningen, berättar Tomas Andersen.
Hittills har dock investeringar i maskiner och andra hjälpmedel i stort sett lyst med sin frånvaro.

Ägarna lyssnar inte
– Jag tror nog att ledningen också ser behovet. Problemet är att de har svårt att få gehör hos ägarna för dessa investeringar.
Det är inte lätt att vara fackligt förtroendevald på Delicato som är ett svenskägt familjeföretag. Tomas Andersen drar ett tungt lass.
Han har arbetat på företaget sedan 1984. Huvudskyddsombud har han varit de senaste fem åren.
– Det händer att medlemmar anklagar oss i klubbstyrelsen för att vi inte stoppat försämringarna. De tror att vi gett vårt godkännande. Vi får då förklara att så inte är fallet och visa protokoll på att vi motsatt oss. Våra medlemmar tror tyvärr att vi har mer makt än vi har, säger han och fortsätter:
– Det är de svagaste som drabbas hårdast. Kvinnor som har monotona och slitsamma jobb. De är bundna till det löpande bandet och har små möjligheter att gå ifrån vid behov. De har låg lön och knappt råd att vara hemma om de blir sjuka.
Tomas Andersen har följt Livs kamp i avtalsrörelsen för att få till stånd ett arbetsmiljöavtal. Det som framhållits som en seger är att arbetsgivarna förbundit sig att göra konsekvensanalys i samband med förändringar som påverkar arbetsmiljön.
– Som jag ser det är det stor risk att detta blir en papperstiger. Här på Delicato har hittills inget hänt trots att det var en bra och kritisk konsekvensanalys som företagshälsovården gjorde.