Facket hjälpte Anette få ut sin semesterlön

Nr 2/2019

Det var nära ögat att konditorn Anette Björklund gick miste om 34 500 kronor. Hade hon inte haft facket som drev hennes ärende hade hon förmodligen inte sett röken av pengarna.
Det var många turer innan Anette Björklund fick arbetsgivaren att betala henne de pengar som hon hade rätt till. Det handlade om innestående semesterlön och semesterersättning som inte betalats ut efter att hon avslutat sin anställning.
Vi sitter på ett fik på Möllevångstorget i Malmö en månad efter att hennes ärende fått ett lyckligt slut. Hon vill nu dela med sig av sina lärdomar.
Anette Björklund, 36 år, har lång erfarenhet som bagare och konditor. Hon gick livsmedelsteknisk linje med inriktning mot bageri 2001, tog gesällbrev 2002. Därefter har hon arbetat som både bagare och konditor. Den längsta anställningen hon haft var på Amaranten i Malmö där hon arbetat i tio år.
– Jag trivdes väldigt bra där. Tyvärr gick konditoriet i konkurs 2015, annars hade jag jobbat kvar än idag.
Efter konkursen gick hon arbetslös tills hon genom Arbetsförmedlingen i oktober 2016 fick ett nystartsjobb på ett annat anrikt konditori i Malmö.
Hon var glad att åter få jobba som konditor. Men ganska snart visade det sig att allt inte stod rätt till. Konditoriet, som bytt ägare flera gånger, hade ekonomiska problem. Från att i tre månader ha jobbat natt heltid tvingades hon att gå ner i tid till två nätter i veckan. Parallellt genomfördes ett nytt ägarbyte. I februari 2018 fick hon erbjudande om att gå över till att jobba heltid dag.
– Den nye ägaren erbjöd mig att prova på att jobba dag en månad. Det lät bra och jag tackade ja.
Men hon kom inte överens med den nye ägaren.
– Jag försökte att gå honom till mötes på alla sätt, men vad jag än gjorde så var han inte nöjd. Han klagade på allt. Innan provmånaden var slut så sade jag upp mig på grund av vantrivsel.
Innan hon slutade försäkrade hon sig om att semesterlönen och semesterersättningen som hon hade innestående skulle betalas ut. Det fick hon löfte om och fick även ett preliminärt lönebesked i maj där det stod att pengarna skulle sättas in på hennes konto inom kort.
– Jag väntade och väntade, men det kom aldrig in några pengar. Det handlade om en ganska så stor summa då jag hade två veckors semester innestående plus semesterersättning.
Först vände hon sig till lönekontoret som hänvisade henne till arbetsgivaren hon haft innan konditoriet såldes.
– Jag försökte på alla sätt nå honom, men lyckades inte.

Då vände hon sig till Benny Kolnby, lokalombudsman i Livs region Syd.
– Jag berättade vad som hänt och han lovade att ta tag i det.
Efter ett tag hörde Benny Kolnby av sig, trots upprepade försök så hade han varken fått tag på hennes tidigare eller nuvarande arbetsgivare. Han hade kallat till förhandling och även skickat delgivningar per post, men utan resultat.
– Jag frågade då vad som var nästa steg och han berättade att det var en begäran om att sätta företaget i konkurs för att på så sätt få ut åtminstone lönegarantin.

Lite senare fick hon ett brev från tingsrätten i Malmö där det stod att hon stämt företaget på totalt 34 500 kronor, vilket var den skuld som Benny Kolnby räknat ut att företaget hade till henne. Av brevet framgick att han lämnat in stämningen i hennes namn och att han var hennes ombud.
– Jag blev först förskräckt när jag fick brevet. Det stod att det kostade 2 500 kronor att lämna in en stämning. Jag ringde Benny som lugnade mig, kostnaden svarade Livs för.
Benny Kolnby redogjorde för förloppet och varför det var nödvändigt att stämma företaget. Han bad henne också att skicka in alla dokument som hon hade och kopior på all mejlväxling som hon hade haft.
– Det är tur att jag har en pappa som varit fackligt aktiv. Det är han som sagt till mig att gå med i facket när jag började jobba och det är han som sagt till mig att alltid spara lönebeskeden.
Den 13 november var det dags för rättegång. Anette valde att inte närvara utan överlät till Benny att som ombud föra hennes talan.
Hennes arbetsgivare dök upp tillsammans med en advokat. Förhandlingen slutade med att arbetsgivaren gick med på att betala den summa som Benny begärt, men ville ha en månads anstånd med betalningen, vilket Benny accepterade. Det innebar att företaget skulle begäras i konkurs den 11 december om inte Anette fick sina pengar.
Det är lätt att tro att allt var frid och fröjd. Men icke, när det var knappt en vecka kvar så meddelade arbetsgivaren att han bestred kravet och hävdade att företaget funnit ett lönebesked som visade att pengarna betalats ut.
– Det var det preliminära beskedet som jag tidigare fått. Men det var ju pengar som aldrig satts in vilket jag berättade för Benny som bad mig ordna fram kontoutdrag från min bank som bevisade detta.
Det gjorde Anette och skickade kopia på kontoutdragen till Benny. Han fick på så sätt svart på vitt att några pengar inte betalats ut. Anette, som var upprörd över att arbetsgivaren ljög, gjorde sig redo att vara med på rättegången den 11 december.
Men det blev ingen rättegång. Två timmar innan den skulle hållas hade pengarna satts in på hennes konto vilket hon upptäckte av en slump och meddelade Benny som då återkallade stämningsansökan.
– Jag undrar varför de inte satte in pengarna med en gång. Varför orsaka så mycket problem? Trodde de inte att jag skulle upptäcka detta?

Hon vill nu inget hellre än att lägga det hela bakom sig. Konstaterar samtidigt att en lärdom är att inte lita blint på att arbetsgivare sköter sina åtaganden.
– Jag är glad att jag var medlem i facket annars hade jag nog aldrig fått mina pengar. Jag är också tacksam att jag lydde min pappas råd att spara alla handlingar. Det gäller att ha bevis om man får problem även om jag hoppas att detta aldrig ska hända mig igen.

Relaterade artiklar