”Fria fackförbund nödvändiga för verklig kontroll”

Globala avtal ger nya möjligheter för svenska Livs och svenska konsumenter att få en inblick i arbetsförhållandena på andra sidan jordklotet, där en växande del av vår vardagsmat tillverkas.

[Ur nummer: 06/2005] – Företagen har sina egna uppförandekoder, men de duger inte, säger Ma Wei Pin. Företagen måste teckna globala avtal om fackliga rättigheter för att bli trovärdiga.
Ma Wei Pin har varit regionalsekreterare på det globala livsmedelsfacket, IUL, i 25 år. Han servar och understöder fackföreningar i Asien-regionen. Kontoret ligger i Sydney och regionen är gigantiskt stor – den omfattar Australien, Nya Zeeland, Japan och hela Sydostasien.

Bra mat kräver trygga jobb
Vad det gäller handeln med mat är hans uppfattning klar. Det går inte att få bra och trygga livsmedel om inte de som arbetar i jordbruk, fabriker, fartyg, lastbilar och butiker har rätten att organisera sig. De måste ha möjlighet att bli representerade gentemot företagen och i förhandlingar ta upp missförhållanden.
Det finns inga genvägar.
Ett exempel på en industri som är globaliserad och väl strukturerad är mejeriindustrin. Där har några av de riktigt stora mejeriföretagen tecknat internationella ramavtal med IUL och nationella fackförbund.
Ma Wei Pin var med och arbetade fram avtalet med nyzeeländska Fonterra, världens fjärde största mejeriföretag.
– När Fonterra satsade på att bli en global aktör kände företagsledningen ett behov av etiska normer. Ledningen har alltid erkänt fackföreningen och är sedan många år van att förhandla med en motpart. Jag tror att det var anledningen till att man ville ha denna relation internationellt, säger Ma Wei Pin.
En pådrivande faktor är också det tryck som finns från konsumenterna och deras organisationer över hela världen. Dåliga arbetsförhållanden ger sämre livsmedelssäkerhet och gröper ur anseendet.

Kollektivavtal och strejkrätt
För tre år sedan blev det klart. Det globala avtalet tecknades mellan IUL, det nyzeeländska mejeriarbetarförbundet, NZDWU och Fonterra. Det är kopplat till ILO:s kärnkonventioner som garanterar arbetarna rätten att bli representerade av självständiga fackföreningar, rätten att förhandla om kollektivavtal och rätten att strejka.
ILO:s kärnkonventioner är en bra referenspunkt, menar Ma Wei Pin. ILO har i sitt arbete utvecklat en praxis som preciserar innebörden av orden. De klargör ömsesidigt för parterna betydelsen av avtalet.
Det finns en revisionskommitté som träffas en gång per år för att se hur avtalet efterlevs. Förutom Ma Wei Pin ingår i denna fackliga representanter från de länder där det finns produktion: Nya Zeeland, Australien och Chile.
Vid brott mot nationella kollektivavtal finns en arbetsdomstol eller en liknande institution som kan avgöra tvisten och döma ut skadestånd. Någon sådan internationell rättsordning finns inte för globala avtal och i väntan på en sådan får avtalsbrott rapporteras till IUL i Genève som för informationen vidare till företagsledningen som konfronteras med framkomna fakta.

Avtalens svaga punkt
En utredning görs och därefter antar parterna en gemensam resolution. Om de inte kan komma överens om innehållet i resolutionen uppstår ett problem. Det här är de globala avtalens svaga punkt.
– För att genomdriva vår uppfattning måste vi stödja oss på den press som våra medlemsförbund kan utöva gentemot företaget, säger Ma Wei Pin.
Han understryker att tecknandet av internationella ramavtal inte i sig innebär någon förändring på gräsrotsnivå, men att de skapar möjligheter för en förändring i och med att arbetarna kan gå samman och börja arbeta för bättre villkor. De kan bli representerade gentemot företaget och ta upp missförhållanden.
Det är först med fria fackföreningar som det finns förutsättningar för en verklig kontroll av produktionen (arbetsmiljön) och livsmedlen.