”Föreställningen att klass är passé stämmer inte”

Nr 2/2021

Hampus Andersson på Årsta torg i Stockholm, en av pandemivinterns få soliga dagar. Foto: Gunnar Brulin

Den 25 januari släpptes boken Klass i Sverige. Hampus Andersson, utredare på Kommunal, har skrivit ett kapitel om behovet av klasspolitik som kan aktivera vanligt folk och skapa framtidstro.

Det är vid Årsta torg som Hampus Andersson bor i en lägenhet med fru och två barn (ett tredje är på väg).
Torget är berömt för att det var Sveriges första förortscentrum, planerat och byggt av Riksbyggen, det var ett skyltfönster för efterkrigstidens välfärdsbygge, en plats för diskussioner och spontana möten. Man ville undvika att skapa en ny sovstad.
Som utredare jobbar Hampus Andersson hemma under pandemin men där kan vi ju inte ses på grund av smittrisken, så det får bli på torget och vi har tur med vädret. För första gången på länge lyser solen, om än lågt stående, från en blå himmel och det känns hoppfullt.
Pandemin kommer att ta slut. Det är den känslan. Och det kommer en tid efter pandemin som kanske – om Hampus Andersson får som han vill – kommer att likna efterkrigstiden, där en ny samhällsanda uppstod och den råa kapitalismen, som numera kallas nyliberal, bäddades in av det starka samhället.
– Jag hoppas att det inte bara varit ett poserande när man under pandemin talat om samhällsviktiga grupper utan att det också från hela samhällets sida kommer att göras politik av alla de här fina orden, säger Hampus Andersson och fortsätter:
– Det är ju jättetrevligt med applåder men man kan inte handla mat eller betala hyran med dem. Jag hoppas att pandemin ska leda till en insikt om hur skevt olika arbeten värderas och en vilja att göra något åt det.

Han talar om den upp- och nervända pyramiden. Det är inte bara Kommunals samhällsviktiga grupper inom sjukvård och omsorg som har undervärderats utan också busschaufförer, kassabiträden och livsmedelsarbetare, för utan mat kan vi inte leva.
– Det är ju absurt. Under pandemin vänds pyramiden och då ser man att de arbeten som verkligen behövs för att vi ska överleva med några få undantag är de som betalas lägst.
Hur kommer det sig? Beror det på att Sverige fortfarande är ett klassamhälle? Vad är då klass och klassmedvetande? Det är dessa frågor som Katalys stora utredning Klass i Sverige försöker besvara. Det är en 752 sidor tjock bok med hundratals diagram och tabeller, 29 kapitel där ett 40-tal forskare och utredare belyser ojämlikheten, makten och politiken. Därtill finns en studiehandledning för dem som i en studiecirkel vill gå på djupet.
Hampus Anderssons kapitel heter: I väntan på klasspolitik: En klassmedveten befolkning utan representation.

Från början var rapporten en akademisk uppsats som han skrev på universitetet i Oxford i England när han studerade sociologi. På förfrågan från Klass i Sveriges redaktörer översatte han sin uppsats till svenska och skrev om den till den populärvetenskapliga version som finns med i boken.
Det är inte lättläst, men värt att ta sig igenom för den som vill ha fast grund att stå på. Hampus Andersson har tagit fram ett klasschema som mer i detalj utvecklar den marxistiska uppdelningen mellan arbete och kapital. Ett antal klasspositioner beskrivs och människor av kött och blod placeras in beroende på hur de svarar på frågor om vänster-höger, auktoritärt-frihetligt, nationellt-internationellt. Källmaterialet är hämtat från ESS-databasen.
– Föreställningen att klass skulle vara lite passé stämmer inte. Det är inte så att andra konflikter är mer engagerande än vänster-höger och fördelningspolitik. Det som har hänt är att de politiska partierna inte längre reflekterar de ideologiska och klassmässiga konflikterna som fortfarande finns ute bland befolkningen.

• Du menar att politiken glidit iväg åt höger och inte längre speglar olika uppfattningar?
– Man har inte lyckats aktivera den intressemotsättning som fortfarande finns vad gäller fördelningsfrågor eller maktfrågor, det vill säga klassiska höger-vänsterfrågor. Om skillnaderna mellan partierna är för små så upplever inte befolkningen att det står så mycket på spel i de här frågorna.
Han menar att skillnaderna mellan höger och vänster borde göras tydligare. De är inte på väg ut som media vill få oss att tro, men det behövs mycket mer energi och en känsla av att avgörande strider är på gång inom detta område.
– Vi är inte färdiga med välfärdsbygget i Sverige. Det finns mycket mer som vi skulle behöva göra, så många reformer som skulle kunna göra skillnad i vanliga människors vardag.
Han räknar upp områdena: bostadsbyggande, skola som är jämlik, skattepolitik som omfördelar, få stopp på vinster i välfärden. Alla dessa frågor finns med i Klass i Sverige.

För att vara 32 år har Hampus Andersson hunnit med mycket. Han kommer från Ronneby i Blekinge, var truckförare på lager innan han började flacka runt i världen som backpacker.
Han träffade många intressanta människor, började läsa internationella relationer och på den vägen kom han in på samhällspolitiska ämnen. Han gick på känslan, ville fördjupa sig, undersöka saker. Från början hade han inte någon yrkeskarriär i åtanke men det ändrade sig ju mer han studerade.
Det är annars något som sätter käppar i hjulet vad gäller att utbilda sig vidare om man som Hampus har arbetarbakgrund och inte kommer från en akademisk familj.

• Hur hamnade du på universitetet i Oxford? Det måste vara jättesvårt att komma in där?
– Jag hade alltid bra betyg. Hemifrån har jag fått med mig lite tävlingsinstinkt. Vi var en sportfamilj. Inställningen var att det man tog sig för skulle man bli bäst på, säger han och tillägger:
– Lite flax var det naturligtvis också.

Relaterade artiklar