Det går bra för Lithells i Sköllersta, men inte för personalen, den far illa. Cheferna på lokal nivå verkar inte veta vad personalvård är, konstaterar Livs klubbstyrelse.

[Ur nummer: 05/2004] Den stora charkfabriken i Sköllersta utanför Kumla var länge en mönsterarbetsplats. Den lyftes på mitten av 1990-talet fram som det goda exemplet när det gällde arbetsorganisation och lönesystem.
Men så är inte fallet idag. Dagarna efter påsk har Livs klubbstyrelse samlats för att ventilera sitt missnöje med sin arbetsgivare. Trots stora investeringar för att förvandla Lithells i Sköllersta till centrum för korvtillverkning så är listan lång över saker som de fackligt aktiva inte är nöjda med.  Framför allt
anser de att både lönesystem och arbetsorganisation idag är
förlegade och behöver ses över.

– Det här har vi pratat om länge men inget händer. Överhuvudtaget är det fackliga arbetet tungrott och svårjobbat, konstaterar Lars-Ove Persson, klubbordförande som jobbat 30 år på företaget och som är ganska luttrad vid det här laget.
Försämringarna kom inte över en natt. De har kommit smygande. Något som är typiskt är de många diskussionerna om tolkningar av avtal och lagar.
– Vi har blivit paragrafryttare. Det har vi aldrig behövt vara innan, konstaterar Solbritt Johnsen, huvudskyddsombud.
Hon har precis använt sig av 6 kapitlet 6 paragrafen punkt a i arbetsmiljölagen för att få ett slitet golv utbytt och en pallvändare flyttad.
– Det fick fart på vår arbetsgivare, konstaterar hon nöjt. Nu har jag fått en tidsplan för när dessa brister ska vara åtgärdade.
Upprinnelsen till mitt möte med klubbstyrelsen är en artikel i mål&medel om arbetsförhållandena på koncernens köttpaketeringsanläggning i Årsta, (se nr 2/2004). Mycket av den kritik som framkom går igen på fabriken i Sköllersta som är betydligt större. Här jobbar cirka 410 personer i produktionen.

Kraven på papper
I Årsta hade klubben satt ihop en lista med drygt 50 punkter på vad som borde göras. En liknande lista har även klubben i Sköllersta gjort.
– Vi har lämnat in två A4-papper med punkter som vi vill se åtgärdade. Och listan har fyllts på. Men nu har vi fått en ny personalchef och saker har börjat hända, berättar Kersti Sandberg, ledamot i klubbstyrelsen.
Arbetet med att bilda ett koncernfack är i sin linda. I Atria Lithells, den börsnoterade finländska Atriakoncernens svenska verksamhet, ingår förutom Lithells i Sköllersta även Samfood i Årsta och i Malmö, som köptes av Spira 2002. Fackligt samarbete över gränserna inom koncernen är också på gång i form av ett europeiskt företagsråd.
Redan idag har de fackligt aktiva på koncernens svenska arbetsplatser relativt täta kontakter. Det kan behövas. I mars varslades 60 personer i Malmö. Det blev resultatet av beslutet att koncentrera all korvtillverkning till Sköllersta. En lönsam affär för arbetsgivaren. Löneläget är betydligt lägre i Sköllersta jämfört med Malmö och några nyanställningar i samband med utökningen av produktionen är det inte heller tal om.

Lokala problem
Ingen av de fackligt aktiva i Sköllersta vill göra gällande att missförhållandena beror på att de har en finsk ägare. Nej, det handlar mer om själva stämningen på fabriken och de lokala chefernas inställning till personalfrågor. Der är svårt att få gehör för dessa vilket slår tillbaka på facket lokalt. Medlemmarna vänder sitt missnöje mot facket istället för arbetsgivaren.
 – Det är småsaker, som påskliljorna som vi brukar få som uteblev i år, men sammantaget blir det mycket. Vi misstänker att cheferna på lägre nivåer inte för vidare vårt missnöje till ledningen högre upp. Dessa chefer har betalt för att sköta personalfrågorna och vill förmodligen inte skylta med att de inte sköter sitt jobb, säger Kersti Sandberg.

Länsstyrelsen grep in
Ett exempel på hur ledningen ser på personalen var de dolda kameror som sattes upp utan förvarning. De upptäcktes först då ledningen kallade till uppsägningsförhandlingar på grund av stöld.
– Det var många turer. Det hela slutade med att de kom hit från länsstyrelsen för att tala om för ledningen vad som gäller vid kameraövervakning. Vad vi sade litade de inte på. Sedan sade de att alla kameror var nere men det fanns fortfarande en kvar som de fick ta ner senare, berättar Roger Åkerblad, ledamot i styrelsen.

Blir inte sedda
Klubbstyrelsen anser inte att ledningen är fackföreningsfientlig, snarare personalfientlig. Frågan är hur de fackligt ska komma vidare.
– Det som jag ser som ett stort bekymmer är att de anställda inte blir sedda. Eventuellt handlar det om att gå ett steg högre upp i hierarkin, säger Kersti Sandberg.
De gick ganska nyligen över till skiftarbete. Övergången var jobbig. Arbetsgrupper med många år tillsammans splittrades. För ensamstående blev det också svårt att få tillvaron att gå ihop.
Ett fall som upprörde dem alla var en trotjänare som tvingades till skiftarbete de sista tre månaderna av sitt yrkesverksamma liv.
Sena fredagar blev en följd av omläggningen. Det var många som blev upprörda över detta. Klubben genomförde till och med en enkätundersökning för att få fram hur stort motståndet var. Nu ska en investering i en ny rök lösa några av arbetstidsproblemen.

Brister i arbetsmiljön
Högaktuellt är annars brister i arbetsmiljön som beror på den pågående ombyggnaden. De nya plastbackarna som ersatt dem i papp är ett stort gissel. Den automatisering som genomförts tidigare fungerar inte längre. Nu står arbetarna åter och packar korv för hand i lådorna. Det är tillfälligt har det sagts, men det har pågått ett år.
Frågan är om det är dålig planering eller ingen planering alls? De som nu ventilerar sitt missnöje har alla jobbat länge på företaget. De kommer ihåg när tonläget var annorlunda. Som på 1980-talet när det fanns ett projekt som gick under benämningen ”Bry dig om”. Det gick ut på att öka trivseln på fabriken.

Svårt att återskapa
– Tyvärr ser man idag kortsiktigt på det här med personal. Ledningen borde se mer långsiktigt på det hela. Det kommer bli problem att få folk när 40-talisterna slutar, konstaterar Dennis Eriksson, ledamot i styrelsen.
Arbetsplatsen har trots allt fortfarande förhållandevis gott rykte. Det talas om en speciell Lithells anda.
– Det finns tyvärr inte mycket kvar av denna anda. När den väl är borta blir den svår att återskapa, konstaterar Kersti Sandberg vilket hela klubbstyrelsen instämmer i.