– Jag tycker inte att det är konstigt att en bostads-stiftelse som är bildad av en fackligt engagerad person som Anna Johans-son-Visborg hjälper fack-liga personer, fackliga kamrater, med bostäder, när de är i behov.

[Ur nummer: 01/2005] Så förklarar den avsatta ordföranden i bostadsstiftelsen, Agneta Johansson, fördelningen av lägenheterna, alltså den praktik som av utanförstående kallas för facklig mygelkultur.
Hon bor själv i en av stiftelsens lägenheter i Stockholms innerstad, fick den möjligheten när hon blev ordförande. Det är inte någon exklusiv bostad som hon har, utan en renoveringsetta utan dusch och kylskåp. Hon flyttade dit, säger hon, för att en barnfamilj hade större behov av den tvåa som hon tidigare hade.
Hon kommer från Marabou i Upplands Väsby och började sitt arbetsliv med att packa choklad, blev klubbordförande och ledamot av Livs förbundsstyrelse. Livs avdelning 4 gav henne uppdraget att sitta i stiftelsen 1995. Efter att hon gått i avtalspension 2002 fick hon jobb med kontorsgöromål en dag veckan i stiftelsen.
Årsinkomsten är hög. Hon tjänade förra året 415 000 kronor, varav 50 000 var lön för kontorsarbete och 50 000 styrelsearvode i stiftelsen.
Hon betonar att det är ett fåtal av de cirka 400 lägenheterna som gått till fackliga kamrater.
* Du tycker inte att du gjort fel?
– Nej, jag anser att de personer jag förmedlat lägenhet till har varit behövande. Vad det gäller mina egna barn så inser jag att jag inte borde ha deltagit i besluten. Det var då frågan om jäv.
Anmärkningar i revisionspromemorian är många. De gäller anvisning av lägenheter till barnen, personallån, hemdator och digitalkamera till sonen, stipendier till dottern. Hon har förklaringar, säger att sonen var anställd i stiftelsen och att barnen var behövande, de befann sig i mycket svåra livssituationer. Hon säger att hon kollade av sina beslut med den auktoriserade revisorn och att de var två om att dela ut stipendierna. Helhetsbilden blir ändå förödande.
* Varför avgick du inte när revisionsberättelsen kom i maj?
– Allt hände så fort. Det skulle nomineras nya personer. Det sades att det hade gått ett brev till revisorerna om oegentligheter. Jag hade inte hört något om det. Livs avdelning 4 skrev till revisorerna och frågade om det. Revisorerna sa att de inte hade fått in något brev. Revisorerna kallade oss till möte, säger hon och fortsätter:
– Nu skulle jag bytas ut. Nu var det fel att jag hade gett lägenheter till fackliga kamrater och till mina barn. Från att jag hade varit en bra facklig kamrat så var jag inte längre vatten värd. Därför avgick jag inte. Jag trodde att jag skulle kunna ta itu med det som blivit fel och ändra på det.
* Det är ju mycket allvarliga anmärkningar om oegentligheter i revisionspromemorian?
– Ja, men det var ju gamla saker som de andra i styrelsen och även revisorerna visste om och så plötsligt framställdes det som något nytt.
* De personer jag har talat med håller inte med om det. De säger att de inte var informerade, utan att sakerna kom fram när revisorerna började granska på djupet.
– Ja, nu säger de det.
* Ord står mot ord?
– Ja. Det finns dock fog för att jag har varit jävig. Men hade jag inte fattat beslut om att min dotter skulle få lägenhet så skulle hon ha blivit misshandlad av sin kille och kanske varit död idag. Min son bodde i mitt vardagsrum med fru och barn. Min andra dotter hade stått i kö i sju år och hon hade ett barn som var så mobbat att hon inte kunde gå kvar i skolan utan var tvungen att flytta.