Franska fack står emot extremhögern

EU måste ägna sig mer åt frågor som berör arbetares löner och arbetsmiljö.
Det säger facken i Frankrike, där knappt hälften av invånarna förväntas rösta i EU-valet.

I Frankrike pågår debatten om ekonomiska orättvisor för fullt sedan proteströrelsen Gula västarna började demonstrera i november förra året.
– EU-valet har hamnat i bakgrunden, säger Dejan Terglav, generalsekreterare för FGTA-FO, ett av facken som organiserar franska livsmedelsarbetare.
I Frankrike finns det flera ”konkurrerande” fackförbund, som ofta samarbetar, men har olika åsikter och ideologisk inriktning. Alla facken säger sig vara partipolitiskt obundna. FGTA-FO och CFDT Agroalimentaire är mer reformistiska och beredda till kompromisser än CGT FNAF, som står nära Kommunistpartiet.
Dejan Terglav tror att valdeltagandet blir lågt i Frankrike, inte minst bland livsmedelsarbetarna.
– Många upplever EU som abstrakt. En förklaring är förmodligen att det finns få delegater som är arbetare. En annan är att de franska politikerna sällan talar om EU, utom när det är val, säger han.
Själv tycker han att det är viktigt att rösta.
– EU har varit viktig för freden, men nu behövs andra mål för att folk ska tro på Europa. Vi behöver fler gemensamma regler för löner och arbetsvillkor för att länderna inte ska kunna konkurrera med billig arbetskraft, säger han.
Det sistnämnda är ett ämne som är särskilt aktuellt inom livsmedelsindustrin, där priskriget mellan matproducenter är hårt.

I Frankrike anklagar man till exempel Tyskland för att ha lägre livsmedelspriser på grund av billig arbetskraft från Polen.
Reglerna för utstationering har visserligen hårdnat. Oavsett var arbetarna kommer ifrån ska de numera ha den franska minimilönen, och omfattas av samma arbetsvillkor.
– Men oron är ändå stark för att sämre betalda arbetare från utlandet, ska konkurrera ut den inhemska arbetskraften, säger Dejan Terglav.

Samma sak säger Jean-Luc Feillant i ett av de andra livsmedelsarbetarefacken, CFDT Agroalimentaire.
Han och hans kollegor är ofta ute på fältet för att kolla att arbetsgivarna inte fuskar med reglerna.
Själv bor han i Bretagne på den franska västkusten. Där finns det en hel del slakterier, och industrier som förädlar svinkött, kyckling och mjölk. Hårdare EU-krav skulle kunna förbättra situationen för arbetarna, tror han.
– Det är ofta tuffa jobb, lönerna är låga och karriärmöjligheterna små.

Men han anser att det är bra att andra EU-invånare kan jobba i regionen. I Bretagne är det till exempel brist på personer som kan göra hårda jobb, som att stycka hela djurkroppar.
– Vi får inte glömma att EU också ger oss möjligheten att arbeta i andra länder, säger han.
Både FO och CFDT är generellt sett positiva till EU, även om de anser att frågor som berör social trygghet måste få en mycket starkare ställning i framtiden.
– Miljön och jordens framtid är problem som inte kan lösas på nationell nivå, säger Jean-Luc Feillant.

Hos facket CGT FNAF är tongångarna betydligt hårdare när den europeiska unionen kommer på tal.
– EU idag är bara byggt för arbetsgivarna och de som har mycket kapital, säger Freddy Huck.
Men han tycker absolut att arbetarna ska rösta i valet för att ändra EU:s inriktning.
CGT är partipolitiskt obundet, men råder sina medlemmar att rösta till vänster.
CFDT tar tydligt avstånd från de högerpopulistiska partierna, som Marine Le Pens ”Nationell samling”.
De franska facken motiverar kritiken av högerextremismen med att de ska kämpa för lika villkor för alla invånare, oavsett var de kommer ifrån.
– Extremhögern påstår dessutom mycket som inte är sant, säger Dejan Terglav.
Anna Trenning-Himmelsbach