Göran Therborn ser hur samhället dras isär

Nr 10/2018

Det är en bok som vibrerar av ilska som Göran Therborn skrivit. Så är han också mycket arg över hur Sverige kunnat gå från att vara ett ganska så jämlikt samhälle till att bli ett av de mest ojämlika i världen.
I många år var Göran Therborn professor i sociologi vid Cambridge universitet. Han sökte sig utomlands 1981 efter att ha ansetts för radikal för en tjänst vid Lunds universitet.
– Det visste jag inte då men jag råkade lämna Sverige när ojämlikheten var som minst. Nu är vi tillbaka på 1940-talet eller sena 30-talet. Det är en enorm tillbakagång.
Han höll sin sista lektion på Cambridge förra hösten och bor numera i Ljungbyholm, där han växte upp som barn.
– Det kändes naturligt att flytta tillbaka hit. Idag är jag bland de äldsta i byn. Det ger ett annat perspektiv. Det är mycket som förändrats men inte bara till det sämre, byn omfattas idag av stadsbussar som går var 20:e minut till Kalmar.
Det är där vi ses och på den restaurang som han föreslagit som mötesplats, han uppskattar deras kosovo-albanska lunchbuffé och vet att där är möjligt att hitta en lugn vrå.

Göran Therborn är bland samhällsvetare mycket känd, en av de mest citerade marxistiska sociologerna. Förra våren var jag på ett seminarium där han deltog, det var på Kulturhuset och helt fullsatt. Det som gjorde intryck på mig var hans lågmälda och ödmjuka sätt. Arrangör var Tankesmedjan Katalys som knutit honom till sig för att leda projektet Klass i Sverige. Hans bok Kapitalet, överheten och alla andra, som släpptes strax innan valet, är ett resultat av detta arbete.
Det som slagit mig när jag läst boken är att här finns så mycket ilska över tillståndet i landet och han tillstår att så är fallet.
– Samtidigt är boken ändå lite tempererad. Mina vänner och bekanta som läste utkastet tyckte att jag skulle dämpa tonen. Det har jag gjort lite grann. Jag är lika arg, men jag har slipat på en del formuleringar.
Vad var det då som han reagerade så starkt på? Jo, det är att ojämlikheten brett ut sig, att det finns de som blivit väldigt rika samtidigt som de fattiga ökat markant.
– Jag visste att inkomstskillnaderna hade ökat betydande, men den här förmögenhetskoncentrationen hade jag ingen aning om.
Det finns idag 187 miljardärer i Sverige som tillsammans äger 2 147 miljarder kronor. Det är lika mycket som hela statens nettoförmögenhet plus värdet av hela det statliga pensionssystemet.
– I förhållande till befolkningens storlek så har Sverige fler dollarmiljardärer, än något annat land i världen undantaget Schweiz. Och förmögenhetsfördelningen i Sverige är den mest koncentrerade i hela Västeuropa och i nivå med den i USA och Sydafrika, säger han och fortsätter:
– Samtidigt som miljardärerna ökat så har antalet fattiga fördubblats, det vill säga de som är relativt fattiga då de har mindre än 60 procent av medianinkomsten. Man märker hur samhället dras isär.
Han tror inte att detta är allmänt känt och vill nu sprida kunskap om det klassamhälle som håller på att växa fram i Sverige.
– Denna ojämlikhet kommer att påverka samhället mycket negativt, inte minst nästa generation kommer få uppleva att gapet i medellivslängd ökar och att barnens skolbetyg i större utsträckning än tidigare beror på föräldrarnas klass.
Göran Therborn lyfter också korruptionens återkomst.
– Det hade jag inte alls väntat mig. Jag har samlat en hel bukett av skandalhistorier i boken, men det finns många fler. Både politiker och tjänstemän har varit inblandade. Jag trodde att det här var passé. Sverige var tidigare känt som ett av världens hederligaste länder.
Hur kunde det gå så här illa? Ja, en förklaring är att nyliberalism fick fäste i Sverige när riskkapitalbolag som EQT med flera tilläts att med skattemedel sko sig inom skola, vård och omsorg. Han menar att här finns också en del av förklaringen till att korruptionen ökat.

Sammantaget är det en ganska dyster bild som Göran Therborn målar upp av Sverige. När vi ses har det gått en vecka sedan valet och det är fortfarande ovisst vilken regering det blir. Han konstaterar att Socialdemokraternas lätta vänstersväng mot slutet av valrörelsen stoppade upp SD.
– Socialdemokraterna lyckades vrida debatten rätt på sätt och vis. Det visade sig att de frågor som väljarna tyckte var viktigast var inte migranter utan sjukvården, skolan och äldreomsorgen, säger han och fortsätter:
– Men det blev inte en folkomröstning om välfärden som Löfven ville, det kom mer att handla om välfärdsstatens brister.
Det som förvånade honom, även om han sett hur stödet för S minskat för varje val, är att så många arbetare röstat på högerpartier, det vill säga alliansen och SD.
– Ska du ändra på det så måste du prata klass och klassamhälle. Om inte S ska förbli ett parti med 25-28 procent så måste det föras fram en annan berättelse, om varför S står på arbetarnas sida och inte M och SD, säger han och fortsätter:
– Arbetarklassen har minskat i storlek, men en vänsterrörelse som inte får majoritet i arbetarklassen är det inte mycket bevänt med.

Göran Therborn vill sätta in välfärdsstatens brister i ett större sammanhang. Han beskriver i boken hur vi fått ett allt mer polariserat klassamhälle där en massa rikedom skapas som är privat och försvinner utomlands samtidigt som det till exempel inte finns tillräckligt med resurser inom sjukvården.
De som är invandrarfientliga har inte mycket att komma med. Bristerna i välfärden som skylls på invandrarna beror på helt andra saker, säger han och ställer frågan om vilket som är det stora integrationsproblemet i Sverige idag. Att det tar tid för fattiga invandrare att få ett jobb? Eller att rika inte betalar skatt som vanligt folk?
– Båda kan ses som problem men visst skulle de flesta av oss vilja se att rikingarna betalar skatt.
I boken står att läsa att den svenska överklassens undangömda förmögenhet
utomlands uppskattas av Sveriges ledande förmögenhetsforskare till omkring 500 miljarder eller omkring 10 procent av nationalinkomsten.
Välfärdsstaten har samtidigt blivit en kassako till kapitalet. Riskkapitalbolagens inkomster och vinster inom skola, vård och omsorg kommer från skattebetalarna. År 2015 handlade det om 133 miljarder kronor till vård- och skolkapitalet.
•Vad kan man göra? Är det viktigt att prata klass?
– Ja, fackföreningsrörelsen borde starta studiecirklar om klassamhället. Om vad det är som händer och varför samhället blivit så polariserat. Jag har en personlig dröm, att någon åtar sig att göra en kort studiehandledning till min bok.

Relaterade artiklar