– De som röstade på sverigedemokraterna gillar inte invandrare, så mycket är klart, säger Gert Nilsson, som är skyddsombud på slakteriet och sitter i fullmäktige för socialdemokraterna.

[Ur nummer: 04/2003] Han menar att det är ett syndabockstänkande. Saker man inte gillar skyller man på någon. På teve visas en massa problem som hör ihop med invandrare, och så säger man att det är invandrarnas fel. Flyktingmottagning kostar pengar. Det är invandrarnas fel. De gamla får inte den hjälp de behöver. Det är invandrarnas fel.
Det är ett tänkande som fastnat och kanske bottnar i en känsla av vantrivsel och ilska, men det är min gissning, inte Gerts.
Han har skrivit en motion till fullmäktige om en integrationsplan. På slakteriet och i andra sammanhang har han mött invandrare som har utbildningar långt mer kvalificerade än de uppgifter de är satta att sköta, och det är uppenbarligen ett slöseri med resurser. Varför ska en utbildad läkare gå och städa? Det finns något inskränkt hos akademiker som inte vill godta examen från andra länders högskolor.
Det här skulle man kunna göra något åt. Utbildningar och kunskaper skulle kunna valideras, som det heter, och akademiker och arbetsgivare skulle kunna bli lite mer vidsynta. I motionen talas om ”diskriminering i arbetslivet”.

Sverigedemokraterna
Först en bakgrund: sverigedemokraternas historia i Kävlinge går flera val tillbaka och är knuten till en person, Kenneth Sandberg. Han var vänsterpartist från början, och satt i fullmäktige för vänsterpartiet tills han blev utesluten på grund av att han drev främlingsfientlig politik: han hade då jobbat på invandrarverket och var ordförande i organisationen Folkviljan och massinvandringen.
Till valet 1994 bildade han ett missnöjesparti, Kommunens väl, som red på två frågor: nej till dubbelspårig järnväg genom Kävlinge, Västkustbanan, och invandrarfientlighet. Partiet fick åtta mandat, och menar i sin propaganda att det lyckats med sin målsättning att sätta stopp för flyktingmottagning i Kävlinge.
I nästa val, 1998, var Kenneth Sandberg engagerad i rikspolitiken för sverigedemokraterna. Kommunens väl fick klara sig på egen hand och minskade till fem mandat. Järnvägen byggdes och två ledamöter gjorde avbön och hoppade av. Partiet hade inget inflytande under mandatperioden.
Inför valet 2002 ombildades Kommunens väl till sverigedemokraterna och Kenneth Sandberg blev första namn. Partiet minskade med ännu ett mandat, nu har det fyra. Så egentligen är det, sett ur ett tioårsperspektiv, frågan om en minskning av de främlingsfientliga rösterna i Kävlinge, och inte en ökning, det har inte riktigt framgått i media.
Å andra sidan är sverigedemokraterna något annat och mer extremt än Kommunens väl.
Gert Nilssons motion om integrationsplan i Kävlinge ledde till en reaktion från sverigedemokraterna, som annars inte gjort så mycket väsen av sig i fullmäktige. Partiet reserverade sig mot beslutet med formuleringen: ”I vilket avseende kan t ex den invandrare som är analfabet och/eller endast har erfarenhet av stenkastning eller andra former av våldsutövning – och kanske aldrig försörjt sig på annat sätt än genom brottslig verksamhet – ses som en resurs för det svenska samhället?”

Vill ha återvandring
Istället för integrationsplan föreslår sverigedemokraterna ”stopp för fortsatt massinvandring genom asylsökande som saknar skyddsbehov” och ”återvandring för dem vars förhållanden i hemländerna tillåter det”.
Det sistnämnda har partiet också skrivit en motion om, som de kallar ”repatriering av icke skyddsbehövande”. I motionen påstås att flertalet av de invandrade inte är självförsörjande, att Sveriges ekonomi och välfärdssystem är på väg mot totalt haveri och att massinvandring skapar en plattform för internationell brottslighet och terrorism.
– Det är ingen mening att diskutera med dem, men vi måste bemöta deras påståenden, säger Gert Nilsson. De får inte stå oemotsagda.

Politiska diskussioner
På den egna arbetsplatsen, slakteriet, har han kollat upp om det finns några framträdande Sverigedemokrater, men det gör det inte. Det förs överhuvud taget inte så mycket politiska diskussioner på jobbet och här kan man säga att det skett en anpassning till det främlingsfientliga partiet. Företaget vill inte att det ska föras politiska diskussioner på arbetsplatsen.
– Det är klart att i pausrummet kan någon slänga ur sig något om invandrare och flyktingpolitik och då måste vi självfallet bemöta det.
Han menar att det är enda sättet att komma vidare: att ta reda på fakta. Det biter kanske inte på sverigedemokraterna, men på deras väljare. 
I valet 2002 blev sverigedemokraterna representerade i 29 kommuner med sammanlagt 48 mandat (1,4 procent av väljarna). Starkaste fästet är i Skåne. I kommunerna kan partiet skaffa sig en legitim politisk plattform och använda den som språngbräda för att ta sig in i riksdagen 2006.
Jimmy Runesson, LO-fackens ordförande i Kävlinge, menar att det är hög tid att ta debatten med de främlingfientliga.
– Vi kan inte vänta med det här arbetet till valet.
Tillsammans med vänsterpartiet och ABF har han och den tvärfackliga s-föreningen Solidaritet ordnat offentligt möte om högerextremismen i Kävlinge, det gjordes i Korsbackaskolan i oktober förra året. Två journalister från forskningsstiftelsen Expo var inbjudna att föreläsa (se artikel intill).
– Jag var där på mötet. sverigedemokraterna kom dit, Kenneth Sandberg, och en massa ungnazister från Helsingborg och Landskrona, obehagliga typer, som skrek saker som ”död åt jude-jävlarna”. Det var  ändå ett bra möte, eftersom det öppnade ögonen.

Hysteriskt tonfall
Med ett hysteriskt tonfall talar sverigedemokraterna om en kommande katastrof, massinvandring, ghetto, krig på gatorna, men det är inte något som man kan se i Kävlinge utan på andra platser, där bostadsområdena är segregerade, som i Malmö och Landskrona.
– Det är inte bra när det blir stora stadsdelar med bara invandrare och nästan inga svenskar, säger Jimmy Runesson. Det blir vi och dom. Dessutom har vi sett en ökad brottslighet i Landskrona.
* Men inte i Kävlinge?
– Nej, de problemen har inte vi, Korsbacka, ett bostadsområde som tidigare var slitet, har rustats upp, men avstånden är korta. Ungdomarna åker mellan städerna.
Han har ingen lösning på segregationen. Det går inte att förbjuda människor att bosätta sig där de vill.
– Man har rätt att bli behandlad som individ, som människa, även när man flyr och kommer till ett annat land. Sedan ska man också ”ta skeden dit man kommer”.
Han tror att det behövs en dialog med dem som röstat på de främlingsfientliga och att den kan komma igång genom studiecirklar.
– Vi får se hur många som är intresserade. Det ska vara ihop med ABF Lundabygden, som har studiematerial kring dessa frågor.

Olika syn på flyktingpolitiken
Han menar att det är viktigt att skilja på rasister och dem som har en annan syn på flyktingpolitiken.
– Vad det gäller flyktingar som kommer hit är det myndigheternas sak att ta emot och utreda i vilken mån det finns skyddsbehov. Om det finns, om de är hotade och förföljda, ska de få stanna. Kring det här figurerar så mycket vanföreställningar.
En som är ute i skolor och talar om flyktingpolitik är Jan Persson, som sitter i fullmäktige på vänsterpartiets mandat.
– De gör det så enkelt för sig, säger han. Är det kaos inom sjukvården säger de att det är invandringens fel, är det brottslighet är det invandringens fel, är det för många barn i skolan är det invandringens fel. Så håller de på. De är kritiska till flyktingpolitiken, det är inte fel, det är jag med, men den slutsats de drar kan jag inte hålla med om, det är som att säga att arbetslösheten är de arbetslösas fel.
Vi sitter på en bänk utanför Konsum, det kommer folk som hälsar på honom, han har jobbat på slakteriet, varit arbetsledare där, men slutat för ett antal år sedan.
– Det är svårt att argumentera med den som snöat in på invandringen, säger han. Det verkar vara lätt att fastna där, vi måste hitta någon väg att bryta det här. Jag tror att det alltid kommer att finnas främlingsfientliga, men de får inte bli för många. I Danmark har de blivit väldigt många, det gör mig oroad. Vi måste bemöta dom.

Fientlighet med slips
Sverigedemokraternas framtoning är numera uppsträckt, med slips, enligt förebilden, Le Pens parti, Nationella fronten i Frankrike. Företrädarna ser ut som vitvaruförsäljare, de vill fjärma sig från våldet, talar i partiprogrammet, justerat 2002, nostalgiskt om folkhemmet, som var sunt och friskt, om miljö och moral och familj, säger nej till EU, avvisar nazismen, är nationalister, vill ”återskapa Sverige som en svensk nation, såväl etniskt som kulturellt, där svenska intressen sätts i främsta rummet. Svensk är den som andra svenskar uppfattar som svensk”.
Så uttrycker de sig i partiprogrammet, känslomässigt, historieromantiskt, och ibland medvetet obegripligt. Jan Persson menar att det är tydligt var de står.
– I programmet säger de till exempel att de vill förbjuda moskéer på svensk mark och de har en särskild punkt för ”befolkningspolitik”. Det räcker för mig.
I Kävlinge samarbetar partierna för att hindra sverigedemokraterna från att få inflytande och det tycker Jan Persson är en riktig och nödvändig hållning, även om det sker till priset av att vissa ideologiska motioner inte kan läggas fram. Så har också skett med en s-motion om vård i offentlig regí. Den skulle ha gått igenom med stöd av sverigedemokraterna, men har dragits tillbaka.
– Jag tror att det var nödvändigt, även om det var en bra motion.