”Rätten att försörja sig är en mänsklig rättighet”

Det är inte Jesper Hanséns äventyr i Kambodja som är intressant, inte heller vem han är eller sagt och gjort, utan hans utgångspunkt: Allas lika rätt till mat.

[Ur nummer: 11/2004] Jesper Hansén kommer från Boden, flyttade ganska tidigt söderut och talar långsamt, vilket kan vara en rest av något norrbottniskt. Han läste juridik i Uppsala och blev intresserad av internationella frågor och gick med i Amnesty och blev därefter mer och mer engagerad i mänskliga rättigheter.
Det var under studietiden i Uppsala han fann att det juridiska tänkandet och människorättstänkandet hade stora likheter.
Jesper valdes in i styrelsen för Amnesty och fick jobb på Fonden för mänskliga rättigheter i Stockholm, som fördelar bidrag till olika människorättorganisationer och där kom han i kontakt med FIAN, som är en förkortning för Food First Information & Action Network. Det är en liten människorättsorganisation som utgår från rätten till mat.
Vi har alla rätt till mat, enligt FN:s konvention från 1966.
Påståendet är inte kontroversiellt i Sverige där det finns gott om livsmedel, men det handlar om mer. FIAN tolkar rätten till mat som rätten att försörja sig. Var och en har enligt FN:s konvention rätt att kräva av sin regering en politik som gör det möjligt att finna en utkomst, det kan vara i form av en bit jord, ett lönearbete eller ett yrkeskunnande som ger jobb. Det är statens skyldighet att se till att dessa möjligheter finns.
Rätten att försörja sig är en mänsklig rättighet.

Sverige har skrivit under
Ur FN:s allmänna förklaring från 1948 som är en politisk viljeyttring togs konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, ESK-rättigheterna, och dessa trädde i kraft vid mitten av 1970-talet, och då uppstod frågan vad de betydde rent konkret för medborgarna i de stater, däribland Sverige, som förbundit sig att respektera dem.
För ett antal Amnestymedlemmar ledde den diskussionen till att de 1986 bildade FIAN som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av rätten till mat. De lånade Amnestys arbetssätt och demokratiska uppbyggnad med lokalgrupper, årsmöten, styrelse och sektioner över hela världen. FIAN har drygt 3 000 medlemmar i ett 60-tal länder och medlemmarna jobbar med opinionsbildning och brevskrivning.
Lokalgrupperna ”adopterar” fall där rätten till mat kränks för en grupp människor.
En uppmärksammad kränkning ägde rum i Ghana för två år sedan och FIAN var först att rapportera om det. De svenska storföretagen Sandvik och Atlas Copco var inblandade i rovdrift på miljö och människor i samband med guldbrytning. Uppdrag granskning gjorde teveprogram om det och de svenska företagen var tvungna att säga att de inte kände till vad som hände lokalt i Afrika, men att de i framtiden skulle bättra sig och hålla sig underrättade. Folksam som har ett ägande i de båda storföretagen var kritiskt, men ansåg ändå att ett fortsatt aktieinnehav var förenligt med de egna etiska kriterierna.
Ghana-fallet ledde till att Fair Trade Center och Svenska Naturskyddsföreningen skrev en studie kring företagens ansvar och kom med ett förslag till fem principer. Som nummer ett står att känna till verksamhetens konsekvenser för människor och miljö.

Utbildning i mänskliga rättigheter
I Sverige har FIAN närmare hundra medlemmar och Jesper Hansén är ordförande i organisationen och väl bevandrad i sättet att arbeta och resonera. Han leder en utbildning i mänskliga rättigheter och demokrati på Teologiska högskolan i Stockholm.
Han var med och skrev det första brevet till Sandvik om kränkningen av rätten till mat i Ghana, men deltog inte själv i uppföljningen, eftersom han då hade rest till Kambodja.
Ett annat fall som väckt uppmärksamhet är Arla Foods export av EU-subventionerat mjölkpulver till Dominikanska republiken, vilket bidragit till att den inhemska mejeriproduktionen inte kunnat utvecklas. Både inhemska mjölkproducenter och det dominikanska livsmedelsarbetareförbundet, Fentihabeta, har protesterat mot detta. Den dominikanska staten har också inrättat en speciell myndighet, som heter Conaleche, och som har till uppgift att utveckla landets mjölkproduktion.
Rätten till mat och rätten att försörja sig är i det här fallet utgångspunkten för den dominikanska politiken.
– Av Arla Foods kan man kräva att företaget utvecklar en policy med etiska riktlinjer som hänvisar till de mänskliga rättigheten, säger Jesper Hansén. De mänskliga rättigheterna kan ge vägledning om vilka normer man ska utgå från, vad man vill uppnå med verksamheten och vad man vill undvika. Många transnationella företag har gjort det, men det gäller att det görs på ett seriöst sätt. Det får inte bara bli vackra ord.

Bara moraliska skyldigheter
Vad det gäller handel har företagen endast moraliska skyldigheter, inte folkrättsliga.
– Om dominikanerna säger åt Arla Food att företaget borde bidra till utvecklingen av deras samhälle kan företaget svara att dess uppgift endast är att sälja produkter och tjäna pengar åt sina ägare som är danska och svenska bönder, säger Jesper Hansén.
Men den vägen är svår för ett publikt företag som Arla foods att välja. Genom sin återförsäljare och sitt varumärke Milex har Arla Foods en mycket stor andel av den dominikanska mjölkpulvermarknaden. Den lokala partnern, Mejia Alcala, säger under trycket från den inhemska opinionen att den vill ta ett större ansvar för landets mjölkproduktion. Följden har blivit att Arla Foods beslutat att ihop med Mejia Alcala starta och bygga ett eget UHT-mejeri på ön.
Enligt dominikanska livsmedelsarbetareförbundet Fentihabeta pågår detta förberedelsearbete, men bygget av mejeriet har ännu inte kommit igång.
Annan tradition i USA
150 stater har bundit sig till ESK-konventionen, där rätten att försörja sig finns med. Det har skett en snabb utveckling av rättighetstänkandet runt om i världen, men inte i USA, som har en annan tradition och inte vill tillerkänna de ekonomiska och sociala rättigheterna samma status som de medborgerliga.
– Man får läsa på vad FN sagt om hur denna rätt till mat ska tolkas, det är inte så omfattande, och det finns på pränt, säger Jesper Hansén och fortsätter:
– Det är ofta dramatiskt när man använder begreppet ”människorättskränkning”, säger han, men det behöver inte vara det. Att man pekar ut något som en kränkning innebär att man uppmärksammar att det behöver förändras.

Avtal innebär en juridisk situation
I undervisningen tar Jesper Hansén upp frågan vad mänskliga egentligen rättigheter är. Det är en snårig fråga som många fastnat i.
– Men, säger han, det fantastiska är att ur FIAN:s perspektiv behöver vi inte ta ställning till den och det är i sig något nytt. För 50 år sedan var man tvungen att föra en moraliskt och filosofisk diskussion om vad rättigheter är, men nu har vi en juridisk situation, där stater i avtal förbundit sig att leva upp till de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten att försörja sig. Det är det som gäller.
* Vad anser du själv?
– Jag tror mycket på det som skrevs i FN:s deklaration 1948. Om vi ska nå en värld utan stora konflikter, utan krig, så måste människor få sina grundläggande rättigheter uppfyllda. Får de inte det blir det en grogrund för konflikter.
* Du menar att rättigheter är en överenskommelse?
– Ja, de har blivit det.
* De behöver inte grunda sig på Gud eller något annat övernaturligt?
– Det kanske de också gör, men i just det här fallet, är vi inte beroende av att de gör det. För oss räcker det att hänvisa till det juridiska systemet med FN-konventioner.