När Carlsbergs ledning framhärdade i att lägga ut ett schema med obetald rast på 30 minuter och varken skrivningarna i livsmedelsavtalet eller arbetstidslagen kunde hindra det, tyckte Livs förbundsom-budsman, Kristina Nordström, att det var lika bra att rädda det som räddas kunde.

[Ur nummer: 09/2005] Resultatet av den centrala förhandlingen gav tre lediga dagar i kompensation för den längre arbetstiden på 9 minuter per dag.
– Man måste skilja på vad som är arbetstid och vad som är närvarotid. Den faktiska arbetstiden för skiftarbetare är 38 timmar i veckan. Därutöver kommer obetalda raster, vilket innebär att närvarotiden på jobbet är längre. För skiftarbetarna på Carlsberg blir den 40 timmar. Enligt arbetstidslagen är arbetsgivaren skyldig att efter fem timmar lägga ut en rast, säger hon och fortsätter.
– Rätten till rast är något vi inom arbetarrörelsen har slagits för. Den innebär något annat än paus. Den innebär att man har rätt att lämna sitt arbetsställe för att göra det man själv vill. Det kan vara att äta, sova eller läsa, allt möjligt. Måltidsuppehåll är inte samma sak. Vi kan inte motsätta oss att arbetsgivare vill införa rast.
Hon ger klubben på Carlsberg i Falkenberg rätt i att deras förhandlingssits blev sämre efter att stupstocken i det gamla bryggeriavtalet försvann, men menar att ett gemensamt livsmedelsavtal på sikt ändå kommer att stärka allas sits.
I livsmedelsavtalet står att om parterna inte träffat någon överenskommelse om arbetstid, är den ordinarie arbetstiden högst nio timmar per arbetpass under högst fem arbetspass per vecka.
– Den stupstocken kan de använda sig av.