Mackowy mejeri i Gdansk hoppas på export till Sverige

På Mackowy mejeri i Gdansk är det inte längre, som under kommunisttiden, mjölk i oansenliga påsar som gäller. Här produceras numera ett brett sortiment av högklassiga mejeri-varor i färgglada förpackningar.

[Ur nummer: 07/2004] Det ständiga vardagsgisslet under kommunismen var bristen på varor, ransoneringarna och de eviga matköerna. Det kan jag inte låta bli att tänka på när vi besöker Mackowy mejeri i Gdansk. Utbudet av mejerivaror var som alla andra matvaror starkt begränsat före murens fall. Mjölk i plastpåsar dominerade mejeriets produktion. Kvaliteten var under all kritik. I dag tycks utbudet av olika varor oändligt och standarden är hög.
Och det går bra för Mackowy mejeri. Det gjorde det redan 1994 när jag första gången besökte anläggningen. Mejerichefen Teresa Krystman drömde då om export och varför inte till Sverige. När tolken översätter artikeln i mål&medel från den tiden skrattar hon igenkännande åt sina egna uttalanden.

Flera utmärkelser
– Det går fortfarande mycket bra för oss. Vi har fått ännu fler utmärkelser för våra produkter. Och jag drömmer fortfarande om export till Sverige, säger hon.
En stor skillnad sedan förra besöket är att Polen numera är medlem i EU.
 
* Hur ser du på EU-medlemskapet, innebär det möjligheter eller utgör det ett hot?
– Det innebär möjligheter som jag ser det. Det är en utmaning. Men det krävs en konsolidering. Vi måste få fram mer kapital. Jag tror dock att bönderna är öppna för detta koncept. De är medvetna om att kapital måste till. Men det handlar om att ta in någon som partner, inget annat.
Hon konstaterar att mejeriet, som med polska mått mätt är medelstort, har många triumfkort. Råvaran håller hög kvalité. Mejeriet är tekniskt utvecklat och EU-godkänt. De anställda har hög kompetens och en stark känsla för sin arbetsplats. Mejeriet har en bra ställning på den lokala marknaden. Det har dessutom fokuserat sig på hälsoprodukter. Till exempel är de det enda mejeri i Polen som tillverkar produkter för dem som är laktosintoleranta.

Tackade nej till Lidl
Här tillverkas uteslutande under mejeriets eget märke. Ett tag övervägde de att tillverka åt butikskedjan Lidl.
– Vi kom dock att tacka nej. Vi ville inte göra avkall på kvaliteten för att pressa priset.
Mejeriet är ett kooperativ och har 700 ägare. Majoriteten av dessa är leverantörer av mjölk. Ägarformen är densamma som under kommunismen.
Med andra ord är detta mejeri ett av få företag som inte privatiserats. Mejerichefen har inga invändningar mot detta, tvärtom.
– Våra leverantörer har varit kloka. De sade ja till att investera i mejeriet istället för att plocka ut vinsten. Det är de tacksamma över idag. Investeringarna har tryggat mejeriets framtid och det för med sig att de också har någonstans att leverera sin mjölk.
Till skillnad från många andra företag har antalet anställda inte minskat på senare tid. 1994 fanns 500 anställda på mejeriet, så många är de fortfarande. Mejeriet har dock utökat sin verksamhet med ett större lager, egen bensinstation och fler egna affärer.
– Vi strävar efter att inte behöva säga upp folk. Om det behövs färre i produktionen försöker vi hitta nya arbetsplatser.

* Vad tror du om framtiden?
– Mejerier som inte är EU-anpassade kommer ha svårt att överleva. Det kan bidra till att vi som är EU-godkända på sikt får fler leverantörer. Det vore i så fall något positivt. För att överleva måste vi växa annars får vi svårt att stå oss i den allt hårdare konkurrensen.
Förutom mejerichefen träffar jag också Solidaritets klubbordförande, Zbigniew Sikorski. Det är inte samme ordförande som för tio år sedan. Det visar sig att klubben haft interna problem som inneburit att de för fem år sedan i stort sett fick börja om från början.
Zbigniew Sikorski är nyligen omvald som klubbordförande och berättar att den styrelse som nu sitter lägger sig vinn om att hela tiden hålla kontakten med medlemmarna. Det var på den punkten som den förra brast.
– Jag arbetar fackligt på heltid men det är sällan jag tillbringar tid här på klubbexpeditionen, understryker han.

Fler medlemmar i facket
Det är för övrigt ett ganska litet krypin. Ett rätt så asketiskt rum skulle man kunna säga. Och det som är mest framträdande är det stora träkorset som pryder en av de vitkalkade väggarna.
Medlemsutvecklingen visar att den nya klubbstyrelsen gör ett bra jobb. Anslutningen har nästan tre dubblats, från 50 medlemmar 1994 till dagens 140. Utöver dessa är cirka 50 med i en så kallad gul fackförening.

* Har ni kollektivavtal?
– Det kollektivavtal vi har förhandlades fram 1995. Vi vågar inte förhandla om det på grund av att arbetsrätten i Polen förändrats och vi är oroliga för försämringar om vi börjar diskutera innehållet i det nuvarande avtalet.
Han säger att problemet är lönen, i genomsnitt tjänar de 1 800 zloty brutto på mejeriet (cirka 3 600 svenska kronor).
– Det är för lite. Vi anställda förstår att ge avkall på våra krav om vi vet att vi får något tillbaka. Vi har fått uppoffra oss mycket för att mejeriet ska uppfylla de krav som ställs inom EU.

* Hur länge kan man ge utan att få något tillbaka?
– Det är en svår fråga. Det är klart att det inte kan pågå för länge. Men jag har förtroende för vår mejerichef Teresa. Hon är hård men rättvis.