Sänkt ölskatt är något som bryggerier i Sverige krävt i många år. Något förvånande är att samma krav förekommer i ett land som Polen.

[Ur nummer: 07/2004] Öl är det som dricks mest i Polen, inte vin, det är för dyrt. Efter kommunismens fall 1989 har pubar och uteserveringar poppat upp som svampar ur jorden.
En stor stark kostar runt en tia. Det är ett gott öl som serveras. Och Polen räknas idag som Europas femte största ölmarknad.
mål&medel besöker det Carlsbergägda bryggeriet Kasztelan i den lilla staden Sierpc i hjärtat av Polen. Bryggeriet byggdes under kommunismen och stod klart 1972.
Ölet som säljs under namnet Kasztelan produceras endast för den lokala marknaden. Ingenting går på export. Det är ett populärt märke i samhällena runtomkring. Att det har en stark ställning märks inte minst på reklamskyltarna som blir allt vanligare ju närmare bryggeriet vi kommer.

Kysser på handen
Vi har haft telefonkontakt tidigare under dagen med Daniel Wisniewski, Solidaritets klubbordförande på bryggeriet. Den lokala företagsledningen har varit på honom. Man är inte vana vid att utländsk press kommer på besök. De i ledningen är påfallande nervösa, berättar han. Det har inte varit lätt att få komma in på bryggeriet. Tillstånd har krävts från Carlsbergs huvudkontor i Warszawa.
– Välkommen till Kasztelan, säger han stolt när vi någon timme senare ses och jag får en kyss på hand som fortfarande är brukligt i Polen.
Kasztelan är ett medelstort bryggeri som har ett par procent av den polska marknaden.
När bryggeriet i början av 1990-talet privatiserades gick de anställda in som ägare och köpte 70 procent av aktierna, resterande köptes av en strategisk polsk investerare.
Idag har de anställda inga aktier kvar. Bakgrunden är en sorglig historia. De blev mer eller mindre tvingade att sälja sina aktier billigt till det tyska bryggeriföretaget Bitman.
– Lagen säger en sak men verkligheten ser annorlunda ut. Ärendet har gått till domstol men handläggningen där tar tid, berättar Daniel Wisniewski.

Carlsberg äger fyra bryggerier
Idag ägs bryggeriet av Carlsberg som utöver Kaztelan äger tre andra polska bryggerier (Okocim, Piast och Bosman). Tillsammans har de fyra bryggerierna cirka 15 procent av den polska marknaden.
Bryggeriet i Sierpc består av flera byggnader utspridda på ett ganska stort område och de ger ett modernt intryck. Det är rymliga lokaler, ljust och högt i tak. Vatten kommer från fyra källor i bryggeriets närhet, även malt får man från lokala producenter.
Den tidigare tyske ägaren har investerat i ny teknik. Det har lett till att det idag inte är speciellt många som arbetar i produktionen. Det vi ser under vår rundvandring handlar mest om övervakning. Det påminner om vilket svenskt bryggeri som helst.
På bryggeriet arbetade som mest 460 personer, idag är antalet anställda nere i 130. En fjärdedel av de anställda är kvinnor. Cirka 20 är deltidsanställda. Det förekommer också en hel del säsongsanställda från april till september. Det är treskift som gäller. Produktionen ligger på cirka 48 000 flaskor i timmen. Men bryggeriet har kapacitet att producera betydligt mer.
  Facket har ingen stark ställning. Solidaritet har 15 medlemmar på bryggeriet, OPZZ har 25. Det motsvarar en organisationsgrad på cirka 30 procent.

Samma tricks i olika länder
Carlsberg har ett europeiskt företagsråd, EWC, och bryggerierna i Polen har två fackliga representanter. Daniel berättar att de till en början upplevde att danskarna i koncernens företagsråd tittade snett på de polska kamraterna. Det fanns en naturlig förklaring till detta.
– Det berodde på att danskarna så många gånger fått höra att produktionen kommer att flyttas till Polen när de ställer olika typer av krav. Vi kunde berätta att vi utsatts för samma trick. Även vi får höra att vi riskerar att bli av med produktion när vi ställer krav, säger Daniel Wisniewski.

* Har ni tagit strid någon gång på bryggeriet? Strejkat eller protesterat på annat sätt?
– Nej, vi har inte en chans att göra det. Vi är allt för få som är organiserade, svarar han.
Det som står överst på Daniel Wisniewskis önskelista är att få till stånd ett kollektivavtal.

* Skulle ett kollektivavtal vara till hjälp när det gäller att värva fler medlemmar?
– Nej, det tror jag tyvärr inte. Folk är så passiva. Det enda de vill är att jobba och jobba, säger han och ser minst sagt uppgiven ut.

* Är ni oroliga för framtiden?
– Vi är bekymrade. Officiellt säger man en sak, inofficiellt en annan. Det är bara pengar, pengar och pengar som gäller. De anställda får minimalt.
Mer kritisk än så blir han inte i sina uttalanden. Istället lägger han sig vinn om att inte säga något som kan reta ledningen. Som han upplever det har klimatet förbättrats den senast tiden.
– I början hade man en negativ hållning till facket men på senare tid har vi märkt en större öppenhet från Carlsberg som vi hoppas mycket på fram över. Vem vet, kanske har vi tecknat kollektivavtal om ni besöker oss igen om ett år.
För att inte störa relationerna till ledningen vill han inte uttala sig om lönerna. Han vill under inga omständigheter tala om exakt vad de tjänar. Det är mycket känsligt. Han uttrycker sig så diplomatiskt han kan.
– Lönen är inte dålig efter polska förhållanden men självklart vill vi ha högre lön. Vi har fått större ansvar, nya plikter och mer jobb men lönen har inte höjts de senaste tre åren.
Själv har han arbetat 15 år på bryggeriet och ansvarar för förädlingen av vattnet. Förr var det 5 anställda i hans arbetsgrupp, idag är de 2,5 inklusive han själv.

Oro för ölskatten
Som hastigast träffar vi representanter för företagsledningen. Det är inte export som de fantiserar om, de uttrycker istället sin oro för konkurrensen från importerat öl.
– Den höga alkoholskatten som vi har på öl är ett problem. Det är inte långt till den tyska gränsen där skatten är betydligt lägre jämfört med den polska, säger Michal Worpinski, som är ekonomidirektör.
I Polen är skatten 1,71 procent. I Tyskland ligger skatten på öl på 0,9 procent. Även i grannländer som Tjeckien, Slovakien och Litauen är skatten lägre än i Polen, 0,86, 0,83 respektive 0,92.
– Det här är bekymmersamt, säger Michal Woropinski.
Klubbordförande Daniel Wisniewski håller med och låter som de fackliga företrädarna inom bryggerinäringen i Sverige.
– Skatten är ett problem. Det vore bra om den kunde sänkas så att vi blev konkurrenskraftiga, säger han.
I Sverige hörs samma resonemang. Men här är dock skatten betydligt högre och ligger på 7,35 procent