Sarah hittade hem när hon fann ABF

Nr 1/2020

Folkbildning är en hjärtefråga för Sarah Larsson som arbetar på Fazers bageri i Eskilstuna. Det fina som hon ser det är att hon kan kombinera det med sitt skrivande och sitt fackliga engagemang.

ABF huserar i en imponerande byggnad i centrala Eskilstuna. Här har Sarah Larsson bokat ett mötesrum så att vi kan prata ostört. Det märks att hon är hemmastadd i huset, det är många som hälsar på henne.
Men bara för ett par år sedan hade Sarah Larsson ingen kontakt alls med ABF. Det var tack vare en arbetskamrat som tipsade henne om utbildningen Folkbildning mot nazism som hon fick upp ögonen för denna verksamhet.
Utbildningen kom på flera sätt att bli betydelsefull. Den fick henne att inse att hon ville ägna sig åt folkbildning, inte minst för att hålla de överlevandes berättelser vid liv.
– Jag hittade hem när jag hittade ABF. Här får jag arbeta med det som jag brinner för tillsammans med människor som brinner för det lika mycket som jag.
Redan efter ett par månader höll Sarah sin första studiecirkel om kroppspositivism och människors rätt att älska sin kropp. Hon höll även en workshop i skönlitterärt skrivande som sedan blev till en längre skrivarcirkel.
– Dessutom har jag hållit föreläsningar om både skrivande, förintelsen och hoten mot demokratin och snart ska jag hålla en bokcirkel på samma tema.
Och en trappa upp i ABF-huset finns, när vi ses, fotoutställningen Auschwitz – nära men långt borta som Sarah gjort tillsammans med en annan folkbildare.

Det hon fastnat för med folkbildning, berättar hon, är samtalet och att dela åsikter, berättelser och perspektiv med andra.
– Folkbildning handlar om demokratiskt lärande och att fritt kunna söka kunskap, vilket utvecklar både oss människor men också samhället. Det sägs att folkbildning är demokratins självförsvar. Det gillar jag.
Till våren ska Sarah hålla en grundkurs i feminism som hon också är engagerad i. Hon har både deltagit i och styrt upp manifestationer i Eskilstuna under namnet #Rättslösa som den feministiska plattformen Gardet tagit initiativ till.
– Vi samlar samma antal kvinnor som det finns olösta sexualbrottsfall i respektive stad och de radar sedan upp sig utanför polisstationen med ordet #Rättslösa tejpade över munnen för att demonstrera hur kvinnors röster och berättelser aldrig blir hörda.
I det här numret av Mål & Medel medverkar Sarah med novellen Ett nytt lagförslag som handlar om hur kvinnor fattar beslut om mäns kroppar utan att låta männen komma till tals.
– Genom att vända på det vill jag visa hur befängt det är att kvinnor sitter och fattar beslut om mäns kroppar utan att ta någon hänsyn till dem överhuvudtaget. Men det är precis vad som händer i verkligheten fast tvärtom.

Sarah tar abortlagen som nyligen röstades igenom i Alabama som exempel. Det är en av de strängaste abortlagarna hittills och den förbjuder kvinnor att göra abort även vid incest och våldtäkt. Det är det här som hon vill belysa med sin novell och hon hoppas att det ska få läsarna att tänka till.
– Jag tycker om att utmana och bryta mot normer och skriva om sådant som många kan tycka är svårt att prata om.
Är det något som Sarah kan så är det att uttrycka sig i text och hon har hållit på länge.
– Jag började skriva när jag var nio år. När jag var elva år upptäckte jag Harry Potter-böckerna och då insåg jag att författare var det enda som jag kunde tänka mig att bli. Sedan har det bara fortsatt, säger hon och tillägger:
– Att skriva är ett sätt att få utlopp för känslor och tankar och ett sätt att släppa taget om verkligheten när den har varit för svår att hantera. Det har varit ett sätt att öppna dörrar till andra världar när jag inte har orkat stanna i min egen och utan det vet jag inte vem jag skulle vara.
Av hennes svar framgår att hon inte alltid haft det så lätt, att det finns perioder i hennes liv som varit jobbiga.
– Jag har haft ätstörningar. Jag har levt med ett självhat under nästan hela mitt liv. Jag har varit utmattad, deprimerad och velat dö och har fråntagits rätten till min egen kropp. Även om jag skulle ha kämpat för dessa frågor oavsett det, så kan jag relatera på ett helt annat sätt när jag själv varit där.
Det är också svåra ämnen som Sarah väljer att beröra när hon skriver.
– Jag har skrivit om psykisk ohälsa, självmordsförsök och utmattning. Om jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och att inte ha rätt till sin egen kropp. Om sorg, HBTQ och hemlöshet. Om mobbning, trasiga hem, utanförskap och att våga gå mot strömmen.
Fram tills nu har hon deltagit med noveller i 16 antologier och en sjuttonde är på väg. Sarah har också medverkat i Mål & Medel. Hon har varit tankar-i-arbetet skribent, skrivit flera noveller och även debattinlägg. Som om inte det räcker har hon även gjort radioprogram och medverkar just nu i en ABF-film om utbildningen Folkbildning mot nazism som ligger på Facebook.
– Allt jag gör bottnar i frustration och förtvivlan över hur samhället ser ut, men också för att jag vill leva i en värld där alla människor är lika mycket värda. För mig känns det omöjligt att stå bredvid och titta på, säger hon och fortsätter:
– Jag var på en föreläsning med kriminologen och genusvetaren Nina Rung nyligen och hon satte verkligen fingret på det med meningen Om inte jag – vem?. Det är precis så det är, för om inte jag gör det jag kan för att förändra, vem ska då göra det? Och vilka ska göra det om alla hela tiden tänker samma sak och tar för givet att någon annan gör det?

På Fazers bageri i Eskilstuna har Sarah arbetat i tio år, skivar och packar bröd, började direkt efter gymnasiet och blev kvar. Samtidigt har hon hunnit med en treårig utbildning i textdesign, då jobbade hon enbart helger på bageriet.
Sarah berättar att hon gick in i väggen precis innan hon började plugga.
– Jag kände att jag behövde göra något nytt. Att börja plugga var kanske inte det smartaste att göra. Jag var ganska slut när jag var färdig. Det var därför jag valde att jobba kvar och inte söka mig vidare efter utbildningen.
En klar fördel, som Sarah ser det, är att hon kunnat jobba deltid på bageriet så att kroppen fått tid att återhämta sig. Det har i sin tur gjort att hon fått tid över till att folkbilda och att skriva.
På jobbet är hon också fackligt engagerad, har uppdrag både i klubben och i regionen.
– Jag känner att allt hänger ihop. Jag försöker förändra på det sätt jag kan och utgår mycket från skrivandet och folkbildningen i mitt fackliga arbete.

Relaterade artiklar