”Självförsörjningsgrad är inte ett tillräckligt bra mått”

Nr 9/2020

– Många viktiga lärdomar går att dra av coronakrisen men någon brist på livsmedel eller dricksvatten har det inte handlat om för Sveriges del, konstaterar Annica Sohlström, generaldirektör på Livsmedelsverket.

Fortfarande arbetar merparten av de anställda på Livsmedelsverket i Uppsala hemifrån på grund av pandemin. De som arbetar med kontroll runt om i landet och de som jobbar med laboratorieanalyser arbetar dock nästan som vanligt.
När vi ses sitter vi på behörigt avstånd från varandra. Det är inte så vanligt med fysiska möten, berättar Annica Sohlström, de flesta möten och konferenser har den senaste tiden varit digitala.
– Det har jag inte hållit på med så mycket förr men nu har det blivit vardag, säger hon.
Jag undrar hur hon tycker att livsmedelsförsörjningen fungerat under pandemin. Livsmedelsverket har en avgörande roll. Som myndighet ska den bland annat verka för säkra livsmedel och för säkert dricksvatten.
– Vi kan konstatera att det fungerat bra i Sverige, både vad gäller mat och vatten. Samtidigt finns många värdefulla lärdomar att dra av den pågående pandemin, inte minst som är viktiga för uppbyggnaden av det civila försvaret.
Annica Sohlström nämner särskilt arbetsvillkorens betydelse.
– Det borde lyftas fram mer hur viktigt det är att maten produceras på ett schysst sätt, att människor som producerar mat har det bra och kan leva på sin lön.

Hon är fullt medveten om att det inte fungerat lika bra i andra delar av världen där det saknas trygghetssystem och där människor ställts utan försörjning när samhället stängts ner.
– Pandemin har också slagit hårt mot livsmedelsförsörjningen i fattiga länder. Det har verkligen satt ljuset på vilket skört livsmedelssystem vi har i världen globalt sett. Hur beroende vi är av transporter och av varandra även om vi i Sverige klarat oss bra under den här perioden.
Hon säger samtidigt att det inte var någon självklarhet.
– Orosmolnen var till en början ganska många, berättar hon.
När det visade sig att det handlade om en pandemi så spred sig en oro att många skulle bli sjuka och inte kunna producera mat, förklarar hon. Sedan var det en oro för transportkapaciteten, att den skulle drabbas om till exempel många chaufförer skulle bli sjuka. Sedan var det mycket oro för stängning mellan länderna, att varor inte skulle kunna flöda fritt.
– Krisen har haft olika faser men det har gått bra hela tiden, konstaterar Annica Sohlström.
En fas som var ganska snabbt övergående var hamstringen av mat.
– Här gick både vi och livsmedelsbranschen ut och talade om att det inte var någon brist och det lugnade ned sig ganska snabbt.
Däremot har det varit svårare att nå ut med information om att inget tyder på att coronaviruset smittar via mat.
– Frukt och grönt har jag inte hört att det skulle vara problem att sälja. Men smågodis har vi fått många frågor om, speciellt runt påsk, säger Annica Sohlström och fortsätter:
– Vi har svarat att det inte finns något som talar för att coronaviruset smittar via mat. Vi har fortsatt att följa kunskapsutvecklingen på det här området och det finns fortfarande inget som tyder på det.

Livsmedelsverkets uppgift att kontrollera att maten produceras på ett säkert sätt har dock påverkats.
– Företagen har velat begränsa antalet kontrollbesökare med tanke på smittorisken. Vi har gjort en del så kallade skrivbordsrevisioner till förmån för de kontroller som vi känt att vi måste göra.
Något som Livsmedelsverket inte dragit ner på är de kontroller som anställda veterinärer och officiella assistenter gör ute på landets slakterier.
– Där har vi ständig närvaro. Vi gör kontroll av djuren före slakt och sedan besiktning efter slakt av vissa organ. Slakterierna får inte slakta ett djur som ska säljas om det inte är någon från Livsmedelsverket på plats.
Annica Sohlström berättar att det redan innan pandemin var stort fokus på landets krisberedskap i och med regeringens beslut för ett par år sedan att bygga upp totalförsvaret i Sverige, dels den militära delen dels den civila delen. Det uppdrag som Livsmedelsverket med anledning av detta har, är att samordna de nationella dricksvattenfrågorna och livsmedelsfrågorna utifrån att de utgör en viktig del av vår beredskap.
En fråga som många lyft under coronakrisen är att Sveriges självförsörjningsgrad är väldigt låg och att den borde höjas vilket skulle ge oss en bättre beredskap. Det är något som hon inte håller med om rakt av.
– Självförsörjningsgrad är inte ett tillräckligt bra mått. På Livsmedelsverket talar vi hellre om försörjningsförmåga som handlar om vår förmåga att få fram mat till konsumenterna. Det rymmer mycket mer än hur mycket av det som vi äter som odlas och produceras i Sverige.
Annica Sohlström förklarar att det handlar om tillgång på insatsvaror, om elförsörjning, om transporter, IT och självklart tillgången på personal men också att ha en sådan försörjningsförmåga av den typen av livsmedel som vi måste ha för att klara krig under en tremånadersperiod.
– Ett regeringsuppdrag som vi haft är att planera för en allvarlig samhällsstörning, ytterst krig, i tre månader och se vad som behöver göras. Det är inte säkert att vi kan äta precis den mat som vi äter idag. Vi tycker därför att det är lite missvisande att prata om självförsörjningsgrad, säger hon och fortsätter:
– Men helt klart skulle vi behöva öka svensk produktion för att få en bättre försörjningsförmåga. Men det räcker inte med det. Vi måste också se till att vi kan transportera maten, framför allt att vi har vatten så det räcker, det är nummer ett, för har vi inte vatten kan vi inte producera någon mat.

• Har du någon hjärtefråga?
– Jag brinner mycket för att vi ska få ett hållbart livsmedelssystem. Hållbart utifrån både hälsa, miljö och social hållbarhet men också ekonomisk hållbarhet, att de som producerar mat kan leva på det som de producerar, att man får ihop livsmedelssystemet, att det inte blir så sårbart som det är idag och att vi producerar livsmedel som främjar folkhälsan, svarar Annica Sohlström och fortsätter:
– Vi måste förändra både hur vi producerar och konsumerar mat. Det är en viktig del i den omställning som behövs. Vi pratar om hur transporter och transportsektorn påverkar klimat och miljö men vi måste också prata om livsmedelssektorn. En tredjedel av all mat som produceras i världen försvinner från jord till bord. Det är inte klokt. Det är också en stor miljöbov.

Relaterade artiklar