Friåret ger chans att förverkliga drömmar och få tid för sina kära

Drömmar är till för att förverkligas. Det tycker i alla fall Sören Carlsson. Ett helt år framåt har han bestämt sig för att göra precis det han vill. Det är inga storvulna planer utan vardagsnära saker som är viktiga för honom.

[Ur nummer: 02/2005] Sören Carlsson arbetar som städare på Åbro bryggeri i Vimmerby. För ett par veckor sedan ansökte han om att ta friår. Det var snabba ryck, berättar han.
– Jag hämtade pappren ett par dagar innan jul och skickade in dem i mellandagarna. Ganska omgående fick jag min ansökan beviljad.
Friåret kommer dock att kosta honom cirka 2 500-3 000 kronor i månaden. Dessutom påverkar det hans framtida pension.
– Jag och min fru Berit har dock diskuterat igenom detta noggrant. Vi har kommit fram till att det är värt det, även om det gäller att hålla i slantarna framöver och inte spendera dem på något onödigt.
Han är allvarlig när han berättar om orsaken till hans önskan om att ta friår. Det är framför allt för Berits skull han tar ledigt. Det har gått drygt fyra år sedan hon fick reda på att hon har Parkinson. Hon är nu sjukskriven. I höstas blev hon märkbart sämre. Hon behöver en hel del hjälp även om hon klarar mycket själv.
Hela hösten var han bekymrad över hur hon skulle klara sig där hemma.
– Det var tungt att gå till jobbet. Det var stressande att inte veta hur hon hade det. Det ledde till att jag fick förhöjt blodtryck.
Oron för Berit och problem med den egna hälsan var det som satte fart på tankarna att ta ett friår. Det kändes viktigt för dem att få ett andrum för att få tid att planera för framtiden. Det fanns också mycket annat som han skulle vilja få chans att hinna med.
Han var inte ensam om att tänka i dessa banor. Intresset för friår har varit stort. Arbetsförmedlingen i Vimmerby har 20 friårsplatser att fördela och 80 som sökt.
– Så jag hade tur, konstaterar Sören.

Fullt upp att göra
Drygt en vecka har gått sedan han fick ledigt från jobbet. Sysslolös har han definitivt inte varit. De senaste dagarna har han haft mycket att stå i. Paret bor i en liten by i hjärtat av Småland, ett par kilometer utanför Vimmerby. Här som på många håll är förödelsen omfattande efter den stora stormen. Hur många träd som helst har blåst omkull. Vägen fram till deras hem tog på krafterna att göra framkomlig. Först saknades både el och telefon. Elen fungerar nu men telefonen är fortfarande utslagen. Hans friår fick med andra ord en kaotisk start.
– Samtidigt var det väldigt skönt att vara ledig och ta i tu med allt som behöver redas upp efter stormen. Tänk om jag hade varit tvungen att gå till jobbet i den här röran. Det hade inte varit roligt.
Om det inte vore för stormens skadeverkningar skulle detta vara en sann idyll där de bor. Huset som hans föräldrar byggt ligger vackert beläget på en kulle med en liten sjö nedanför.
Bakom huset går hästarna Saga och Isabella och betar i hagen. De kommer fram och hälsar när Sören ropar på dem. Det dundrar om deras tunga hovar när de kommer galopperande. Det är nordsvenska brukshästar med breda bringor. De är Sörens stora fritidsintresse. Han hoppas nu få tid att tämja dem så att de i framtiden kan dra en vagn.
Det är bara en av många saker som han hoppas hinna med under året. Det framgår när vi lite senare slår oss ner i köket för att dricka kaffe och smaka på Sörens hembakta limpa och de klassiska Vimmerbykringlorna.
Sören berättar att bad-rummet ska handikappanpassas. Huset behöver målas om. Han och Berit hoppas också få mer tid att umgås med såväl grannar som barn och barnbarn.

Viktigt med drömmar
En förhoppning är också att förverkliga drömmen om en sommarstuga. Ett timmerhus har de tänkt sig. Huset ska ha öppen planlösning. De har börjat skissa på det och vet i stora drag hur de vill ha det men det kommer att ta sin tid.
– Det är viktigt med drömmar, säger Sören.
Han är dock ingen ungdom längre. Han fyller 55 år. Innan han började på Åbro så var han lantbrukare.
– Det bar sig tyvärr inte. I och med EU-inträdet kom mycket pålagor. Vi hade 25-30 kor men det var för lite. Det krävdes dubbelt så många för att vi skulle klara oss ekonomiskt.
Ett tag delade han och brodern på en avbytartjänst för att dryga ut kassan. Men inte heller det räckte för att jordbruket skulle gå runt. Så han beslöt sig för att sadla om. I oktober 1995 fick han jobb på Åbro. Under senare år har det varit en rad neddragningar.
– Jag har hittills klarat mig från att bli uppsagd. Senast var det dock mycket nära att jag blev det.
Håkan Karlsson som nu träder in i Sörens ställe känner han sedan många år tillbaka. (Se separat artikel.) Håkan började inte alls långt efter Sören på bryggeriet. Men inte bara det, även Håkan har varit lantbrukare och de känner varandra sedan den tiden.
– Det känns extra bra att det blir han som ska vikariera för mig, säger Sören.