Språket är viktigt för att nå fram

Nr 7/2021

– Jag tror att språket är jätteviktigt. Det är stor skillnad att prata om saker på sitt eget språk och att göra det på svenska som man inte behärskar, säger Moez Hassen, som talar arabiska och är medlemsvärvare i Region Väst.

Innan pandemin slog till besökte han Liba bröd i Göteborg för att samtala och värva medlemmar. Han lämnade sitt telefonnummer till några intresserade som började ringa och ställa frågor vad facket är och hur det fungerar.
Liba Bröd är ett relativt stort bageri, specialiserat på att göra pitabröd. Ägarfamiljen kommer från Libanon och många av de cirka hundra anställda kommer från Mellanöstern och talar arabiska. Mindre än hälften är med i facket. Det finns ingen klubb.
Språket ger en möjlighet att gå på djupet.
– På mitt eget språk kan jag det, säger Moez Hassen. Jag kan jämföra mellan hur det är i Sverige och hur det är i de länder som de kommer från. Vad som är plus och minus, här och där.
Eftersom han har erfarenhet av folk från Mellanöstern kan han förklara mer.
– Vi pratar om vad Arbetsmiljöverket är, vad kollektivavtal är. Det är folk som levt i Sverige i många år och som inte har fattat vad facket gör. De tror att facket är en försäkring som man betalar till och som är ganska dyr.

Han betonar betydelsen av att kunna gå på djupet i ett samtal för att verkligen förstå.
– Jag kommer från Tunisien, andra från Syrien, andra från arabländer, andra från Afrika och Asien. I dessa länder fungerar det inte på samma sätt som i Sverige. Där är det så att arbetsgivaren bestämmer hur mycket du ska ha i lön, man får tacka ja och jobba. Det är stor arbetslöshet så man är glad för att ha ett jobb att gå till.
– Facket i många av dessa länder är dessutom ”köpta”, säger han, det går politiska ärenden. Det fightas inte för medlemmarna.
– Jag har mycket dålig erfarenhet av facket i mitt hemland. Jag var alltid förbannad på dem. De var köpta. De var mer engagerade i politiken än i att företräda medlemmarna.
Men han fick ändå en känsla för vad facket kunde vara genom sin pappa.
– Pappa jobbade inte fackligt, inte heller var han antifacklig, men han ville att facket skulle vara något bra.
När han kom till Sverige fick han jobb i bageriet på Dafgårds i Källby och skrev nästan omedelbart in sig som medlem. Det var 2007.
– Min fru är svensk och min svärfar berättade för mig hur det fungerar i Sverige och jag blev påverkad av det. På jobbet pratade vi också mycket om facket och politik. Jag jobbade med den gamla fackordföranden på Dafgårds.

Utbildning tror han är nyckeln för att öppna folks ögon och väcka ett fackligt medvetande.
– Först måste vi få fler medlemmar. De måste få klart för sig vilka deras rättigheter och skyldigheter är. Sedan är det utbildning, utbildning och utbildning.
Inom Livs finns utbildning på arabiska, engelska och andra språk. Men han tycker att det behövs mer och det behövs fler förtroendevalda som kan flera språk.
– Jag fick många, många samtal från en kille på Liba bröd. Jag har träffat honom, pratat med honom i telefon, också på min fritid. Och nu är han vald till skyddsombud. Han är ganska duktig på svenska, engelska och arabiska. Jag tror att det kan leda vidare, kanske vill någon till bli skyddsombud, kanske någon vill bli studieorganisatör.
Han tycker att ombudsmän och regionala skyddsombud borde vara mer ute på arbetsplatserna och stanna längre.
– Man ska inte bara komma och säga hej och hej då. Man måste sitta ner och prata, lägga ner mycket tid på det, om vi ska utveckla vår fackförening och rekrytera fler medlemmar och säkra våra arbeten.

Relaterade artiklar