Klockan är sju på morgonen och Stig Tullgren konstaterar att han är på jobbet på sin fritid, det är så ackordslönesystemet fungerar. Utkörarna har ingen övertid.

[Ur nummer: 06/2003] Han vankar lite fram och tillbaka, en teve står på med nyheter i utkörarnas rum på Carlsberg i Bromma. På en datorterminal kan man se när lasten är klar. En kvart över sju är det dags.
Stigs område går över flera distrikt: han kör en ”garagebil” som har höj- och sänkbart tak, det är inget guldläge att köra denna bil ner och upp ur garagen på Södermalm och i förorterna, det ger ingen topplön, sådan finns, det finns utkörare som tjänar 30 000-40 000 i månaden, men för det stora, stora flertalet är det bara myt. De höga lönerna bygger på att utköraren är ung, orkar slita ut sin kropp, kan jobba tolv timmar och mer, har nära mellan kunderna, har många pirra-ställen, som ger mer än att trucka ut.
Det är några grabbar, stora, starka, både fysiskt och mentalt, som orkar arbeta upp ackordet, och tjäna stora pengar, men det är inte något man kan hålla på med fram till pension.
 – Och utkörarkåren är inte ung, säger Stig. Jag tror att medelåldern hos oss ligger runt 45 år. Unga grabbar söker sig inte hit. De vill inte ha utkörarjobb.
Han är själv 52 år och har jobbat i nästan tjugo år, uppdelade i två omgångar.
Så här ser Stigs arbetsdag ut. 6.00 kommer han till jobbet, byter om och väntar på lasten. 7.15 lastar han på drickat.
Första kunden är Systembolaget på Långholmsgatan vid Hornstull, ett litet garage, backar ner, inte mer än millimetrar till väggarna, en imponerande bedrift tycker den som sitter bredvid. Andra kunden är Vivo Hornstull. Tredje systembolaget på Rosenlundsgatan. Fjärde Sabis i Fruängen. Femte Magnum i Haninge. Sjätte Ica Höjden i Nacka.

Långa körsträckor
Långa körsträckor och så tillbaka till Bromma för att lämna tomgods och hämta ett andra lass, som går till ICA Supermarket i Täby och Vivo Meny i samma förort. Den andra lasten tjänar han nästan inget på, eftersom det är två A-kunder, stora volymer som truckas.
Han menar att företaget får ut sitt dricka alldeles för billigt.
– Vi erbjuds att köra ett andra lass, och det tar man eftersom det annars blir en obehaglig överraskning när lönen kommer, men det sker till priset av att arbetsdagarna blir alldeles för långa.
I fredags jobbade han i tolv timmar. När han kom till kunderna hade festen redan börjat, små pizzerior ute i söderort, gästerna applåderade när han pirrade in starkölen. Efter den arbetsdagen var han helt slut och stöp i säng.
– Det tar en dag att ta igen sig. Det är ju inte det man vill använda sin fritid till, att bara vila, efter att ha jobbat som en galning.
Carlsberg vet inte hur många timmar utkörarna jobbar, de ser bara vad de levererar och tycker att de tjänar bra. Denna måndag började med väntetid. Han ligger direkt på minus. Och fastnar han i en bilkö eller bakom en annan bil som levererar varor blir det ännu mer minus. Då sitter han där i bilen på jobbet på sin fritid.
– Vi kan inte fortsätta med ackordssystemet, säger han. Det har de flesta insett. Vad vi behöver är en övergång till timpenning, möjlighet till lunchraster, minskad stress, en värdig arbetsdag.
Arbetsmiljön har blivit bättre, de fem stegen fungerar, det finns baklyft och eltruckar, och mer och mer dricka körs ut på helpall till stora kunder, men baksidan av dessa förbättringar är att utkörarna måste köra ut mer och mer dricka för att behålla sin lön, en lön som för Stigs del ligger något över 20 000 kronor i månaden.

Kan inte kontrollera
Ackordslönesystemet är så detaljerat och komplicerat att chauffören inte kan kontrollera lönen själv.  Från månad till månad kan det slå så olika att det blir  en skillnad på 10 000 kronor. Det är före de stora helgerna som de stora pengarna finns.
– Som det är nu prostituerar man sin kropp, säger han. Det är ingen som ser vad vi gör. Vi måste få ett värdigt jobb. Vi kör inte bara ut dricka, vi ger också service och säljer, men det ser inte företaget.
Han jobbade denna dag, som var en lugn dag, nio timmar utan rast, lunchen blev en kopp kaffe och medhavd macka i förarsätet medan han svängde ut från Bromma på väg mot Täby. Han körde 11,5 mil och det gav en förtjänst på 166 kronor.
– Inget vidare, konstaterar han.