Kameror ska ”höja personalens allmänna medvetande om bestämmelser”

I Västerås har ledningen från Hilton Food Group Sverige drivit kontrollen av personalen ytterligare ett steg och riggat upp en kamera i produktionen.

[Ur nummer: 10/2004] Personalen ska veta om att den är övervakad.
– Vi informerar om det vid anställningen, säger personalchefen Annika Belander. Det är som med piercing och ringar, den som inte kan acceptera att det inte är tillåtet kan heller inte jobba här. Jag ser det som samma sak med kameraövervakningen. Det handlar om att gilla läget. Antingen accepterar man övervakningen eller också jobbar man inte här.
Hon är mycket kategorisk i sin uppfattning. Vi sitter på vd Erik Gumabons stora rum och stämningen har blivit lite irriterad.
– Jag kan inte förstå hur ni kan hänga upp er på en kamera i produktionen, när vi håller på att starta en helt ny köttpackningsanläggning. Vi skapar 400 nya jobb och så hänger ni upp er på det här, säger han.
Hilton Food Group är ett transnationellt brittiskt företag som specialiserat sig på att packa kött åt europeiska butikskedjor. De kör samma koncept i Sverige som i Holland och på Irland.
 
Förlängd hållbarhet
Med hjälp av renrumsteknik, kontroll av miljön i produktionen så att inga felaktiga bakterier kommer in, hög automation, inga mänskliga händer i kontakt med köttet och kyla, den gamla trista kylan, under sex grader ska det vara där inne i salen där livsmedelsarbetarna jobbar; detta ihop med förpackning av köttet i modifierad atmosfär, det vill säga 20 procent syre och 80 procent koloxid, gör att hållbarheten kan förlängas från två dagar till hela åtta dagar.
Denna bunkerliknande anläggning, mittemot Icas centrallager i Västerås, ska försörja alla Ica-butiker i landet, från Haparanda i norr till Ystad i söder, med konsumentförpackad köttfärs.  
Både själva tekniken – hålla bort bakterierna – och centraliseringen – en enda anläggning – gör att företagsledningen har ett stort behov av kontroll. Det får helt inte gå fel för då är det så många butiker som drabbas.
– Det handlar om den personliga integriteten, kontrar jag. Även som anställd har man rätt till det, till skydd av sitt privatliv, och med en kamera i taket som övervakar en har man inte det.
Men den synpunkten är både Annika Belander och Erik Gumabon helt oförstående till.
– Det är för personalens egen säkerhet, hävdar Annika Belander och gör jämförelser med butiker och taxibilar som kameraövervakas för att de anställda riskerar att bli överfallna och rånade.
– Det kan hända arbetsolyckor och då vill vi se hur det gått till. Det finns också en risk för attentat, säger hon.
Erik Gumabon säger att de sökt tillstånd hos länsstyrelsen för övervakningen och att det finns väldigt strikta regler för hur det ska gå till, hur bilderna sparas och vem som får titta på dem. Bland annat ska en polis vara närvarande, påstår han.  
Men här blandar han, avsiktligt eller oavsiktligt, bort korten. På privat egendom gäller inte lagen om allmän kameraövervakning och något tillstånd kan alltså inte sökas, utan det är upp till dem själva att bestämma efter förhandling med facket och med hänsyn till ”god sed på arbetsmarknaden”.
Och facket har sagt nej till kameraövervakningen, säger Livs lokalombudsman Ronny Lind.
Den behövs inte och den är integritetskränkande. På den svenska arbetsmarknaden finns många företag med liknande produktion och de använder inte denna teknik.
Någon genomtänkt policy för hur övervakningen ska gå till har inte Hilton Food Group Sverige. Man har överlåtit åt vaktbolaget, Falk Security, och entreprenadföretaget ISS, som anlitats för städning och reception, att sköta denna uppgift.
Tarja Russo som är anställd på ISS säger att det är första gången som hon har hand om bevakning. Hon har fått utbildning i larmsystemen. En bildskärm i receptionen där hon jobbar visar bilder från fyra olika kameror.
– Det är kamerorna vid in- och utlastning som vi använder oss av, den som bevakar produktionen har vi oftast inte inställd. Det vi gör är att vi släpper in och ut folk, vi ser till att rätt personer är i fabriken.
Om ett larm går i produktionen och någon dörr som ska vara stängd öppnas, så visas bilder därifrån automatiskt på skärmen.
– Men det som händer i produktionen är egentligen inte intressant för oss, vi tittar på larm och på in- och utsläpp.
* Vad gör ni med banden?
– Jag visste inte att det bandades. Vi har inget med det att göra. Jag tittar bara på skärmen. Det får du fråga någon annan om.
Det är oklart hur bilderna lagras och vilka som får se dem. Efter en stund kommer Hilton Food Group arbetsmiljökoordinator och säkerhetsansvarige, Elisabeth Skogman, för att reda ut begreppen.
Det framgår att de inte tagit ställning till frågan om vem som ska ha behörighet att se bilderna. Inte heller vet de hur länge bilderna ska sparas.
 
Flera skäl till övervakning
Elisabeth Skogman tecknar flera olika skäl för kameraövervakningen, dels att följa upp olyckor, dels att följa produktionsflödet, dels att höja personalens allmänna medvetande om bestämmelser.
Kameran, som är kopplad till datorn i receptionen, ska fokusera knutpunkter i produktionen, registrera stopp vid något av packbanden.
– Om det blir stopp ska produktionschefen kunna titta på bilderna, för att se vad som händer och hur det kan åtgärdas, säger hon.
Med någon av kamerorna kan de också upptäcka om någon anställd bryter mot livsmedelshygienkraven och rör sig i byggnaden utan skyddskläder.
Nästa dag ringer hon till mål&medel och säger att Hilton Food Group Sverige bestämt sig för en policy. Bilderna i datorn ska sparas i 72 timmar och raderas sedan automatiskt. Men vem som ska få se bilderna och i vilket syfte förblir fortfarande oklart.
Under den följande e-postkorrespondensen med Erik Gumabon ändras policyn. Stöld tillkommer som en anledning för att titta på bilderna. Produktionschefen åker ut; han har inte längre behörighet. Huvudregeln ska vara att endast säkerhetsansvarig, säkerhetsbolag och polismyndighet ska få se uppspelningar vid behov.
Elisabeth Skogman betonar att företaget vill ha en bra relation med sin personal och absolut inte vill använda bilderna på något integritetskränkande sätt.
En möjlig utgångspunkt för en fortsatt diskussion kan, enligt LO-TCO Rättsskydd, vara artikel 8 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter: ”Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv.”  Konventionen gäller som lag i Sverige sedan 1995.