Chaufförer på Cerealia Bread fick lönerna sänkta med flera tusen i månaden

Chaufförerna på Cerealia Bread i Hägersten samlas i fikarummet efter arbetsdagens slut. De är ett 20-tal och de är alla lika förbannade. Några har redan fått sina löner sänkta med flera tusen kronor i månaden. Andra kommer att få det.

[Ur nummer: 02/2005] – Jag har en månadslön på ungefär 23 000 kronor, säger Tommy Kraft. Den vill företaget nu sänka till 18 500 kronor.
– Min månadslön ligger på 22 000 kronor, säger Tord Orvedahl. Den vill de sänka med 3 500 kronor.
– För mig handlar det om en sänkning på 4 000 kronor i månaden, säger Tommy Granberg och fortsätter: Hur ska jag klara det? Jag har byggt upp min ekonomi på en viss inkomst. De förväntar sig att jag ska stiga upp klockan tre på natten och göra det här jobbet för en mopedbudslön. Det går inte med de kostnader vi har.
Teenu Seger menar att det här bara är en början:
– Ryktet säger att de kommer att göra samma sak med inomhusarbetarna. Om de lyckas sänka våra löner gör de samma sak med andras.

Avskaffade säljande chaufför
Fler och fler chaufförer kommer in i rummet och berättar hur mycket de kommer att förlora. Det är en av de första dagarna på det nya året och chaufförerna vet inte hur mycket pengar de har att leva på nästa månad.
Lönesänkningen har redan drabbat de före detta säljande chaufförerna. Denna yrkesgrupp sattes åt först. Under våren 2004 bestämde arbetsgivaren – i kraft av sin rätt att leda och fördela – att deras jobb skulle upphöra. Säljdelen skulle skötas av speciella butiksplockare och distributionen av kollektivanställda chaufförer.
Lars Svensson jobbade tidigare som säljande chaufför. Det var ett jobb som han trivdes bra med, eftersom det innehöll en social del som var värdefull. Han körde både ut bröd och jobbade inne i butikerna med att fylla på hyllorna, ta emot beställningar och hålla i kundkontakter.
Jobbet var på provision och han kom upp i lön på runt 22 000 kronor i månaden. Hur mycket han tjänade berodde på säljförmågan och distriktet. Några chaufförer kunde komma upp i riktigt höga summor. En garantilön fanns som gav 19 500 kronor.
Han satt med i de lokala förhandlingarna med företaget under våren och blev chockad över hur företaget resonerade.
– Vi skulle inte erbjudas samma lönesystem som de andra distributionschaufförerna, utan vi skulle få fast lön, stämpelklocka och en summa på 18 500 kronor i månaden. Vi förväntades göra samma jobb som våra arbetskamrater men med flera tusen kronor lägre lön. Det var omöjligt att acceptera.

Sänkte lönerna ensidigt
Förhandlingarna på lokal nivå körde fast och det samma hände på central nivå. I det läget tog arbetsgivaren ett för svensk arbetsmarknad mycket märkligt beslut och sänkte ensidigt de före detta säljande chaufförernas löner.
De första reducerade lönerna betalades ut i oktober 2004 och Livsklubben svarade med att lägga individuella lönekrav, uträknade på mellanskillnaden mellan den utbetalda lönen och ett genomsnitt av den gamla som de borde ha fått.
När mål&medel är på besök har sju chaufförer fått sänkta löner i tre månader och klubbordföranden, Åsa Grath, har med sig lönekuvert med kraven som hon delar ut till var och en.
– Vi borde gå hem helt enkelt, säger Lars Svensson. Vi är mesiga. Vi går och gnäller. Vi borde be dom att fara åt helvete, det säger min fru. Hon fattar inte att vi finner oss i det här. Varför gör vi det? Det är den här arbetsmoralen i oss. Vi vill köra med fair-play, men vad gör vi nu när arbetsgivaren skiter i det?
Diskussionen är upprörd i fikarummet. De har via sin klubb begärt att Livs förbundsstyrelse ska ta ut dem i strejk, men något svar på sin begäran har de inte fått. Och det är bråttom. Arbetsgivaren har satt upp anslag och delat ut information som talar om att i januari kommer lönerna för så gott som alla chaufförer att sänkas.
– Kan en arbetsgivare göra så här, då är inte avtalen värda något, säger Tommy Granberg.
– Förbundet måste ta ställning. Det måste stödja oss, säger Tommy Kraft. Vi ska få hjälp när vi behöver det. Så är det bara.
Åsa Grath talar om att förbundet ställt sig bakom deras lönekrav och att nya kommer att läggas för de före detta Skogaholms-chaufförerna om företaget gör verklighet av att sänka deras löner. Men det går inte att göra något innan brottet har begåtts.

Arbetsdomstolen väntar
Om företaget står fast vid lönesänkningen kommer tvisten att hamna i arbetsdomstolen.
– Faran är att det tar långt tid innan det här är löst, säger Tommy Granberg. Jag har inte råd att förlora de här pengarna. Om ett företag får bära sig åt så här har facket spelat ut sin roll. Det blir en dominoeffekt. Här måste förbundet sätta ner foten. Vi vill att förbundet tar ut oss i strejk.
Några veckor efter mötet med chaufförerna ringer Åsa Grath och säger att det är på flera områden som arbetsgivaren, Cerealia Bakeries, attackerar arbetsvillkoren på bageriet.
Också anställningarna för inomhusarbetarna är trängda. Hon ser ett mönster. Företaget har för avsikt att sänka kostnaderna genom att reducera lönerna och införa osäkra anställningar. Ett stort antal heltidstjänster ska avskaffas och ersättas med deltider som jobbar en eller två dagar i veckan. Företaget har presenterat nya arbetsscheman och turordningslistor för uppsägningar.
– Vi har visat att företagets bemanningsplan är orealistiskt, säger hon. I praktiken innebär den att de löser produktionen genom att ringa in folk efter behov och det kan vi aldrig acceptera.