En allvarlig arbetsolycka förändrade livet för Anders Kling som därefter tvingades leva med dödsångest och ständig värk. Idag ter sig livet ljusare mycket tack vare att han fått beviljad livränta.
Det var på själva julafton förra året som han fick besked från Försäkringskassan att han beviljats livränta. Det var en välkommen julklapp.
– Jag hade ingen aning om att det kunde handla om så stora summor. Det är många som skäller på facket och som säger att man inte får något för pengarna. Det håller jag inte med om.
Anders Kling arbetar som montör på Findus i Loftahammar. Där har han reparerat och konstruerat maskiner sedan 2007. Det var våren 2011 som olyckan var framme.
– Jag skulle rätta till felet inne i en maskin som stod öppen. När jag böjde mig fram satte den plötsligt igång då motorskyddet inte fungerade.

Vi sitter på ett kafé i Valdemarsvik där vi träffats efter att han jobbat klart för dagen. Även om åren gått så plågas han av minnet av olyckan. Han har påfallande svårt att tala om den och hur han klämdes rakt över bröstkorgen i förpackningsmaskinen.
– Jag är kraftigt byggd vilket var min räddning, annars skulle jag ha krossats. Istället tuppade jag av, var borta i flera minuter. Mina arbetskamrater som rusade till undsättning trodde jag var död men när jag fick en örfil så kvicknade jag till, berättar han.
– En elektriker ingrep sedan och lyckades få loss mig ur maskinen. Jag förstår än idag inte hur han bar sig åt.
Anders var helt groggy när han vaknade till liv och kände en enorm smärta över bröstkorgen. Den känsla som han burit med sig efteråt är att han lämnade sin kropp och såg ljuset.
– Efter det har jag plågats av dödsångest.

Olyckan inträffade en onsdag. Efter att ha varit inne på sjukhuset och vänt var Anders tillbaka på jobbet måndagen därpå.
– Jag var totalt blåslagen och hade även en punkterad lunga. Men jag blev inte inlagd då det inte fanns mycket mer att göra än att ge mig smärtstillande.
Läkaren ville inte sjukskriva Anders utan uppmanade honom att sjukskriva sig själv om han behövde det. Anders som inte är den som stannar hemma i första taget valde att gå till jobbet. Sjukgymnasten sa också till honom att det var bra att snabbt börja arbeta för att övervinna rädslan.
– Jag har arbetat heltid sedan dess, men jag kunde inte fortsätta jobba treskift efter olyckan och inte heller ha beredskap var tredje vecka.
Anders har inget att klaga på vad gäller den rehabilitering som han fått genom företaget. Däremot var det sämre med stödet från den egna fackklubben vad gällde den ekonomiska ersättningen.
– Det svar jag fick var att det där var jag bra på själv. Jag var nästan på väg att gå ur facket på grund av bristen på hjälp och det bemötande som jag fick.
Nu flera år senare är han inte lika upprörd. Han menar på att mycket handlade om okunskap och att de förtroendevalda, som inte visste bättre, inte längre jobbar kvar.
– Jag har varit medlem i facket ända sedan jag började jobba 1974, först var jag medlem i IF Metall och därefter i Livs. Jag har alltid tyckt att det varit viktigt att inte åka snålskjuts på andra. Jag är glad att jag fortsatte att vara medlem och inte gick ur fast jag blev arg. Det har verkligen lönat sig.

Gång på gång betonar all den hjälp han senare fick från facket och att det viktiga var att få tag på rätt person. Han själv hade turen att komma i kontakt med lokalombudsman Maria Karlsson på ett medlemsmöte som Livsklubben höll på fabriken.
– Jag berättade för henne vad jag råkat ut för. Det ledde till att hon tog tag i det hela.
Det som Anders lagt sig vinn om var att arbetsolyckan blev anmäld men han visste inte vad han skulle göra efter det.
Han fick nu hjälp med att skicka in en ansökan om livränta till Försäkringskassan tillsammans med uppgifter från arbetsgivaren som styrkte inkomstbortfallet samt ett läkarintyg vad gäller sviterna efter arbetsolyckan, bland annat proppar i lungorna.

Anders visar mig beskeden om utbetalning som han fått från Försäkringskassan. Varje månad får han en summa som motsvarar inkomstbortfallet som han har på grund av att han inte längre kan jobba skift och ha beredskap.
Han har även fått ut ett engångsbelopp som täcker den inkomstförlust han haft innan beslutet om livränta fattades. Han konstaterar också att hans fall måste varit ganska solklart, det gick förhållandevis snabbt efter att ansökan skickats in. Det tog bara ett halvår tills han fick besked om att han beviljats livränta.
Han kan även komma att få ersättning från AFA Försäkring. Det som hägrar är att kunna gå i pension inom snar framtid.

Han fyller 64 år i sommar och ska nu gå till banken för att få hjälp att räkna på om det är möjligt.
– Jag tycker att jag gjort mitt. Jag har mått väldigt dåligt en längre tid men nu känns det äntligen som det vänder.