Flyktingbarn utnyttjas i thailändsk räkindustri

Blicken som möter oss är besvärad. Han är tio år, klädd i arbetskläder och utför samma jobb som de vuxna omkring honom. Barnarbete är förbjudet enligt thailändsk lag men ändå är det många flyktingbarn som arbetar istället för att gå i skolan, speciellt inom räkindustrin.

[Ur nummer: 09/2007] En stor del av den thailändska räkindustrin har koncentrerats till Samutsakornprovinsen, som ligger drygt en timmes bilresa från Bangkok. Det är en industri som ännu inte är fackligt organiserad.
Det är lummigt grönt. Husen ligger tätt, en del är bostadshus, en del är fabriker. Det är inte ovanligt att arbetarna bor på själva fabriksområdet. Utanför fönster och dörrar hänger kläder på galgar. Många trängs på liten yta.
Vägen blir smalare och smalare, fabrikerna mindre och mindre. En del är öppna mot gatan. Vi ser rakt in i produktionen, ser arbetare som sitter på golvet och rensar fisk eller skalar räkor. Det är många kvinnor, en del barn. Många är flyktingar, ekonomiska och politiska, från grannländerna, majoriteten kommer från militärdiktaturen i Burma.
De små är underleverantörer till de större fabrikerna. Handlare köper upp och fryser in räkorna som produceras i ett svårgreppbart nätverk.
Så kommer vi fram till den fabrik som Sompong Sakeaw vill visa upp som ett gott exempel. Allt beror givetvis på vad man jämför med. Han kommer från Labour right´s Promotion Network, LPN, en frivilligorganisation som rapporterar till FN:s organ för rättigheter i arbetslivet, ILO.
Sompong arbetar med att förbättra migrantarbetarnas situation och bekämpa barnarbete. Han är ansvarig för organisationens verksamhet i regionen.

Flyktingar från Burma
Det är ett hundratal arbetare anställda på den här fabriken. Deras huvudsakliga syssla är att skala räkor. Nästan alla som jobbar på fabriken kommer från Burma. Arbetsgivaren, Ampun Pothisan, säger att hon är engagerad i deras situation och även ömmar för deras barn. Hon har skänkt pengar för att förbättra förhållandena.
Hennes kontor ligger i anslutning till produktionen. Det går att följa arbetet genom ett fönster. På kontoret finns det gott om Buddha-statyer och även ett litet altare. På väggarna finns bilder av Ampun Pothisan tillsammans med Thailands kung och drottning. Bilder som har tagits i samband med de donationer som hon gjort.
Ampun Pothisan är 42 år och ensamstående mor till två barn. Hon startade fabriken för fyra år sedan, började med två tomma händer, tog banklån för att bygga den.
Hon säger att hon försöker ta bra hand om sina anställda, ett bevis för det är att de stannar kvar. Hon har tagit dem med på olika aktiviteter, visar oss stolt bilder på utflykter de gjort tillsammans.
Hennes fabrik är underleverantör av skalade räkor till större företag. Just nu har hon order från Indien som reexporterar hennes produkter till länder i Mellanöstern. Hon tar själv hand om skalet som används i kosmetika. Hon får 4 bath per kilo, cirka 80 öre.
Vi får ta på oss skyddskläder innan vi går in i produktionen. Samma noggranna livsmedelssäkerhet som i Sverige gäller i Thailand. Det är bra belysning, med ett fönster, högt i tak, men blött. Det är ungefär hälften män, hälften kvinnor som jobbar, många är par och de flesta bor på fabriksområdet. De har fri lunch och det är en syster till Ampun Pothisan som lagar maten. För bostaden betalar arbetarna 1 000 bath i månaden (200 kronor). De betalar henne också för det arbetstillstånd som krävs för att jobba i Thailand. Kostar totalt 4 500 bath (900 kronor) och betalas av under en längre period.

Få bryter för lunch
I Thailand arbetar de sex dagar i veckan, denna lördag är det dock något färre som jobbar, cirka 80 personer. Många av dem har varit igång och jobbat sedan tre på morgonen. Nu är det lunchtid men det är få som bryter för att äta, eftersom de jobbar på ackord, och varje paus innebär förlorade pengar. Det är rakt ackord, de får betalt per kilo och storlek. En som inte jobbat så länge tjänar cirka 170 bath om dagen (35 kronor), en som kommit upp i hastighet tjänar 250 bath (50 kronor).
Att skala räkor är ett riktigt pillergöra. Det är till exempel viktigt att stjärten är hel. Är den lilla spetsen av utgår inte full betalning. Tarmkanalen måste skäras bort. Räkorna kontrolleras noga. De vägs först efter att vattnet runnit av. Arbetsdagarna är långa, upp till tolv timmar är inget ovanligt, hur långa beror på tillgången på räkor. Ampun Pothisan har både en egen räkodling och köper av andra.

Två barn jobbar i fabriken
Ampun Pothisan gör inte något försök att dölja att två barn jobbar i fabriken. Det handlar om två barn till de anställda. Hon berättar att pojken, som är 10 år, bett om att få jobba för att bidra till familjens försörjning. Halvt på skämt halvt på allvar säger hon att de får gömma honom i en av plastbaljorna om polisen kommer. Enligt thailändska lag är barnarbete olagligt.
Trots hennes engagemang så förekommer ändå barnarbete på hennes fabrik, som ska vara ett gott exempel. Vi frågar Sompong Sakeaw efteråt på hans kontor hur han ser på det.
– De dåliga arbetsgivarna släpper inte in oss. Jag vet att hon inte vill ha barn som arbetar och de ska inte arbeta. De ska gå i skolan. Det är dock svårt för henne att säga nej, när det inte finns något bra alternativ för familjerna. Migrantarbetarna kan inte lämna barnen utan tillsyn när de arbetar.

Tryggare hos föräldrarna
Han förklarar att skolan som de har rätt att gå i ligger för långt bort. Då är det många gånger tryggare att tillbringa dagen med föräldrarna. Att säga nej till barnarbete är inte okomplicerat.
– Det går ju inte att sända tillbaka barnen till Burma, säger Sompong Sakeaw.
Han har jobbat med räkindustrins migrantarbetare i nio år. Hans organisation får stöd av ILO för att bekämpa barnarbete. Enligt honom finns det i Thailand cirka 70000-80000 barn under 15 år som arbetar. Inom räkindustrin förekommer ofta barnarbete.
– De stora företagen säger att de inte använder sig av barnarbete, problemet är att deras underleverantörer gör det. Barnen kan vara så unga som åtta år. Det finns 12-13 åringar som har anställningsförhållande och jobbar på samma villkor som de vuxna.
Kampen mot barnarbete är global. På FN:s världsdag mot barnarbete den 12 juni i år bildades ett nytt internationellt partnerskap för att avskaffa barnarbete inom jordbruket. IUL, livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack, är en av de sex organisationer som undertecknat samarbetsavtalet.

Rädda att bli avslöjade
De barn som jobbar i räkindustrin är ofta barn till migrantarbetare. I Samutsakorn-provinsen uppskattas antalet migrantarbetare till 200 000, varav 70 000 är legala. Problemet är att få känner till sina rättigheter. År 2005 fick migrantarbetarnas barn tillstånd att gå i skolan. LPN jobbar nu med att informera föräldrar och arbetsgivare om barnens rättigheter.
Även om föräldrarna vill att barnen ska gå i skolan är det som sagt inte lätt, om skolan ligger långt bort. Det kan också vara så att familjerna vistas illegalt i landet och är rädda för att bli avslöjade och därför inte släpper iväg barnen.
För ett hundratal barn mellan 12-15 år gamla och som inte går i skola ordnas undervisning i LPN:s lokaler. Varje söndag åker Sompong och hans kollegor runt och plockar upp barnen, cirka 20 åt gången. Barnen är ofta rädda för att bli tagna av polisen då de vistas illegalt i landet.
Migrantarbetarna har enligt thailändsk lag rätt att vara med i facket, men får inte bilda egna fackföreningar eller ha styrelseuppdrag. De får inte byta arbete utan skriftligt tillstånd från den arbetsgivare som de lämnar. Om de ändå byter jobb, eller kanske sparkas, kan de omedelbart bli deporterade såvida de inte inom sju dagar skaffar nytt arbete.
Det förekommer våld och slavliknande förhållanden. Arbetarna kan vara tvungna att köpa mat av sina arbetsgivare. De kan också vara mer eller mindre tvingade att hyra lägenhet eller rum av arbetsgivaren.
Om det är allvarliga kränkningar av rättigheter brukar Sompong resa till Bangkok för att diskutera med jurister eller andra organisationer som tillvaratar arbetarnas intressen.
Sompong berättar att det finns en diskussion i USA om bojkott av räkor från Thailand på grund av barnarbetet. Det är han ambivalent till. Industrin ger möjlighet för migrantarbetarna att försörja sig. Det viktiga är att göra Thailands regering uppmärksam på problemen, så att den erkänner att barnarbete existerar och börjar agera när de mänskliga rättigheterna kränks.