Stor offensiv för att alla ska få information om ”LO-paketet” innan beslut tas

Förslaget till nytt försäkringspaket väcker ingen entusiasm bland medlemmarna på Salt-mästaren i Mantorp. Avgiften är redan hög, menar flera av dem. Vi vill själva välja försäkringsbolag, framför andra.

[Ur nummer: 12/2004] Saltmästaren i Mantorp är den tredje arbetsplatsen som Louise Schelin och Jan Hyllander besöker en tisdag i början av november. De har vikt dagen för att informera om förslaget till nytt försäkringspaket, det så kallade LO-paketet. För 30 kronor i månaden erbjuds Livs medlemmar fyra försäkringar: fritidsolycksfall, en kollektiv hemförsäkring, barngrupplivförsäkring och tjänstegruppliv som är en kompletteringsförsäkring.

Louise Schelin och Jan Hyllander sitter i klubbstyrelsen på Cloetta respektive Swedish Meats. De ingår också i avdelningens insatsgäng som funnits sedan 1999. Totalt är de 17 fackligt aktiva som med jämna mellanrum besöker arbetsplatser för att diskutera fackliga frågor.

Nu är det LO-paketet som det mesta kretsar kring. Detta paket har diskuterats livligt inom Livs den senaste tiden. Målsättningen är att nå så många som möjligt av medlemmarna med information och få in synpunkter från dem under hösten.

Livs avd 9 Linköping har ambitionen att nå alla arbetsplatser med information om paketet, de små arbetsplatserna får brev och de med fler än tio medlemmar får muntlig information.

Senast den 30 november, strax efter mål&medels pressläggning, ska resultaten av diskussionerna och hur många medlemmar som nåtts redovisas till förbundet centralt. Om det finns ett stöd för försäkringspaketet så kommer förbundsstyrelsen till kongressen i maj 2005 att föreslå att det införs. Förhoppningsvis kommer man på detta sätt att undvika bakslag, som till exempel det då förbundet skulle införa kollektiv hemförsäkring för några år sedan, (se faktaruta).

Fullsatt i lunchrummet

Det är fullsatt i lunchrummet på Saltmästaren. Jan Hyllander inleder mötet med att berätta allmänt om vilka försäkringar som idag ingår i medlemsavgiften och vilka som tillkommer om förbundet säger ja till LO-paketet.

Frågorna låter inte vänta på sig.
– Får man välja om man vill ha dessa försäkringar eller inte? undrar en kvinna direkt.

Hon får då veta att om förbundet säger ja till paketet så kommer alla att omfattas. Alla betalar 30 kronor i månaden i höjd medlemsavgift från 1 januari 2006. Det är denna solidariska betalning som är själva idén. Genom att alla är med kan kostnaden för försäkringarna hållas nere.

– Jag tycker att vi betalar rätt mycket redan i fackavgift, speciellt med tanke på våra låga löner. Efter 18 års arbete här tjänar jag 94 kronor i timmen, säger en annan kvinna och fortsätter:

– De där 30 kronorna låter inte mycket men tillsammans med det som vi redan betalar så drar det iväg. Det känns som vi bara betalar utan att vi får så mycket tillbaka för pengarna.

Problemet är att de inte har någon fackklubb trots att det är en ganska stor arbetsplats där Livs har cirka 25 medlemmar. Här finns inte ens ett fackligt kontaktombud. Hon som tidigare hade det uppdraget jobbar inte längre kvar på grund av att hon råkat ut för en arbetsskada.

Många missförhållanden

Istället för försäkringar börjar medlemmarna diskutera alla missförhållanden som råder. Det är dessa som är viktigast och det är en skrämmande bild av arbetsplatsen som växer fram. Det handlar bland annat om oklarheter kring arbetstidens längd, oklarheter om skyldigheten att arbeta övertid, och framför allt frånvaron av systematiskt arbetsmiljöarbete.

Mest upprörande är också de brister i arbetsmiljön som de berättar om. För en månad sedan blev en arbetskamrat allvarligt skadad. Skyddet på en skivningsmaskin var inte tillräckligt och hon fick sina fingrar kapade.

– Hjälp oss! utbrister en av medlemmarna mer eller mindre desperat.

Louise Schelin och Jan Hyllander uppmanar dem att utse skyddsombud och att bilda klubb. Det är trots allt det bästa sättet att komma till rätta med problemen. De som ställer upp kan räkna med både utbildning och annat stöd från avdelningen.

– Det som oroar mig är hur jag kommer att bli behandlad av arbetsgivaren om jag blir fackligt aktiv. Kommer jag att bli utstött av dem högre upp? undrar en kvinna.

Hon får till svar att hon inte ska vara rädd. Det finns lagar som ska förhindra att fackligt aktiva förföljs.

– Något måste göras. Det finns så mycket som inte stämmer här, hörs en annan röst.

Efter en stunds diskussion är det till slut två av kvinnorna som ställer upp som skyddsombud. Efter viss övertalning kan de även tänka sig att bilda interimstyrelse tillsammans med en manlig arbetskamrat som anmäler sitt intresse.

Sammantaget blev det inte så mycket diskussion om förslaget om försäkringspaket. Denna fritidsfråga är inte den mest angelägna.

– Förmodligen hade de varit betydligt mer positiva om det funnits en klubb och de känt att de fick något för medlemsavgiften. Men som det nu var kände de att de bara betalade utan att få något tillbaka och dessutom rådde en rad missförhållanden på deras arbetsplats, konstaterar Louise Schelin och Jan Hyllander när de efteråt summerar sina intryck av mötet med medlemmarna på Saltmästaren.