Tyska facket varnar för den nationalistiska högern

Nr 4/2019

-Vi som fackförening måste säga att de har fel, den nationalistiska högern har fel. Jag är missnöjd med hur Europa-facket har agerat. Vi måste bli mycket kraftfullare och tydligare, säger Peter Schmidt, internationellt ansvarig på det tyska livsmedelsarbetarefacket NGG.

Det är från Bryssel som Peter Schmidt kommer. Där är han ledamot i en EU-kommitté för ekonomiska och sociala frågor. Det är viktigt tycker han att han som facklig ledare blir synlig.
Under en paus på region Syds kickoff i Höör får jag en intervju med Peter Schmidt som menar att vårens EU-val den 26 maj kan bli en vändpunkt.
– Historikerna kommer att säga att det var avgörande för Europas utveckling. Det kommer att handla om möjligheten att utveckla EU utifrån den grund som det bildades på eller reducera EU utifrån nationalistiska behov.

Hans syn stämmer väl överens med de svenska socialdemokraternas som vill göra EU-valet till ett ställningstagande mot högerextremism.
Han är medveten om EU:s demokratiska brister, de krångliga beslutsvägarna och det låga valdeltagandet, framförallt arbetare som inte röstar. Han menar att de fackliga ledarna också har bidragit till detta.
– Som fackliga ledare har vi inte varit tillräckligt tydliga om varför EU med sina demokratiska brister är användbart och nödvändigt för oss och våra medlemmar.
Peter Schmidt har flera internationella uppdrag. Det kanske viktigaste är att han leder Nestlés företagsråd (EWC), vilket innebär att han samordnar förhandlingarna med arbetsgivaren.

Nestlé är världens största och mäktigaste livsmedelsföretag. I Sverige äger det kaffevarumärket Zoégas som är marknadsledande. Kaffet produceras i rosteriet i Helsingborg, där den svenska delen har sitt säte. Men huvudkontoret ligger i Schweiz.
Ur facklig synvinkel finns det ingen skillnad mellan det som händer på europeisk nivå och inom de olika länderna, menar Peter Schmidt.
– Det är alltid samma situation. Alla kämpar för sitt levebröd. Men för facket handlar det alltid om solidaritet. Vi måste från början klargöra det för varandra att alla medlemsförbund måste kämpa tillsammans.
Han tar Nestlé som exempel på en lyckad gemensam aktion. Förra året lade företaget ner fabriker i Europa och flyttade om produktion.
För att stödja kamrater i de länder där fabriker skulle läggas ner bestämde Nestlés företagsråd att den som tjänade på det, de som fick nya produkter, de skulle aktivt stödja de kamrater som jobbade på fabriker som stängdes.
Bland annat skulle ett kafferosteri i Tyskland stängas och produktionen flyttas till en fabrik i Portugal. De portugisiska arbetarna deklarerade då inför sin lokala Nestléledning att man inte kommer att ta emot några produkter från Tyskland förrän deras tyska kollegor sagt ja till det.
– Det innebar inte att den tyska fabriken blev kvar, men att de tyska kamraterna fick en bättre förhandlingsposition.
Under nästan tio år har Peter Schmidt varit ordförande i Nestlé-facken och han tycker att man lyckats bygga upp en stark solidaritet mellan medlemsförbunden. I denna solidaritet ingår gemensamma aktioner som protestmöten, övertidsblockader och strejker.

• Hur ser de lagliga möjligheterna ut för det?
– Dessa har vi inte. Men det kan inte hindra oss. Vi måste bygga politiska strategier, solidaritet. Vi måste kämpa tillsammans. Någon annan möjlighet har vi inte.
För 25 år sedan fanns det olika sociala modeller i Europa, den svenska modellen, den tyska modellen, den holländska modellen och så vidare, men det gör det inte längre. Det är ett passerat stadium, menar Peter Schmidt.
Den ekonomiska ojämlikheten, de osäkra jobben och de dåliga pensionerna finns numera i alla EU-länder och klyftorna inom länderna ökar.
Peter Schmidt talar om behovet av att föra en gemensam kamp och vilka möjligheter till det som finns inom EU.
– Det är därför jag är här på Livs möte. När det blir konflikt måste jag ha kontakter, så att jag kan säga att vi kan stödja er eller ni kan stödja oss. Vi behöver bygga fungerande internationella nätverk.
En sektor inom vilken arbetsvillkoren kollapsat är köttindustrin, vilket också påverkar Sverige, eftersom det billiga importköttet slår undan benen på seriösa producenter.

Ur det tyska perspektivet berodde sammanbrottet på den tyska socialdemokraten Gerhard Schröder som i början av 2000-talet genomförde en nyliberal politik, kallad Agenda 2010. Den tyska arbetsmarknaden avreglerades och det blev fritt fram för löne-dumpning och social dumpning.
Från Rumänien och Bulgarien kom migranterna som var beredda att ta jobb i slakterier och styckningsanläggningar för 3–4 euro i timmen. Arbetskraften inom köttindustrin och även inom hotell och restaurang byttes ut.
– Det populistiska svaret på detta vore att stänga gränserna, men det löser inte problemet, eftersom den enda långsiktigt hållbara lösningen är att få upp levnadsstandarden i de länder som migranterna kommer från. Så har också skett i till exempel Polen.
Genom en opinionskampanj lyckades NGG-facket få till stånd en politisk lösning som innebar att det tyska parlamentet lagstiftade om minimilöner. När organisationsgraden inom sektorn föll var det fackets enda sätt att upprätthålla anständiga levnadsvillkor.

Han menar att arbetarklassen inom hela EU befinner sig i en sådan utsatt situation att gemensamt handlande måste till stånd och han varnar för att låta den nationalistiska högern rasera de gemensamma, demokratiska institutioner som byggts upp.
– Vi behöver diskutera, samla medlemmar till möten i fabrikerna. Vi behöver förklara för folk att rösta på extremhögern är att motverka våra rättigheter. Detta är viktigt att vi förklarar, särskilt för våra ungdomar.

Relaterade artiklar