– Vi är medvetna om att det är en helig sak som vi har gett oss på. Det här är en mycket känslig fråga för styckarna. Men vad vi gör är att vi tar bort hetsen, vi ändrar helt enkelt spelreglerna. Vi vill att bra kvalité och bra arbetsmiljö ska gå hand i hand, säger Mats Ehn, projektledare för BESS på Swedish Meats i Uppsala.

[Ur nummer: 02/2003] Omläggningen i nötstycken innebär att arbetarna sammantaget kommer att producera mindre kvantiteter än tidigare. Företaget har därför fått anställa fler styckare. Kan man denna väg komma tillrätta med kostnaderna för de många sjukskrivningarna så är denna satsning ändå lönsam i längden, menar Mats Ehn.
* Hur har styckarna reagerat?
– Den kritik som förts fram har handlat om deras frihet, att de vill kunna stycka så mycket de vill.
* Vad har ni svarat?
– Att det gäller att titta längre fram, att det handlar om livslön. Vad händer om tio år? Jag har själv ett förflutet som slaktare. I min ungdom så trodde inte jag heller att man kunde drabbas av arbetsskador. Nu vet jag bättre, jag har sett en del exempel.
Från företagets sida ser man bara fördelar med den nya styrningen av produktionen. En gammal tvistefråga har varit att styckarna jobbat som mest på morgonen vilket fått konsekvenser för paketeringen som fått mycket stor arbetsbelastning under tre till fyra timmar men nu har arbetet där planats ut.
– Vi har haft en extrem ojämnhet i produktionen och det som nu görs är ett sätt att få ett jämnare tempo och på så sätt en bättre arbetsmiljö i både styckning och paketering, säger Ari Lindström, arbetsstudietekniker.
Han har varit inblandad i de kalkylstyckningar som genomförts för att komma fram till om styckarna klarar av de mål de satt upp i måldialogen med sin produktionsledare. Både kvalité och bra arbetsmiljö för den enskilde har vägts in.
Projektledare Mats Ehn konstaterar att företaget genom de åtgärder som nu görs är på god väg att uppfylla de krav som arbetsmiljöinspektionen ställt.
– Arbetsmiljöverket kommer att följa upp vårt arbete noga. Och den 15 augusti i år sker den första avstämningen.
När det gäller ackordslönen (av företaget kallad premielön) så utgör nu den rörliga delen 30 procent av lönen vilket är vad inspektionen krävt. Inom koncernen har det talats om en rörlig del på 20 procent men i Uppsala är det inte aktuellt.
Däremot kommer det att göras ytterligare satsningar för att förbättra ergonomin i styckningen. Företaget planerar att låta videofilma varje enskild styckare. Det ska ske under innevarande år och pengar är budgeterade för detta ändamål. Tanken är sedan att styckarna, med filmen som underlag, tillsammans med en sjukgymnast ska gå igenom hur de arbetar. Det ska ske först på nöt-sedan på grisstyckningen. Det här med filmning är också ett önskemål som styckarna själva fört fram.
* Vad säger du om den oro som styckarna gett uttryck för?
– Vi har haft särskilda möten med dem. Men man vet vad man har och trivs med det och så kommer vi och petar i vad de gör. Jag kan förstå att de reagerar. Men vi har lagkrav på oss att skapa en bra arbetsmiljö. Konflikt vill jag inte kalla det men vi är inte helt överens.
* Vad är kvar att göra?
– Vi har infört lönemall, måldialog och invägning jämnt fördelade över dagen, det var de stora punkterna och dessa måste nu finslipas. Återstår gör sedan att införa rotation i styckningen men hur det ska gå till är ännu inte klart. Det är ju så med nya system att allt inte är klockrent från början, säger Mats Ehn.
Han berättar att det svåra just nu är att komma överens med styckarna om införandet av bäckenbensdragare. Tanken är att bespara styckarna det momentet genom att benet dras ut mekaniskt och att det blir mer hygieniskt. Men styckarna är helt emot denna förändring.
– Jag har svårt att förstå deras motstånd. Poängen är att arbetet blir mindre tungt eftersom dragaren gör jobbet. Det här är inget som vi direkt tjänar pengar på. Det som står i centrum är arbetsmiljön.
Han säger också att spetsryggsåg och bäckenbensdragaren är de få automatiseringar som går att göra när det gäller styckning.
* Men styckare jag talat med hävdar att de måste skära mer kött för att tjäna samma peng då delar utan ben väger mindre.
– Det var nytt för mig. Som jag ser det måste lönesättningen på denna punkt självklart revideras.
* Hur långt har ni i Uppsala kommit jämfört med andra anläggningar inom Swedish Meats?
– Vi var först ut med jämn styckning över dagen, först med biffstock, först med spårbarhet tillbaka till varje styckare. Men det har inte bara handlat om lönesystem utan även arbetsprocess och det tycker jag att våra styckare ställt upp bra på. Ryggbiff och filé lossar de separat och här har de varit behjälpliga med sina yrkeskunskaper, säger Mats Ehn och fortsätter:
– Jag tycker att systemet börjar arta sig. Det fungerar riktigt bra trots att vi fått en lägre produktivitet. Men kvalité och arbetsmiljö är också något oerhört viktigt.