mål&medel besöker Livsklubben på Abba Seafood i Kungshamn – motståndsnästet framför andra vad det gäller obligatorisk, kollektiv hemförsäkring.

Här längs den bohusländska kusten var nej-rösterna som starkast 1996 och 1997 när Livs först klubbade ett ja till försäkringen och därefter rev upp beslutet efter namninsamling och extrakongress.

[Ur nummer: 02/2005] Klubbordföranden Mona-Lisa Jagstedt har samlat åtta medlemmar för att diskutera det nya försäkringsförslaget. Några, som hon själv, är positiva till LO-paketet. Andra, som Leif Lorentsson, initiativtagare till namninsamlingen 1996, är negativa.
Samtalet handlar om solidaritet och demokrati. Alla kan enas om att hemförsäkringsfrågan borde avgöras genom medlemsomröstning. Ett beslut taget med direkt demokrati är möjligt att acceptera.

Leif Lorentsson: – Jag menar att det är ett svek mot den fackliga demokratin att återigen föreslå en kollektiv hemförsäkring. Någon gång måste vi respektera ett beslut, det har bara gått åtta år sedan extrakongressen.
Mona-Lisa Jagstedt: – Det här försäkringspaketet är en gemensam lösning för alla LO-förbunden. Beslutet togs på LO-kongressen. När det därefter kom en motion till vår kongress om att vi skulle ansluta oss måste vi ju ta ställning till det.

Inte samma försäkring
Leif Olofsson: – Är det exakt samma försäkring som de föreslår idag?
Leif L: – Nej, det är det inte. Den här är bättre. Den ger ökat rättsskydd för de familjer som får dubbla försäkringar. För den som vill driva en rättslig process är ökat rättsskyddet nödvändigt. Men det är helt fel att bara några ska få den möjligheten. Det är inte solidariskt.
Mona-Lisa: – Men det är en bra början. Då kan vi driva det gentemot Folksam. Vi kan säga till våra representanter i bolaget att vi tycker att det är viktigt att rättsskyddet höjs, inte bara för de familjer som har flera LO-medlemmar med försäkringen, utan för alla.
Ing-Marie Cassler: – Det är poängen med att vi har ett eget bolag. Vi kan driva våra egna frågor.
Leif L: – Det är en romantisk syn.

Försäkringen kan bli dyrare
Viveca Hellberg: – En hemförsäkring för 360 kronor om året tror jag är rent önsketänkande. Det kommer inte att stanna vid det. Vi tog Folksams grupplivförsäkring, för att den var så billig, men det dröjde ju bara en liten tid så höjde Folksam premien. Vad säger att det kommer att stoppa vid 30 kronor i månaden? Jag tror inte det.
Leif L: – Jag tror att det är ett jäkligt bra försäkringspaket, men det är inte det som är det viktiga i det här, utan det är argumenten från 1996. Det är inte rätt att vi som inte vill ska tvingas betala andras försäkringar.
Mona-Lisa: – Det är ju så att många ungdomar inte tänker på det här med försäkring. När man är ung prioriterar man andra saker.
Leif L: – Vad är solidaritet? Är det bara att ställa upp? Är det inte också att själv ta ett ansvar. Om vi utsträcker det kollektiva till att gälla allt, också hemmet och privatlivet, då tar vi från folk deras eget ansvar.
Mona-Lisa: – Hemförsäkring hör till grundtryggheten, det är inte fel att vi värnar om den gemensamt.
Ing-Marie: – Vi har ju många kollektiva försäkringar som gäller arbetet. Jag förstår inte vad som är problemet.
Viveca: – Det här gäller mitt hem. Det är skillnaden. Alla lever på olika sätt. Någon kanske väljer att bo hemma hos mamma. Då ska inte han eller hon behöva betala en kollektiv hemförsäkring. Fackavgiften har gått upp. Jag skulle personligen inte tänka mig gå ur i fall det blir ett ja till den, men jag vet andra som sagt att de kommer att göra det.
Leif L: – Det som händer när man blir missnöjd med Folksam är att man går ur facket. Jag tror inte att vi har råd med den här debatten. Vi måste fråga oss vem vi ska värna. Är det Folksam eller är det Livs? Med en obligatorisk hemförsäkring känner sig många medlemmar maktlösa. Det är ett svek att ta upp frågan igen.
Ove Olsson: – Jag tycker att det är solidariskt att skapa en lösning som täcker alla. Det handlar om var och ens grundtrygghet.
Viveca: – En hemförsäkring ska inte tvingas på en. Facket ska inte lägga sig i något som rör mitt privatliv, något som gäller mitt hem.

Bättre med lika för alla
Ing-Marie: – Jag tycker också att vårt försäkringsbolag är jättebra här i Bohuslän, men jag tror ändå att vi skulle vinna på att ha en försäkring som är lika för alla. Vi har haft medlemmar som inte velat gå över till Livs för att de då måste tänka på att skaffa sig en egen hemförsäkring. De stannar hellre kvar i Kommunal och Grafiska som har hemförsäkringar.
Leif L: – Har ni inte märkt att det också finns många som tycker att det är positivt att vi i Livs inte har någon kollektiv hemförsäkring. Att man inte tvingar den på någon.
Mona-Lisa: – Nej, det har jag inte gjort. Jag har aldrig hört någon som sagt att den kan tänka sig gå med i Livs för att förbundet inte har någon kollektiv hemförsäkring. Jag är ledsen, men det har jag aldrig hört.

Man kan ha två försäkringar
Anders Lorentzon: – Det är ju faktiskt möjligt att ha två försäkringar. Vi har det i vår familj. Jag vill inte avsäga mig min försäkring i BSB, Bohusländska strandlägenas försäkringsförening. Ringer jag till min nuvarande skadereglerare är han hemma hos mig på en halvtimme. Det är inte samma sak med Folksam. Min fru är med i Kommunal och hon har en obligatorisk kollektiv hemförsäkring. Vi har ändå kvar vår försäkring i BSB. Jag kan se att andra tjänar på det. Att det är bra för hela kollektivet, man måste tänka på allas grundtrygghet.
Leif L: – Jag är tveksam till allt som vi ska sälja i solidaritetens namn.
Ing-Marie: – Min blivande svärson säger att han går med i facket bara för att få en billig hemförsäkring. Så är det för vissa ungdomar. De vill ha lättast möjliga lösning.
Leif L: – Det är ju inget skäl för att vi ska säga ja. Felet är att den kollektiva försäkringen tar ifrån oss vårt eget ansvar.
Leif O: – Jag tror att det kan var svårt för våra kongressombud att rösta. Jag menar att frågan borde avgöras med en medlemsomröstning. Det är det mest demokratiska sättet. Det är som riksdagsval. Var och en har möjlighet att använda sin rösträtt.
Leif L: – Det kan jag hålla med om. Det får inte bli så att medlemsopinionen körs över igen, så som skedde 1996. Jag vill säga att vi har kvar våra adresser och nätverk så vi kan sätta igång en ny namninsamling för extrakongress och då blir Livs verkligen
historiskt.

Jag gillar inte Folksam
Leif O: – Om det efter en medlemsomröstning blir ett ja, då accepterar jag det. Men jag kommer fortfarande att behålla mitt nuvarande bolag. Vad det gäller Folksam är jag helt emot det bolaget. Jag har dåliga erfarenheter av det. Det är mitt personliga ställningstagande. Men jag kan se att själva paketet är bra för många ur trygghetssynpunkt. Jag kan alltså tänka mig att hjälpa andra som inte har råd, men då ska det göras tydligt, att jag skänker 30 kronor i månanden, som en solidaritetspeng till Folksam.