Det blev inte en så kraftig nedgång i den fackliga organisationsgraden som Anders Kjellberg, professor i sociologi, befarat. Tvärtom verkar den planat ut. Problematiskt är dock att utrikes födda arbetare i allt högre grad än svenskfödda väljer bort att vara med i facket.

Det framgår av rapporten Den svenska modellen i en oviss tid som Anders Kjellberg författat på uppdrag av Arena Idé.
För Livs del blir detta extra tydligt. Mellan 2006 och 2019 tappade Livs 37 procent av medlemmarna (minus 13 600) och förbundet har idag en organisationsgrad som ligger på cirka 65 procent.
– Jämfört med andra industriförbund sticker Livs ut med lägre facklig organisering, säger Anders Kjellberg.
I rapporten står att läsa att antalet sysselsatta livsmedelsarbetare inte förändrats nämnvärt. Hela medlemsminskningen kan tillskrivas sjunkande organisationsgrad. Det innebär att Livs har en lägre organisationsgrad än de andra industriförbunden men likafullt högre än LO-genomsnittet som ligger på 60 procent.
Det hjälper inte att Livs rekryterar väldigt många nya medlemmar, utflödet har varit ännu större till följd av att många lämnar branschen.
– En bidragande orsak till Livs låga organisationsgrad kan vara att det är svårare att organisera utrikes födda arbetare och att dessa har ökat inom livsmedelsindustrin, förklarar Anders Kjellberg.
Idag uppgår de utrikes födda till 42 procent av medlemskåren vilket nästan är en fördubbling sedan 2005, se tabellen nedan. Det innebär att Livs tillhör de förbund inom LO som har störst andel utrikes födda medlemmar, ligger på tredje plats efter Hotell & Restaurang (47 procent) och Fastighet (45 procent).

Problemet är att organisationsgraden bland utlandsfödda utvecklats mer negativt än bland infödda svenskar. Sedan 2006 har den fackliga anslutningsgraden sjunkit dubbelt så fort bland utrikes födda jämfört med inrikes födda, räknat i procentenheter.
Det här är oroande, anser Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och inte alltid kunskap om svensk arbetsmarknad. De jobbar inom sektorer med låg organisationsgrad och dåliga villkor. Dessutom talar mycket för att hela den framtida sysselsättningsökningen kommer att gå till denna grupp. Om inte facken lyckas med sin medlemsvärvning kommer det att bli svårt att höja organisationsgraden vilket är bekymmersamt för facken men även för den svenska modellen.

För att vända utvecklingen, betonar Anders Kjellberg, att det krävs att facken i större utsträckning än idag prioriterar medlemsrekrytering och facklig aktivitet på arbetsplatserna. Inte minst gäller det utrikes födda och i synnerhet nyanlända.
– Det handlar inte bara om att rekrytera dem. Det är viktigt att de utrikes födda dras in i det fackliga arbetet och att det avspeglar sig i organisationen genom att de får uppdrag.
Anders Kjellberg har forskat i många år om fackliga organisationer och partsrelationer ur ett historiskt och internationellt perspektiv. Han har också varnat för vad som händer om organisationsgraden sjunker allt för mycket, att det skulle slå mot svensk ekonomi och samhällsutvecklingen.

För ett år sedan var han allvarligt bekymrad då det såg ut som en kraftig nedgång i organisationsgraden åren 2017–2018.
– Siffrorna visade sig vara felaktiga, det skedde snarare en utplaning. SCB hade outsourcat sina arbetskraftsundersökningar till ett privat företag vilket ledde till fel i denna statistik.
Dessutom visade det sig senare att organisationsgraden för arbetare endast gick ned obetydligt mellan 2018 och 2019. Det har också lett till att Anders Kjellberg fått revidera sin tidigare framtidsprognos.
– Kurvan pekar fortfarande nedåt men inte så mycket som tidigare.
Glädjande är att den positiva utvecklingen håller i sig, inte minst under coronakrisen har allt fler valt att gå med i facket. Under mars och april ökade medlemsantalet med 60 000 netto.
– För LO:s del handlade det om en ökning med 20 000 medlemmar vilket är något nytt på LO-sidan där man gått back en längre tid.