”Vi försöker få fler att börja odla”

Att odla för husbehov blir allt vanligare. En av dem som länge varit fritidsodlare är Raija Heiskanen som jobbar på Marabou i Upplands Väsby.
En av de första riktigt varma dagarna i maj träffar jag Raija Heiskanen efter jobbet. Hon tar sin cykel och gemensamt promenerar vi till hennes kolonilott som ligger på fabriksområdet, bakom det stora höglagret. Totalt handlar det om ett 50-tal odlingslotter som anställda på Marabou i Upplands Väsby har till sitt förfogande.
Det var en arbetskamrat som för 20 år sedan tipsade henne om möjligheten att få tillgång till en egen odlingslott.
– Jag hade tur för det fanns en ledig lott, annars var det kö på den tiden.
Så är inte längre fallet. Idag finns det många lediga lotter, ungefär en tredjedel av dem ligger i träda. Det skvallrar presenningarna om som täcker marken lite här och där.
– Vi försöker få fler arbetskompisar i produktionen att börja odla men det är inte lätt. Ett problem är att många lider av värk i armar och nacke. De orkar helt enkelt inte hålla på med trädgårdsarbete som kan vara ganska så tungt. Jag känner också av jobbet men har trots allt klarat mig ganska bra.
Vi slår oss ner vid ett av borden som finns på koloniområdet. Det är tyst så när som på tågtrafiken i fjärran och fågelsången. Raija är tillsammans med en annan odlare ansvarig för odlingarna. Det innebär att de hjälps åt att tömma soptunnor och sätta upp olika anslag med information. De har också namn och telefonnummer till alla odlare.
– Vi hjälps alla åt att sköta om området.

Hon jobbar i tillverkningen av pralinaskar. Den här dagen har det också ingått städning på slutet. Hon har jobbat totalt 40 år på Marabou. Hon började på fabriken i Sundbyberg 1971 när hon flyttade från Finland till Sverige. Året efter började hon på fabriken i Upplands Väsby som då var nybyggd.
– Det är inte mycket som är sig likt från den tiden, säger hon med viss vemod i rösten.
När hon började var Marabou ett familjeföretag. Idag ägs chokladfabriken av Mondelez (f d Kraft Foods) som har fabriker över hela världen, bland annat i Egypten och Tunisien där det globala yrkesfacket IUL anklagar företaget för människorättsbrott.

Odlandet tar mycket av hennes fritid i anspråk. På våren försöker hon komma förbi så ofta hon kan efter jobbet, det vill säga de veckor som hon jobbar dag, när hon jobbar kväll blir det mer sällan.
– Att jobba i trädgård ger både träning och frisk luft. Jag mår bra av det.
Hon odlar framför allt potatis och grönsaker och hon har också bärbuskar på sin lott. Det är ett prydligt land hon har. Det syns att det är mycket jobb nedlagt på att hålla raderna rena från ogräs. Hon brukar också vända jorden ett par gånger om året.
– Jag är nästan självförsörjande på hösten. Det blir mycket som jag själv odlat som jag äter hemma, säger hon och tillägger:
– Jag höll på att glömma det viktiga, jag odlar även blommor!
Är det bra väder brukar hon stanna till ett par timmar innan hon cyklar hem. Det är ett sätt att koppla av och ofta umgås hon med någon över en kopp kaffe. Alla känner varandra väl och de har en fin sammanhållning. De byter också växter med varandra. Hon har precis fått tomatplantor av en arbetskamrat, det har hon inte odlat tidigare.
– Det ska bli spännande att se hur det går.