”Arbetarrörelsen har ryckts isär”

Nr 3/2022

Mål & Medels tidigare chefredaktör Bror Perjus drev tidigare idén om en gemensam dagstidning. Foto: PRIVAT

Bror Perjus växte upp på ett
fattigt småbruk i Jämtland. Politiskt engagemang och arbetarrörelsen skulle bli hans drivkraft i arbetet. Han tycker att den svenska fackföreningsrörelsen är unik. 

– Men i dag är den i kris, LO är splittrat och försvagat, säger han.

Bror Perjus var chefredaktör på Mål & Medel under 28 år, fram till 2002 då han gick i pension. Eftersom tidningen fyller 100 år i år så jag ringer jag upp honom och bokar en intervju tre dagar senare. När vi hörs igen så har han – som den publicist han är – redan skrivit delar av intervjun. 

Det handlar till stora delar om saker som alltid legat honom varmt om hjärtat: Internationell facklig kamp och solidaritetsaktioner. Som strejken vid Unilevers fabriker i Sverige till stöd för en facklig aktivist i Sydafrika som fick sparken 1976. Och om den fackliga aktionen i början av 1980-talet som stoppade försäljningen av Coca-Cola i Sverige på grund av att en rad fackliga ledare i vid en Coca-Cola-fabrik i Guatemala mördades. 

Under sin tid som chefredaktör kunde Bror Perjus till stor del ägna sig åt att debattera, opinionsbilda och bedriva ett utåtriktat arbete.

– Det berodde mycket på att jag under nästan alla år jobbade sida vid sida med Jan-Eric Jansson, som också tog över som chefredaktör när jag slutade. Jan-Eric är en lysande journalist och skötte tidningen på ett väldigt bra sätt, vilket gjorde att jag kunde lägga mycket tid på opinionsbildning. Jag skrev också debattartiklar för många andra tidningar, berättar han.

Bror Perjus växte upp i Tandsbyn, en liten by strax söder om Östersund. Pappan var stabbläggare och mamman ”skötte korna och barnen” på det lilla jordbruket.

– Det var ett fattigt hem, förstås. Jag fick jobb på Tandsbyns tryckeri och när jag hittade en annons där Östersund Posten sökte en ”skrivkunnig yngling” så ringde jag upp redaktionschefen och fick komma på intervju.

1964 klev Bror Perjus in på redaktionen i Östersund och hade fått jobb som volontär – med sjuårig folkskola och ett jobb på tryckeri som bakgrund. Han arbetade sedan på centralredaktionen i Östersund
och på flera av tidningens lokalredaktioner. 

Bror Perjus tyckte att han behövde lite mer bildning och sökte efter tiden på Östersundsposten till Forsa folkhögskola i Hälsingland.

– Jag gick där i tre år och efter det läste jag statskunskap i ett par terminer på Stockholms universitet. Det var väl ungefär då jag upptäckte att jag hade varit på fel tidning – ÖP hade en fantastiskt fin personalpolitik, men det var trots allt en högertidning.

För socialdemokrat är han, i själ och hjärta. Därför blev det reporterjobb på Norrländska socialdemokraten, och efter det Västgöta-Demokraten i Borås. Där hade han titeln facklig redaktör och skrev ledare och artiklar om fackliga frågor.

Efter jobbet som redaktör i Borås hamnade Bror Perjus på Byggnadsarbetaren som biträdande chefredaktör, och 1974 fick han jobbet som chefredaktör på Mål & Medel.

Det finns många historier att berätta om under Bror Perjus tid på Mål & Medel. Bland annat träffade han Lech Walesa när den stora strejken på Leninvarvet i Gdansk i Polen hade inletts 1980. 

– Journalisten Charles Kassman, SSU-aren Ola Frithiofsson och jag skickades av Olof Palme i hemlighet till Gdansk, där vi träffade och diskuterade med strejkledaren Lech Walesa om hur svenskt stöd
skulle kunna organiseras, säger Bror Perjus. 

Han är glad att han under 28 år som chefredaktör levde med en redaktion som kunde bedriva självständig journalistik. Det viktigaste var villkoren för livsmedelsarbetarna. Men också näringspolitik, välfärdsfrågor och sociala frågor. 

Han menar att tidningarnas självständighet är en viktig del av fackförbundens styrka.

– I praktiskt taget alla fackföreningstidningar är chefredaktören ansvarig utgivare och har rätt att bestämma vad som står i tidningen. Och i det är fackförbundspressen i Sverige tämligen ensam i sitt slag, både i Norden och globalt. 

Bror Perjus drev också idén om en stor facklig dagstidning.

– Jag tyckte att alla fackföreningstidningar borde slås samman och att LO borde ge ut en dagstidning. 

I dag är fackföreningsrörelsen försvagad och LO är splittrat, menar Bror Perjus.

– Arbetarrörelsen har ryckts i sär av vinstjakten och de ekonomiska klyftorna i samhället har ökat. Det avslöjas nu årligen av LO-ekonomerna som nyligen visat att det idag går 65 arbetarlöner på en toppdirektörs lön. Jag tycker att man för lättvindigt har släppt fram bemanningsföretagen och gig-ekonomin med allt fler som står utanför facket. 

Relaterade artiklar