”Arbetsmiljön har förändrats jättemycket”

Praktisk arbetsmiljö och kompetens är två viktiga frågor för Annika Persson. Foto: Krister Hansson

Hon har varit livsmedelsarbetare i hela sitt yrkesliv. Men när Atria nästa år flyttar produktionen från fabriken i Malmö säger mångåriga klubbordföranden Annika Persson adjö till arbetslivet. 

Annika Persson började arbeta på charkföretaget Lars Jönsson i Malmö 1973.

– Jag var 17 år när jag började. Jag fortsatte jobba där och jag är som jag är och blandar mig i och var glad för att ställa frågor. Till slut var det någon som frågade mig om jag ville vara klubbordförande. Det var 1994, säger Annika Persson.

När Lars Jönsson och några andra charkföretag slogs samman och 1998 gick in under Samfood AB blev Annika Persson vice ordförande där. Sedan tio år tillbaka är hon klubbordförande på det som i dag är Atrias fabrik i Malmö.

Hon menar att det fackliga arbetet stärkt henne som person.

– Man bygger upp sin självkänsla och självförtroendet, men det tar lite tid. I början är man lite blyg.

Med nästan 50 år som livsmedelsarbetare har Annika Persson ett visst perspektiv när det gäller hur arbetet har förändrats under åren. Och mycket har hänt, menar hon.

– När jag började var det mycket handarbete. Man gjorde allting för hand. Arbetsmiljön har förändrats jättemycket. Nu är ju allting helautomatiskt.

En annan förändring är arbetstiderna.

– Nu jobbar man hela dygnet. Det gjorde man inte på den tiden. Och så var man fri alla helger. I dag är jobbet i gång sju dagar i veckan.

• Är det något du saknar från arbetsvardagen från förr?

– Ja, gemenskapen. Vi hade jätteroligt och man höll ihop på ett annat sätt. Vi kunde prata med varandra och vi hade pauser ihop. Det var inte den stress som det är i dag. Det kan jag sakna. I dag är det nästan att du sitter ensam på pauserna för maskinerna ska gå hela tiden. Så var det ju inte på den tiden.

Närheten till ledningen är också en skillnad jämfört med tidigare.

– Förr hade du ju direktören på plats och du hade en helt annan diskussion på arbetsplatsen. I dag har du direktörerna på andra orter flera mil bort. Det blir inte samma sammanhållning.

Annika Persson har också haft uppdrag regionalt som förtroendevald i dåvarande Livs avdelning 5 och även senare när det blev Region Syd.

• Vad har du lärt dig under det här mångåriga fackliga arbetet?

– Den största lärdomen är att man måste våga stå upp mot arbetsgivaren.

• Vad tycker du att Livs ska fokusera på för frågor framöver?

– Arbetsmiljön är det viktigaste. Jag tycker att man ska gå in mer på arbetsmiljön nere nära miljön på ett riktigt sätt, alltså det praktiska och inte det teoretiska. Om jag får vara ärlig tycker jag, utifrån vad jag sett här, att man jobbar för mycket med den teoretiska biten. Jag tycker att man borde titta mer över hur människorna mår.

En annan viktig fråga handlar om kompetensen, menar Annika Persson.

– Det är jätteviktigt att man jobbar med kompetens – att folk får lära sig jobbet. Det är viktigt att man inte bara är på en avdelning utan att man får gå runt på olika och lära sig.

Annika Persson fortsätter: 

– Jag tycker också att Livs har sackat efter i lönesatsningarna. När jag började så var det ju en annan tid, men då hade vi bra löner inom Livs jämfört med andra ställen. 

Förra våren fick Annika Persson och hennes arbetskamrater ett tufft besked. Produktionen vid Atrias Malmöfabrik ska flytta till andra anläggningar. Det innebär att verksamheten vid fabriken ska upphöra under nästa år.

Cirka 150 livsmedelsarbetare påverkas och för flera av dem handlar det nu om att leta nya jobb. För Annika Perssons del innebär nedläggningen att hon går ut i pensionärslivet.

• Vad kommer du att göra som pensionär?

– Jag är ju väldigt intresserad av samhällsfrågor och jag tycker om förenings-
livet, så jag kommer säkert gå in i föreningar som PRO.

Tanken är att Annika Persson ska göra sina sista arbetsdagar på Atria nästa sommar, men innan dess väntar en del fackligt arbete kopplat till nedläggningen.

– Jag vill vara med och följa våra medlemmar så att de får ett bra avslut här. Det skulle jag må bra av.

Relaterade artiklar