Bild:

Som ung rökte Dan Olsson hasch. Något som han bittert har fått ångra. Hela sitt vuxna liv har han plågats av följderna. Därför kunde han inte tiga still när han i mars läste en debattartikel av en ungmoderat i Värmland som ville släppa denna drog fri.

[Ur nummer: 05/2003]  – Jag trodde inte det var sant när jag såg artikeln. Jag ringde upp tidningen Värmlands Folkblad för att höra vad det var frågan om. Och när jag berättade om mina egna erfarenheter så ville de intervjua mig.
Dan Olsson var 21 år gammal när han föll för frestelsen att pröva på hasch en sommar i slutet på 1970-talet, ett ödesdigert misstag.
– Är det något jag ångrar så är det att jag inte sade nej den där gången. Jag hade alltid sagt nej innan. Jag var uttalat emot droger. Men jag var lite ur balans, det var slut med min tjej. Så sade alla att det var så häftigt, och så lät jag mig övertalas.
När han väl börjat var det svårt att sluta. Och det röktes flitigt i gänget han umgicks med. En dag gick han över en gräns och han fick panik. Han förlorade helt kontrollen över situationen. Först trodde han att det var något tillfälligt som skulle gå över, men det var det inte. Han kom att dra sig mer och mer undan.

Panikångest
Och trots att han efter några månader slutade att röka hasch fortsatte han att må dåligt. Det handlade om panikångest, klaustrofobi, tvångstankar och en overklighetskänsla som kom att överskugga det mesta. Och detta lidande på-gick i över 20 år!
– Få visste om hur jag plågades. Det kändes skamligt det hela och jag har inte velat prata om det. Eftersom jag led av cellskräck vågade jag inte söka hjälp. Jag trodde att jag skulle bli inspärrad om jag berättade om mina problem.
Så när han lät sig intervjuas av Värmlands Folkblad så var det första gången som han berättade öppet om vad han varit med om. Intervjun kom att slås upp stort på första sidan. Han blev lite skakad. Han hade trott att intervjun med honom skulle hamna på en mer undanskymd plats. Så här efteråt är han dock både glad och stolt.
– Jag har fått många positiva reaktioner. Många som sagt att det var starkt gjort. Det var dock inget jag tänkte då. Det kändes bara helt naturligt att gå ut och berätta i massmedia om vad jag varit med om.
Att det överhuvudtaget är möjligt beror på att han idag mår bra. Det vill han speciellt ge sin fru en eloge för. De har pratat mycket och det var hon som såg till att han sökte hjälp vilket ledde till att han fick antidepressiv medicin, så kallade lyckopiller.
– Om det inte varit för henne hade jag fortfarande mått dåligt.
Idag finns ganska stor kunskap om haschets skadeverkningar. Så har det inte alltid varit.
– På 70-talet var man inte alls lika kritisk, minns Dan Olsson. Men trots att man idag vet bättre så verkar användandet av drogen öka. Det tycker jag är skrämmande och jag vill nu varna alla för följderna.

Flera har dött
Trots att hans liv ibland varit ett rent helvete har han ändå haft tur.  För de flesta i gänget har det gått betydligt sämre. Flera har dött på grund av missbruk, någon sitter inne för mord.
– Och så säger de att hasch är ofarligt…
Han tittar ut genom fönstret och tystnar en lång stund. Han är en ganska allvarlig person. Och han formulerar sig omsorgsfullt. Han är fortfarande mycket upprörd över den unge moderatens förslag att legalisera cannabis. 
Vi befinner oss i ett konferensrum på Dan Olssons arbetsplats. Han jobbar sedan 17 år på Milko i Karlstad. Han jobbar i ysteriet. Det har han gjort i alla år. Ett ganska tungt arbete som gått ut på att vända ost för hand men som blivit bättre då mycket av arbetet har automatiserats.

Fackligt aktiv
Den senaste tiden har han också engagerat sig mer och mer fackligt som en följd av att han känner sig allt starkare mentalt. Han funderar också på att gå ut och prata om sina erfarenheter på skolorna. Vad han vet så finns det behov av det. Och han har själv barn vilket gör det än mer angeläget för honom att göra något. Han ser det lite som sin livsuppgift.
– Det är inte bara det att hasch i sig är farligt. Det är också lätt att sedan börja med ännu tyngre droger. Dessutom leder detta ofta in på den kriminella banan, säger han.
Det har också blivit möjligt för honom att förverkliga gamla drömmar som tidigare varit omöjliga. Som att resa till exempel.
– Eftersom jag lidit av klaustrofobi har jag inte kunnat åka buss än mindre flyga.
Förra året gjorde han sin första utlandsresa med familjen.
– Vi reste till Turkiet och det var helt fantastiskt.

Namn: Dan Olsson
Ålder: 43 år
Yrke: mejeriarbetare på Milko i Karlstad.
Familj: Gift, två barn, 12 år.
Fritidsintresse: Familjen och katterna, har fyra stycken men funderar på att skaffa en femte. De kommer alla från djurhemmet i Kristinehamn.
Film: Ser mycket film, senast Drakarnas rike
Läser: Dagstidningen och så Aftonbladet ibland
Musik: Queen och ZZ top.
Ser på teve: Dokumentärer och sport.
Äter: Husmanskost, favoriten är kålpudding.