Gunilla gillar när paren pussas

– Jag brukar uppmana folk att kyssas, säger Gunilla Eriksson, som har varit vigselförrättare i två år.

[Ur nummer: 11/2004] Till vardags arbetar hon på Marabou i Upplands Väsby. Det har hon gjort sedan 1982, ungefär samtidigt blev hon politiskt och fackligt aktiv.
– Det var i samband med att jag skilde mig som jag började vakna. Jag hade åsikter om det mesta. Jag kunde bara inte sitta tyst.
I arbetarkommunen i Upplands Väsby togs hon emot med öppna armar. Det är inte många som arbetar i produktionen och dessutom bor i Smedby, ett bostadsområde med skamfilat rykte. Ganska omgående blev hon utsedd att sitta i socialnämnden.
– De menade på att jag med min bakgrund behövdes där. Sedan har det bara rullat på. Det ena uppdraget har givit det andra.
Det har dock både varit en fördel och en nackdel att ha arbetarbakgrund och åtta års folkskola.
– Det var framför allt i början som det var jobbigt. Vissa människor kunde verkligen konsten att trycka till en, inte direkt men indirekt. Det handlade framför allt om ledande politiker som svängde sig med fina ord eller med namn på personer som jag inte kände till.

Många tunga uppdrag
Kanske var det en fördel att hon inte var direkt purung när hon gav sig in i politiken. Hon var drygt 30. Hon vågade ifrågasätta och ställa frågor när det var något som hon inte förstod. Det är inte för inte som hon idag är ordförande i kommunfullmäktige, ledamot i kommunstyrelsen, vice ordförande i socialutskottet.
– Visst är det roligt att vara politiskt aktiv men på sistone har det blivit lite för mycket av det goda. Jag funderar nu allvarligt på att trappa ner. Framför allt har arbetet i det sociala utskottet har varit slitigt. Jag känner mig ganska så tömd på energi. Det har även med min hemsituation att göra. Min man har varit sjuk en längre tid och själv genomgick jag nyligen en höftledsoperation.
Hon har dock kommit igen snabbt. Hon blev ”justerad”, som hon själv uttrycker det, i slutet av maj. Nu är hon tillbaka på Marabou. Det är där vi träffas. Hon är finklädd dagen till ära. Hon rör sig helt obehindrat och det på högklackade stövlar.
– Jag hade gett mig sjutton på att jag snabbt skulle komma på fötter och att jag skulle gå bättre än Göran Persson. Han går fortfarande rätt stappligt tycker jag.
Förutom politiskt aktiv är hon också engagerad i facket. Hon är sedan flera år vice klubbordförande. Men nu ska vi varken tala om det eller de traditionella politiska uppdragen. Det är vigselförrättandet som Gunilla ska berätta om. Mig veterligen är det inte många livsmedelsarbetare som har det hedersuppdraget.
Alla som vill gifta sig borgligt kan vända sig till Gunilla Eriksson. I varje kommun har ett antal politiker vigselrätt.
– Jag kan viga folk precis var som helst. Jag har genomfört vigslar på många olika platser, både inomhus och utomhus.
Hon lägger sig vinn om att göra lite fint, berättar hon, med ljus, blommor och liten duk. Hon vill förmedla att det är något högtidligt och allvarligt.
– Jag brukar träffa de som ska gifta sig en gång innan. Då går vi igenom hur de vill ha det. Jag är öppen för personliga önskemål. Vissa formuleringar måste med men det går mycket bra att nyansera och lägga till sådant man tycker är viktigt, säger hon och tillägger:
– Formuleringen ”Ge varandra handen till bekräftelse på detta” tycker jag personligen låter väldigt tråkigt, som om det handlade om någon typ av affärsuppgörelse. Jag brukar uppmana dem att ta i varandra på något annat sätt, som att kyssas till exempel.
En av de vigslar som hon minns bäst är hennes första. Det var ett ungt par som ringde hem till henne och frågade om hon ville viga dem.
– Allt var så nytt för mig. Jag hade inte ens hunnit få papperna från länsstyrelsen att jag var utsedd. Jag förklarade för dem att jag aldrig vigt någon förut och bad dem vända sig till någon annan med mer erfarenhet.

Ett riktigt elddop
Paret tyckte dock inte att det var något problem. Tvärtom.
– Vad kul, sade dem, att det är första gången för dig. Det är första gången för oss också.
Vigselakten kom att hållas i deras hem.
– Det var ett riktigt elddop. Jag trodde att det bara skulle vara de två och vittnena men de hade bjudit in 35 personer.
Efter det har det blivit tio vigslar till. Och hon hoppas att det blir många fler. Det här är något som hon har för avsikt att fortsätta med. Några partnerskap mellan homosexuella har hon dock inte varit med om att förrätta.
– Nej, det har hittills inte varit aktuellt men jag gör det gärna.

Namn: Gunilla Eriksson.
Ålder: 60 år den 4 november.
Yrke: Chokladarbetare.
Familj: Sambo, två söner och åtta barnbarn.
Fritidsintresse: Politiken tar mycket av min fritid. Utöver det tycker jag om att vara ute i naturen och plocka svamp.
Lyssnar gärna på: Ulf Lundell och Stefan Sundström är mina absoluta favoriter.
Ser på TV: Samhällsprogram, naturprogram och matprogram.
Senast lästa bok: Skuggorna och regnet av Håkan Nesser. l Favoritmat: Riktigt knaprigt grillade lammkotletter med mycket rosmarin och krämig potatisgratäng samt ett maffigt rödvin.